# ID: svediakorp-gov412913
# author: Katiforis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,036
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Herr talman!
De stabilitets- och konvergensprogram som i dag utvärderas av vår kammare utgör den andra uppdateringen i ordningen av de ursprungliga program som lades fram för första gången år 1999 av de 14 medlemsstaterna, med undantag för Grekland, som lade fram ett program för första gången i år.
Tillåt mig att utgå från det sistnämnda programmet, som avser förhållanden som är både betecknande och, naturligtvis, välbekanta för mig.
Programmet utgör en del av mekanismen för att kontrollera och införa en budgetdisciplin enligt stabilitetspakten: en budgetdisciplin, vars två huvudmål är ett budgetunderskott på högst 3 procent per år och, dessutom, balans eller överskott över en hel konjunkturcykel.
Om man i Grekland år 1993 hade sagt att landets ekonomi skulle ha uppnått de målen efter bara 7 år, skulle man inte ha tagits på allvar.
Grekland var landet med inflation - 13 procent år 1993 - och underskott - över 14 procent av BNP år 1993.
Det var skräckexemplet i Europeiska unionen.
Få människor trodde att landet skulle kunna reda upp situationen.
Men ändå räknar man med att Grekland, i slutet av år 2001, vilket rådet också erkänner, i stället för ett underskott kommer att visa upp ett överskott på en halv procentenhet av BNP, en siffra som kommer att öka till 1,5 procent år 2002 och till 2 procent år 2003.
Och i stället för en inflation på 13 procent kommer landet att visa upp en inflation som beräknas bli bara 2,3 procent.
Jag har, med er tillåtelse, herr talman, uppehållit mig en stund vid dessa siffror, eftersom Greklands anslutning till kulturen av pris- och budgetstabilitet kanske var det sista steg som fullbordade framgången för denna politik i hela Europa.
Den här uppseendeväckande omsvängningen för den sista medlemsstat som lyckades uppfylla Maastrichtkriterierna kännetecknar mer allmänt det klimat av monetär och budgetär stabilitet som rått i Europa tack vare ansträngningar från alla håll till stöd för den gemensamma valutan.
I sin resolution erkänner och gratulerar utskottet för ekonomi och valutafrågor till den uppnådda budget- och prisstabiliteten.
Utskottet betonar att det faktum att inflationen hamnar något över målet, såsom det fastställts av centralbanken, inte beror på inre ekonomiska svagheter utan på yttre orsaker (oljepriset, undervärdering av euron gentemot dollarn).
Utskottet betonar också att det är möjligt att behålla budgetbalansen - och följaktligen den monetära stabiliteten - på medellång sikt bara på grundval av en sund europeisk ekonomi vars främsta kännetecken är en snabb produktionsökning.
Den genomsnittliga ökningstakten uppgick år 2000 till 3,3 procent, med Österrike på 3,5 procent, Finland på 5,2 procent, Grekland på 4,1 procent, Irland på häpnadsväckande 10,7 procent, Luxemburg på 8,3 procent, Nederländerna på 4,5 procent, Portugal på 3,3 procent - exakt på det europeiska genomsnittet ­, Spanien på 4 procent och Sverige på 3,9 procent.
Denna tillväxttakt kommer tyvärr inte att bestå.
De högre oljepriserna, de högre räntorna och avmattningen i den amerikanska ekonomin har föranlett en revidering av de ursprungliga prognoserna, vilka nu hamnar på mellan 2,4 och 2,8 procent.
Vi kan således inte för innevarande år förvänta oss samma komfort och samma överskott i budgetarna som år 2000 - utan att det betyder att vi kommer att få se underskott.
En bra fördelning och användning av de offentliga utgifterna har följaktligen särskild betydelse för att stödja tillväxten, i synnerhet om vi tar hänsyn till de långsiktiga målen från Lissabon: att återställa full sysselsättning under årtiondet, att öka den andel av befolkningen som ingår i arbetskraften till 70 procent, att uppnå en genomsnittlig tillväxttakt för ekonomin på 3 procent, att omorganisera välfärdsstaten och att utveckla den europeiska ekonomin till en ledande kunskapsekonomi.
De stabilitetsprogram som lagts fram visar att medlemsstaterna är medvetna om dessa behov.
De har dirigerat de överskott som uppstått till att betala av på statsskulderna, sänka skatterna och öka de offentliga investeringarna samt, mer långsiktigt, till att stabilisera de offentliga pensionssystemen, vilket har fått stor uppmärksamhet, och en del av dessa medel kanaliseras till en reservfond.
Alla dessa sätt att utnyttja de goda finansiella förutsättningarna är godtagbara och stöds av utskottet för ekonomi och valutafrågor, men inte i lika grad.
Rådet anser att den viktigaste prioriteten är att minska statsskulden, invänder inte mot de offentliga investeringarna - förutsatt att dessa inte hindrar skuldminskningen - och tycks motsätta sig skattesänkningar.
Vi anser tvärtom att uppnåendet av och användningssättet för de primära överskotten inte är en principfråga utan en fråga om vad som är politiskt ändamålsenligt, vilket måste bedömas på grundval av de rådande omständigheterna och den ekonomiska förvaltningens behov.
I den rådande situationen, som kännetecknas av hotet om en allvarlig nedgång i Förenta staternas ekonomi liksom av det ständiga behovet av att stärka den ekonomiska produktionsförmågans ökningstakt i Europa, ter det sig i våra ögon mindre viktigt att betala av skulder och sänka skatter än att finansiera offentliga investeringar - självfallet i budgetar som präglas av balans och inte av underskott - med målet att såväl stödja en tillväxt som uppvisar tecken på avmattning som att ge en knuff i riktning mot de strukturförändringar som är nödvändiga för övergången till en modern, tekniskt nydanande ekonomi med full sysselsättning i Europa.
Glöm inte bort att det för att få ned den höga arbetslösheten krävs en stabil tillväxttakt på 3 procent, ett mål som inte kan anses vara uppnått på varaktig basis i vår ekonomi.
Avslutningsvis, herr talman, skulle jag också vilja rikta en begäran till kommissionären, eftersom utskottet för ekonomi och valutafrågor oroas över unionens fortsatta uraktlåtenhet i fråga om att vidarebefordra de detaljerade tekniska utvärderingarna om varje program till ansvarigt parlamentsutskott och upprepar sin vädjan om en mer harmoniserad tidtabell för framläggande av programmen av medlemsstaterna, så att en större jämförbarhet möjliggörs, samt kräver att Europaparlamentet skall delta till fullo och på lämpligt sätt.
