# ID: svediakorp-gov413084
# author: Gutiérrez-Cortines (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 533
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill börja med att gratulera kommissionen, kommissionärerna och i synnerhet Reding för det arbete de har lagt ned i syfte att spränga gränserna för inskränkningar och subsidiaritetsprincipen i syfte att upprätta gemensamma program som besegrar denna så konkreta verklighet i vilken utbildningssystemet utvecklas.
Jag tror att en av de mest sammansatta aspekterna i Europas historia - där samma fenomen upprepas - är tendensen till konvergens och fragmentering, tendensen att enas och distansera sig, att delas i tusen bitar.
Vi befinner oss i en epok då det åter sker en nationalistisk tillbakagång mot en globalisering, uppenbarligen en missuppfattad sådan, något som har en tendens att splittra staterna och regionerna.
Det som har drabbats hårdast är kulturen och utbildningen, fångade och bundna av sina egna gränser.
Ändå är det vissa program som endast kan genomföras uppifrån.
Subsidiaritetsprincipen tolkas dessutom fel, och förstörs enligt mig av staterna och många regioner som använder den för att utöka sin egen makt och - det bör påpekas - för att från statsmakternas sida utöva kontroll över folks tankar och utbildningssystemet.
Staten bör hur som helst erbjuda gratis undervisning för alla, men den bör inte utöva total kontroll.
Vi kan tänka oss ett flygplan som endast flyger fram till provinsens gräns, till regionens gräns eller till landets gräns.
På utbildningsområdet har vi som mål att våra kulturkunskaper endast skall flyga fram till gränsen och resultatet blir givetvis ett förstört och splittrat projekt.
Därför lovordar och applåderar jag förslaget från kommissionen, det enda överstatliga organet med förmåga att agera på området, och anser att vi bör stödja det med idéer, paragrafer och åtgärder.
Jag tycker att en av våra första debatter bör handla om subsidiariteten och inte bara den trångsynta tolkning som nu görs av denna.
Å andra sidan ser jag det som att det inte finns ett gemensamt Europa utan en gemensam tanke eller åtminstone en förmåga att kommunicera.
I det avseendet tror jag - och jag lovordar här även de sammankomster som nyligen har inletts med företagen - att vi inte kommer att kunna genomföra detta projekt utan privata initiativ.
Staterna kan på grund av sina begränsade befogenheter inte sträcka sig utöver sina gränser.
Och vi upplever exakt samma fenomen i regionerna: varje region skapar sitt intranet (alla är stolta) eller sitt egonet.
På det viset blir resultatet en produkt som är summan av flera faktorer, men helheten är aldrig summan av delarna.
Därför ber jag att en debatt inleds om subsidiaritetsprincipen där vi analyserar i vilken utsträckning medborgarnas frihet går förlorad.
Företagen är de enda som med kommissionens hjälp har förmåga att verkställa projekt och flyga över bergen som örnar med en global överblick.
Jag anser att vi endast med ett Europa som konvergerar och inte ett Europa som splittrar kan se till att detta program genomförs och inte blir en källa till frustrationer.
Vi måste se till att vi inte om två år talar om det vi ville i dag, men de inte lät oss göra.
