# ID: svediakorp-gov412919
# author: Herzog (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 514
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag stödde Katiforis ansträngningar för att ge lite kraft åt vår resolution om ekonomisk politik.
Men det betänkande som slutligen röstades fram innehåller inte några större valmöjligheter och min grupp stöder det därför inte.
Unionens ekonomiska politik lyser med sin passivitet och sin dogmatism.
Rådet, kommissionen och Centralbanken är nöjda och rör sig inte, och Europaparlamentet lyckas inte anta denna utmaning.
Passivitet inför en konjunktur som försämras, och passivitet inför de villkor som skulle behöva uppfyllas för en hållbar utveckling av Europeiska unionen.
Centralbanken säger: kortfristigt bör jag inte ingripa, jag sysslar bara med det medelfristiga, jag hänvisar till strukturreformerna.
Det innebär i klartext att valutapolitiken och budgetpolitiken inte skall användas vare sig för konjunkturreglering eller för en hållbar utveckling.
Det är naturligtvis absurt.
Men vad säger vi?
Vi lyckas inte säga något som är avgjort annorlunda, trots Katiforis ansträngningar till förmån för offentliga eller privata investeringar, och kritiserar därmed en situation med bristande investeringar.
I motiveringen, och han återkom dit i dag, betonar han det faktum att offentliga investeringar bör komma före strävan efter att minska den offentliga skulden.
Men vi placerar oss i stället i en dogmatisk position när det gäller offentliga finanser och beträffande stabilitetspakten.
Randzio-Plath uttalade sig i förmiddags, och det är inte första gången, för kvalitet när det gäller offentliga finanser och skatter.
Jag tror att det går i rätt riktning.
Men ta i verkligheten resolutionerna, ta alla texter: det handlar om att sänka skatten, det handlar om att minska de offentliga och sociala utgifterna.
Vi lyckas inte utarbeta denna reformlinje som syftar till bättre kvalitet.
Ta våra resolutioner när det gäller att minska de sociala kostnaderna, tillsammans med måttliga löneökningar.
Vi har sociala och offentliga utgifter som bidrar till att åstadkomma fattiga arbetstagare.
Vi subventionerar sysselsättning med låga löner, och när det gäller utgifter vet vi att det finns nödvändiga offentliga investeringar och att offentliga medel krävs för att genomföra dessa investeringar, men vi vill inte ta konsekvenserna av detta.
Det som överväger är strukturreformer som utformats enbart som avreglering, som ett slags universalläkemedel, när i verkligheten det nya problemet, och det är detta som är den nya ekonomin, är en marknadsorganisation som utformats för en hållbar utveckling och för social sammanhållning, och detta förutsätter starka beståndsdelar i en offentlig ekonomi.
Vi talar om livslångt lärande.
Vi har ingen politik på detta område: inget stöd till energipolitik, allt återstår att göra, samma sak när det gäller transportpolitiken, och industripolitik finns det över huvud taget ingen.
Allt detta förutsätter faktiskt dynamiska investeringar.
Kära kolleger!
Jag hoppas att bortom de första ansträngningar som jag nyss tog upp, men som inte lyckades eftersom vi vill lämna utrymme för en ekonomisk politik i Europa, måste vi nu visa att vi kan ge den ett ansikte.
