# ID: svediakorp-gov412928
# author: Bordes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 245
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
De europeiska institutionerna ger budgetbalansen hög prioritet, men detta uttryck, liksom alla uppmaningar till försiktighet när det gäller budgeten, tjänar till att dölja att det är budgetutgifterna för offentlig service och social trygghet som man minskar, samtidigt som man inte rör utgifterna man haft för att stödja de stora arbetsgivarna på olika sätt.
Om de nationella staterna och de europeiska institutionerna stoppade mångfalden utgifter till förmån för de stora arbetsgivarna skulle de besparingar som då gjordes göra det möjligt att garantera förbättrad offentlig service och samtidigt minska arbetslösheten genom motsvarande anställningar vid de offentliga sjukhusen, inom kollektivtransporten och när det gäller utbildning och samtidigt upprätthålla en överskottsbudget.
Men det blir det naturligtvis inte fråga om eftersom både de europeiska institutionerna och de nationella staterna tjänar de stora arbetsgivarna och inte alls majoriteten av befolkningen.
Ett stort antal uttryck i betänkandet vittnar om det.
Exempelvis när man vågar glädjas åt det faktum att arbetslösheten sjunkit från 9,6 procent till 8 procent, trots att 8 procent av de arbetslösa motsvarar nära 15 miljoner kvinnor och män som tvingas till fattigdom i ett område som ändå är ett av jordens rikaste.
I betänkandet godkänns på samma sätt också det som ökar flexibiliteten och konkurrenskraften, bl.a. när det gäller arbete.
Betänkandet blir en tydlig talesman för enbart arbetsgivarmiljön mot hela den arbetande befolkningen.
Vi kommer självfallet att rösta emot detta betänkande.
