# ID: svediakorp-gov412991
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 337
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) En lärdom jag tar av gårdagens debatt om skydd av euron mot förfalskning är att Europeiska unionen och de olika berörda regeringarna är på väg att slå in på fel spår när det gäller införandet av den gemensamma valutan.
För närvarande ger de medborgarna vare sig ekonomisk garanti mot risken för förfalskning eller ekonomiskt stöd till anpassningsåtgärder, som om det bara var frågan om en vanlig åtgärd att ersätta en serie sedlar med en annan.
Det handlar inte alls om det.
Vi står inför en fullständigt exceptionell och relativt riskabel åtgärd, nämligen att både ersätta samtliga mynt och sedlar och samtidigt ändra alla referenspunkter.
För att bemöta denna exceptionella åtgärd, för att lugna medborgarna och ge dem nödvändigt stöd, krävs exceptionella medel, naturligtvis tillsammans med motsvarande budget.
Dessa budgetar skulle sannolikt visa sig alltför höga.
De skulle inte göra det lättare att uppfylla kriterierna från Maastricht om offentliga underskott.
Det är en paradox i denna operation som man nog måste acceptera.
För att avhjälpa detta skulle man till att börja med kunna tänka sig att minska budgetarna för övergången till euron med det beräknade underskottet på 3 procent.
Det skulle självfallet vara en formell transaktion.
Det skulle då återstå att hitta pengarna, vid ett tillfälle när den ekonomiska tillväxten saktar av i Europa, och där skatteintäkterna naturligtvis kommer att minska.
Man skulle kunna framföra ett stort antal idéer i detta hänseende, inbegripet att införa en " särskild skatt för införandet av euron " som bygger på de stora företagens vinster, eftersom det huvudsakligen är de som kommer att dra nytta av den gemensamma valutan.
I vilket fall som helst vidhåller jag min slutsats: det är oärligt och oansvarigt att agera som man gör i dag, genom att försöka föra över kostnaden för övergången till euron på hundratusentals " små medborgare ", som inte kan göra något åt det.
