# ID: svediakorp-gov412929
# author: Villiers (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 424
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


De brittiska konservativa, liksom andra mitten- och högerpartier inom Europeiska unionen, har tagit ställning för en välfinansierad offentlig sektor med hög kvalitet och, om det röstas igenom i juni, med en omfattande ökning av de offentliga utgifterna på omkring 62 miljarder brittiska pund för grundläggande allmänna nyttigheter som skolor och sjukhus.
Vi välkomnar därför punkt 6, men har förbehåll när det gäller resten av betänkandet, och särskilt punkt 4, eftersom vi inte håller med om att den " gyllene regeln " är ett bra exempel för Europa att följa.
Detta är bara ett av de många sätt som Gordon Brown lyckas använda för att mixtra med siffrorna.
Detta betänkande och stabilitets- och tillväxtpakten i konvergensprogrammen är tydliga bevis på sambandet mellan skatte- och utgiftspolitiken och penningpolitiken.
Pakten är tillämplig i alla EU-medlemsstater, men de lagstadgade böterna är bara tillämpliga för staterna inom euroområdet: det är detta som är grunden till våra förbehåll när det gäller detta betänkande.
En av anledningarna till varför vi motsätter oss att Förenade kungariket skall gå med i euroområdet är att vi vill att befogenheten att fastställa skatter och budgetar och möjligheten att fatta beslut skall stanna i händerna på demokratiskt valda nationella politiker.
Inom euroområdet är det inte förvånande att krav har införts om besluten om offentliga utgifter, för när man för alla syften och ändamål har ett gemensamt bankkonto påverkas man av andras utgiftsbeslut, och man kan rimligen förväntas vilja ha något slags kontroll över dessa beslut.
Det färska exemplet med Irland är en nyttig påminnelse om att ett land som går med i euroområdet antar mer än en enda räntenivå: dess beslut om skatter och utgifter kommer inte längre enbart att fattas i de nationella huvudstäderna.
Ett framtidsperspektiv som de flesta medborgare i Förenade kungariket är oroliga för, är tanken på att man följer den brittiska finansministerns budget, och att Ekofin-rådet, kommissionen eller ECB informerar denne finansminister om att han eller hon inte får öka utgifterna för skolor och sjukhus, och de allmänna nyttigheter som har ett så stort värde för medborgarna i Förenade kungariket.
Detta har redan inträffat på Irland, och det kan inträffa i Förenade kungariket.
Men jag vill påstå att den verkliga vägen till ekonomisk välgång i Europa, som Karas så väl uttryckte det, är en strukturell och ekonomisk reform, som kommer att leda till hållbar välgång, ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet.
