# ID: svediakorp-gov413101
# author: von Wogau (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 984
# sentences: 55
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
Den 1 januari 2002 börjar en ny historisk etapp i den europeiska integrationens historia.
Tolv suveräna stater kommer att byta in sina nationella valutor mot en gemensam europeisk valuta.
Medborgarna i dessa tolv medlemsstater kommer att från och med denna tidpunkt använda samma sedlar och samma mynt.
Det vore lämpligt att man för denna nya etapp i integrationen av nationella ekonomier, som kännetecknas av en gemensam marknad och en gemensam valuta och som väl är unik i den ekonomiska historien, finner en egen beteckning.
Vi föreslår att man här använder begreppet " europeisk hemmamarknad " som synonym för euroområdet.
I denna europeiska hemmamarknad finns det redan en enhetlig penningpolitik.
Sedan inträdet i EMU den 1 januari 1999 ligger den i Europeiska centralbankens händer.
I dag står vi emellertid inför utmaningen att formulera en lämplig gemensam ekonomisk politik för den europeiska hemmamarknaden.
Utskottet för ekonomi och valutafrågor har med stor majoritet föreslagit att denna ekonomiska politik skall bygga på den sociala marknadsekonomins principer.
Det viktigaste instrumentet för att samordna den ekonomiska politiken på europeisk nivå är det i fördraget föreskrivna förfarandet för att fastslå grunddragen i den ekonomiska politiken.
Europaparlamentet har i detta förfarande hittills bara spelat en underordnad roll.
Jag anser därför att det är absolut nödvändigt att man räknar med ett större deltagande från Europaparlamentets sida i framtiden.
Ytterligare en svaghet i förfarandet är bristen på flexibilitet.
Rekommendationerna formuleras på grund av prognoser om den ekonomiska utvecklingen.
Men om de ekonomiska uppgifterna avviker från prognoserna under tiden för genomförandet, förlorar rekommendationerna i värde.
Det måste därför skapas ett spelrum som medger att man i medlemsstaterna snabbt reagerar på kortfristiga ändringar av de ekonomiska uppgifterna.
Det saknas en rättsligt bindande verkan i grunddragen.
Men man kan absolut tala om en politisk bindning till grunddragen i den ekonomiska politiken.
Det är visserligen obestridligt att man i allas intresse måste justera en felaktig utveckling.
Även här borde det dock finnas ett visst bedömningsutrymme.
Jag anser t.ex. att det är nödvändigt att man vid bedömning av den ekonomiska politiken i en medlemsstat tar hänsyn till i vilken mån utvecklingen i detta land påverkar hela euroområdet.
Den ekonomiska tillväxten i Europeiska unionen kommer detta år att bli betydligt lägre än år 2000.
Kommissionen har nu minskat sin prognos från 3 till 2,8 procent.
Från annat håll förväntar man sig ännu lägre tillväxtsiffror.
Vi anser på grund av dessa nya prognoser att en siffra mellan 2 och 2,5 procent är helt realistisk för detta år.
Med tanke på den vikande världskonjunkturen är det enligt min åsikt avgörande att Europeiska unionen erinrar sig sin styrka.
I vilken utsträckning vi påverkas negativt av världsekonomins dystra klimat beror till stor del på oss själva.
Just mot bakgrund av utvecklingen i USA och Japan växer det ansvar som Europeiska unionen måste ta för världskonjunkturen.
Hur ser situationen ut för Europeiska unionens del?
Beträffande inflationen kan man säga att prisökningarna enligt de löpande prognoserna nu under två på varandra följande år legat över 2 procent och därmed över det värde som Europeiska centralbanken själv har definierat som prisstabilitet.
För denna utveckling spelar dock externa faktorer, exempelvis ökningen av oljepriserna, en viktig roll.
Under dessa svåra omständigheter gör Europeiska centralbanken ett utmärkt arbete.
Den måste dock i fortsättningen göra allt för att inte förlora det förtroende man har för den.
Därför välkomnar vi dess försiktiga politik och uppmuntrar den att fortsätta denna politik.
Huruvida räntesänkningen under den gångna veckan passar in i denna ram, betvivlar jag dock.
I fråga om budgetpolitiken kunde medlemsstaterna under det gångna året i genomsnitt uppnå de balanserade budgetar som föreskrivits i stabilitets- och tillväxtpakten.
Detta skedde dock mot bakgrund av UMTS-licenser, de låga räntorna och de ökade skatteintäkterna på grund av den ökade tillväxten.
Dessa gynnsamma ramvillkor utnyttjades av vissa medlemsstater inte i tillräcklig omfattning till att minska budgetunderskottet och skuldsättningen.
Med tanke på åldersutvecklingen bland den europeiska befolkningen och den förväntade belastningen på pensionssystemen är det dock viktigt att man skapar ett tillräckligt ekonomiskt spelrum.
Exempelvis måste även potentialen för nedskärningar av utgifterna utnyttjas fullt ut på alla områden.
De offentliga investeringarnas roll skall därigenom inte ifrågasättas.
De måste dock genomföras målinriktat och på grundval av strategiska målsättningar och får inte tränga undan prioriterade privata investeringar.
Till den egna styrkan hör också fortsatta strukturella reformer av kapitalprodukterna och arbetsmarknaderna i medlemsstaterna.
Vid toppmötet i Stockholm lyckades man inte enas om konkreta uppgifter för avreglering av de europeiska el- och gasmarknaderna.
Det beklagar jag mycket.
Vi bör dock satsa allt på att genomföra avregleringen i de sektorer där den fortfarande inte gjorts.
Det är en viktig förutsättning för att uppnå det mål vi satt upp för oss, nämligen att fram till år 2010 göra Europeiska unionen till världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska ekonomiska område.
Samtidigt måste man fortsätta med att fullborda den inre marknaden.
Jag vill här bara nämna två viktiga exempel: För det första måste man äntligen nå samförstånd om gemenskapspatentet.
För det andra bör man i fråga om försvaret, såvida detta är motiverat, använda gemenskapens regler för offentlig upphandling.
(Applåder) Just vid den tidpunkt när Europeiska unionen syftar till att bygga upp en gemensam försvarspolitik, är isoleringen av de nationella försvarsmarknaderna ineffektiva, anakronistiska och helt enkelt för dyra.
Införandet av euron den 1 januari kommer att beröra alla medborgare som är bosatta på den europeiska hemmamarknaden.
Om vi vill att den skall få en gynnsam effekt på medborgarna, behöver vi en ekonomisk politik som bygger på den sociala marknadsekonomins principer.
(Applåder)
