# ID: svediakorp-gov412952
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 720
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Jag känner min plats och vi börjar alltså med det här ämnet.
Kan jag få svara följande på de två inlägg som gjorts, och särskilt på föredragandens inlägg.
Som ni kanske känner till är redovisning en europeisk uppfinning.
För femhundra år sedan utvecklade Lucia Patchioli, som var en italiensk munk, de grunder för redovisning som fortfarande används i dag.
Men hur viktig den historiska medvetenheten än är, brukar det inte vara något särskilt positivt att bli historisk.
Och det är vad redovisning inom Europeiska unionen inte borde bli.
Det grundläggande direktiv där redovisning behandlas, fjärde direktivet om bolagsrätt, är nu mer än 20 år gammalt - det är från 1978 - och även om direktivet utgör en stabil grund för redovisning inom EU är det svårt att bortse från de betydande förändringar som ägt rum vad gäller affärsmetoder: kapitalmarknader, terminer, aktieoptioner, hyreskontrakt, Internet och euron är alla fenomen som till största delen inte fanns 1978.
Redovisningen har förvisso utvecklats för att avspegla dessa förändringar i affärsmetoderna.
1995 började kommissionen att bli aktivt delaktig i Internationella kommitténs för harmonisering av god redovisningssed verksamhet.
Denna delaktighet avslutades genom den nyligen föreslagna förordningen om den Internationella redovisningsstandarden (IAS), som jag hoppas att kunna diskutera i parlamentet inom kort.
För tillfället förbereder sig också kommissionen för att uppdatera redovisningsdirektiven: vi kommer att lägga fram ett förslag före årets slut, såsom angivits i kommissionens meddelande om finansiell rapportering i Europeiska unionen.
När ni hör mig tala om den föreslagna förordningen och moderniseringen av redovisningsdirektiven kanske ni undrar varför vi behöver detta förslag som ändrar redovisnings- och bankkontodirektiven, och därigenom möjliggör tillämpningen av verkligt värde för vissa finansiella instrument.
Varför behöver vi överhuvudtaget detta förslag?
På senare år har flera medlemsstater infört nationell lagstiftning som tillåter deras företag att använda IAS.
Medlemsstaterna kan emellertid inte anta nationella lagar som inte är förenliga med EU: s lagstiftning, så IAS kan bara användas i den mån som det inte finns några konflikter i förhållande till redovisningsdirektiven.
Konceptet med verkligt värde, som införts i IAS, utgör en sådan konflikt och i förslaget avlägsnas denna konflikt genom att tillämpningen av verkligt värde införs i redovisningsdirektiven.
Utan detta förslag, skulle bolag som nu använder IAS däremot inte längre kunna göra det när tillämpningen av verkligt värde, från och med räkenskapsåret 2001, blir obligatorisk i IAS.
Jag vill påpeka att införandet av verkligt värde i redovisningsdirektiven helt och hållet rättar sig efter IAS, och att tillämpningen av verkligt värde inte tillåts utöver detta.
Redovisning är en teknisk och kanske till och med esoterisk fråga.
Det är icke desto mindre viktigt att belysa de viktigaste delarna i detta förslag.
I förslaget definieras verkligt värde och de finansiella instrument för vilka verkligt värde kan tillämpas i enlighet med IAS.
I förslaget fastställs för det andra regler för hur medlemsstaterna skall definiera omfattningen av de bolag för vilka man skall tillåta eller begära tillämpningen av verkligt värde.
En medlemsstat kan till exempel tillåta eller begära tillämpningen av verkligt värde endast för börsnoterade företag.
I förslaget finns för det tredje ett krav på att alla företag skall lämna uppgifter om finansiella derivatinstrument - optioner, byten av värdepapper, terminer - som kan ha en avgörande betydelse för den finansiella ställningen i noterna för redovisningen.
Små företag kan emellertid undantas från detta krav på uppgifter.
I ett av parlamentets ändringsförslag vill man inkludera banker inom förslagets omfattning.
Kommissionen stöder detta ändringsförslag ur perspektivet med en inre europeisk marknad.
Banker och andra bolag konkurrerar om kapital på samma kapitalmarknad.
Jämförbara årsredovisningar är en avgörande faktor för att tillåta en effektiv kapitalfördelning till företag och för att garantera ett tillräckligt skydd för investerarna.
Kommissionen undersöker noga ändringsförslagen till sitt förslag, och just nu stöder den alla de ändringsförslag som lagts fram från 1 till 32.
Sammanfattningsvis hoppas jag att parlamentet och föredraganden kommer att bidra till att förhindra att redovisningen inom EU blir historisk.
Vi vill att den skall vara modern och långsiktig.
