# ID: svediakorp-gov413082
# author: Maes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 426
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill gratulera vår föredragande och tacka henne för de många idéer som hon har ställt samman och som vi skall rösta om i konkreta betänkanden.
Vi lever i en tid av snabba förändringar, men det får inte vara så att ena hälften av mänskligheten, eller kanske en minoritet, skall kunna ta del av dessa förändringar, och andra inte.
Hela demokratiseringen ställer oss därför inför stora problem i samband med den teknik som här diskuteras.
Föregående talare talade om ett livslångt lärande.
Jag läste en plädering för att i stället kalla det att lära genom att leva.
Egentligen tycker jag att det låter bättre.
För livslångt lärande låter som en hård uppgift, medan att lära genom att leva stimulerar vår nyfikenhet varje dag.
För barn måste det bli: att lära genom att leka.
Det gäller även att leka med de material som finns tillgängliga för att utvecklas, tillgång till information, att lära sig hur man lär sig.
I det sammanhanget fick jag höra ett klagomål från en av medlemmarna i lärarkåren vid en skola i Flandern, som klagade på att han nu hade utrustat sin skola med 200 datorer, och sett till att alla klasser är tillgängliga, men att det inte finns några stadgar för människorna.
Det finns inget såsom en stadga för samordnare av informations- och kommunikationsteknik.
Jag tyckte detta var en utmärkt idé att lägga fram för er.
För om vi endast betonar infrastrukturen och inte ett bra sätt att använda den, inte ser till att det didaktiska materialet i den pedagogiska miljön är användarvänligt, inte gör det tillgängligt och håller det uppdaterat varje dag, då tjänar allt detta ingenting till.
Jag kommer ihåg när språklaboratorierna infördes i skolorna; det var ett stort och moderiktigt ögonblick, och alla skolor med självrespekt hade ett sådant språklaboratorium.
Titta bara på vilken röra det blev, och fråga er hur länge de var i bruk.
Jag anser därför att vi måste ställa oss frågan: var står vi nu?
Man säger att det i Flandern finns en dator per tio elever.
Jag önskar att detta vore sant, jag hoppas att det är sant, men vad vill vi uppnå, var vill vi befinna oss om fem eller tio år?
Jag hoppas att vi kan undvika en klyfta mellan de som kan och de som inte kan delta.
