# ID: svediakorp-gov413072
# author: Mauro (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 813
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Även om jag kommer att ta upp några av de ämnen som kollegan Alavanos redan har berört så vill jag i första hand bidra till diskussionen genom att beskriva några aspekter av den situation som vi befinner oss i och i vilken eLearning kommer att sätta sina spår.
Enligt min uppfattning kommer detta att ske genom att två grundläggande inslag kommer i centrum, för övrigt tror jag att detta är de viktigaste förtjänsterna som vi bör räkna kommissionens två dokument tillgodo: först kommunikationen och sedan handlingsplanen.
En korrekt tolkning av subsidiaritetsprincipen: handlingsplanen eLearning har kommit att placeras i den känsliga diskussionen om hur staterna använder sina utbildningssystem genom att understryka att uttrycket " europeiskt utbildningsområde " är ett förnuftigt uttryck, ett positivt uttryck som vi måste hysa tilltro till, utan att vara rädda för att det skall undergräva våra länders kulturella identitet.
Och de nya teknikerna är säkerligen en av de frågor som man kan arbeta på mycket mer för att framhäva dessa gemensamma inslag.
Det andra positiva inslaget består, enligt min uppfattning, i att handlingsplanen eLearning främjar en positiv och, skulle jag även vilja säga, social tolkning av några fenomen som är typiska för globaliseringen.
I den meningen vill jag säga att handlingsplanen på sätt och vis besvarar något av kollegan Alavanos oro därför att den, otvivelaktigt, ställer möjligheterna att få tillträde till kunskapssamhället på ett sätt som undviker obalanser och ger, skulle jag vilja säga, en ny innebörd åt samarbetet mellan allmänna och privata institutioner.
På något sätt framhävs och problematiseras det partikulära, alltså att en nations utbildningssystem hursomhelst väger tyngre än något annat system, till och med tyngre än regeringssystemet och de måste därför komma i åtnjutande av de största ansträngningarna från samtliga aktörer vid utformandet av en welfare community.
Innan jag uppehåller mig vid några särskilda inslag, så vill jag gärna tacka kommissionen och i synnerhet kommissionär Reding och hennes medarbetare för den hjälpsamhet som de har visat mig.
Jag vill även tacka kollegorna i utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott, budgetutskottet och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor som under dessa månader har sökt att hjälpa mig, vilket har varit mycket uppskattat.
Jag vill gärna ha sagt att i fråga om de specifika inslag som berörs i mitt betänkande så har jag särskilt uppehållit mig vid utbildningen av lärare.
Jag skulle vilja ge er en idé om hur betydelsefull, hur viktig denna fråga är genom ett exempel.
När Dante färdas genom helvetet och skärselden ledsagas han av en vägvisare: denna vägvisare är Vergilius.
Vergilius är en person med mycket stora moraliska kvalitéer men i det ögonblicket förfogar han även över allt det bästa som den klassiska kulturens teknik kan erbjuda honom.
Vergilius använder till exempel metaforens teknik och han gör det därför att Dante skall nå fram till en djupare kunskap och därför att han bättre skall kunna förstå den värld han lever i.
Om vi nu inte skulle se till att de europeiska lärarna kan använda sig av de nya teknikerna på ett nyttigt och realistiskt sätt så gör vi läraren till en halverad Vergilius, det vill säga en Vergilius som inte är i stånd att låta Dante - den Dante som är var och en av deras elever - tillryggalägga den väg som leder till rening och kunskap, därför att de inte behärskar de nya metaforerna, de nya strukturerna, de nya digitala teknikerna som kan göra det möjligt att förverkliga ett utbildningssystem som äntligen är befriat från de begränsningar som härrör från en inte sällan fragmentarisk och oordnad bildning.
Det är i denna mening som frågan om lärarnas utbildning är en fråga som måste ha högsta prioritet och de ansträngningar som skymtar fram på några sidor i handlingsplanen måste helt visst förstärkas och belönas.
De måste förstärkas och belönas därför att vi alla måste förstå att eLearning inte bara kommer att föra med sig en reform av några delar av våra utbildningssystem utan en verklig reform av mentis.
Vi måste komma fram till en tydlig formulering av i vilken utsträckning och på vilket sätt denna förändring är nödvändig inom unionens utbildningssystem.
Och för att nå dit tror jag att vi helt säkert måste göra stora ansträngningar, även när det gäller budgeten och preciseringar av budgetplaner.
Sammanfattningsvis vill jag, med ett förnyat tack till våra kollegor, i första hand anförtro dem själva kärnan i vårt budskap, det vill säga att de nya teknikerna är, som jag har försökt att framhäva, ett verktyg, ett medel - de är inte målet - men här och nu är detta medel oundgängligt.
