# ID: svediakorp-gov413071
# author: Perry (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 991
# sentences: 49
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag är övertygad om att alla i denna kammare - och, oss emellan sagt, i kommissionen och rådet - är överens om att utbildning är viktigt.
President Kennedy sade om Amerika: " Våra framsteg som union kan inte vara snabbare än våra framsteg på utbildningsområdet. "
Om det var sant för Amerika då, är det helt säkert sant för Europa i dag.
Jag är också övertygad om att vi alla är överens om att huvudansvaret för utbildningen ligger hos, och inom, medlemsstaterna; vi bör inte glömma bort att huvudansvaret för att utbilda sig ligger hos studenterna och stipendiaterna själva.
Vi bör också göra vårt bästa för att ge skolor och högskolor så stor självbestämmanderätt som möjligt.
Den fråga som vi måste ställa oss är: vad kan Europa göra?
Vad kan vi tillföra på utbildningsområdet?
Det faktum att denna debatt äger rum visar att vi i Europaparlamentet - tillsammans med kommissionen och rådet, det skall erkännas - har arbetat för att större uppmärksamhet skall ägnas Europas roll i utbildningen.
Vår kontinents välstånd beror på den utbildningsstandard som erbjuds våra medborgare.
De andra betänkanden som vi debatterar i kväll behandlar nuet och framtiden.
Mitt betänkande avser den rapport som huvudsakligen behandlar det förflutna.
Delar av rapporten är kritik, men det rör sig om kritik mot det som har ägt rum i det förflutna, inte mot det som äger rum nu.
Mitt betänkande gäller vitboken " Lära och lära ut - på väg mot kunskapssamhället. "
Det är en mycket imponerande titel, men jag är inte alltför säker på att rapporten är fullt så positiv.
Efter Lissabon och Stockholm råder ingen tvekan om den vikt som Europa tillskriver utvecklandet av en kunskapsekonomi.
Jag är övertygad om att kommissionär Reding och hennes lag kommer att se till att kommissionens framtida insatser till svar på den högre prioritet för utbildning som man kom överens om vid toppmötena i Lissabon och Stockholm kommer att överträffa de insatser som specificeras i mitt betänkande.
Jag är rädd för att jag efter att ha läst kommissionens meddelande inte har en mycket klarare bild av hur långt Europa i själva verket har kommit i riktning mot kunskapssamhället och av i vilken riktning vi önskar gå.
Jag tycker tyvärr att dokumentet är vagt och att det visar på en brist på verklig handling under de senaste åren, fastän det finns några viktiga undantag.
De huvudmål som kommissionen har försökt uppnå i genomförandet av sin vitbok förefaller lovvärda: att främja anställbarhet och utöka kunskapsmöjligheterna.
Jag är inte helt säker på vad som menas med att hjälpa till att bygga ett medborgarnas Europa - det verkar vara ett inneuttryck från för några år sedan.
Tyvärr har man i kommissionens rapport egentligen inte specificerat några konkreta framsteg av kommissionen i fråga om de fem uppställda målen.
Rapporten är ganska entusiastisk, men vag när det gäller vissa åtgärders inverkan.
Vad vi och allmänheten - och helt säkert vi som budgetmyndighet - vill veta är hur mycket pengar som använts?
Hur mycket var nya pengar (i motsats till fonder i befintliga program)?
Vilket var det europeiska mervärdet?
Vilka resultat har uppnåtts?
Och vilka läxor har lärts för framtiden?
Jag ber kommissionen att se till att vi får den informationen, så att vi i framtiden, i egenskap av budgetmyndighet, kan yrka på mer medel för detta mycket viktiga arbete.
Många av de projekt som nämns är utan tvekan värda att utforska ytterligare: till exempel det europeiska systemet för överföring av studiemeriter.
Men som framgick av den debatt som vi höll tidigare i kväll kan vi fortfarande inte - 40 år efter EU: s bildande, 15 år efter Europeiska enhetsakten - påstå att akademiska meriter erkänns ömsesidigt över hela Europa.
Det finns saker som kan och bör göras på europeisk nivå.
Europas rikedom i form av språklig mångfald är ett problem likaväl som en styrka.
Jag skulle vilja säga: låt oss vara realistiska, i stället för alltför idealistiska.
Kan vi begära att medlemsstaterna skall kräva att ingen får påbörja högre utbildning utan att ha ett betyg i ett modernt språk utöver det egna?
För i vissa medlemsstater är det ännu inte ett krav.
Vi måste utan tvekan göra mer när det gäller informationsteknik, men den frågan behandlas i andra betänkanden.
Jag kommer inte att ta upp den.
Den inre marknaden kräver en mycket rörligare arbetskraft än vi har för närvarande.
Rörligheten i Europa är mindre än hälften så stor som den i Förenta staterna.
Vi måste göra vår arbetskraft rörligare, och det betyder mer resurser på europeisk nivå för yrkesvägledning och arbetslivserfarenhet.
Jag är övertygad om att de organ som ger yrkesvägledning runtom i Europa inte har tillräckliga resurser för att väcka studenterna till insikt om möjligheterna på Europas inre marknad.
Jag skulle emellertid vilja säga att det inte bara är upp till kommissionen att vidta åtgärder.
Låt mig föreslå ett sätt på vilket detta parlament skulle kunna hjälpa till.
Vi stöder, naturligtvis, de utbildningsutbyten som äger rum inom ramen för Erasmus, Sokrates och så vidare vid det europeiska utbildningsinstitutet i Florens, men antalet studenter som får tillfälle att uppleva Europa är inte tillräckligt.
Jag har länge tyckt att de 100 miljoner euro som vi varje år betalar för att använda den här byggnaden under en vecka per månad är ett fruktansvärt resursslöseri.
Jag föreslår att vi överväger att göra om denna byggnad till ett Europauniversitet.
Det skulle vara bra för Europas studenter, för staden Strasbourg, Frankrike, detta parlament och Europa.
