# ID: svediakorp-gov412901
# author: Doyle (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 971
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag välkomnar kommissionären till kammaren.
På välstånds-, behandlingsmässiga och ekonomiska grunder, är det nödvändigt att europeiska veterinärer har tillgång till största möjliga utbud av veterinärmedicinska läkemedel för behandling av alla livsmedelsproducerande djur, samtidigt som vi ser till att prioritera skyddet av konsumenternas hälsa.
Kraven avseende utsläppande av veterinärmedicinska läkemedel på marknaden har harmoniserats ända sedan början av 1980-talet, då rådets direktiv 81 / 851 / EEG antogs.
En rad problem ifråga om utbud har äventyrat djurens hälsa och välfärd tvärs över de flesta arter, och därför krävs det utan dröjsmål lösningar på kort sikt, liksom en bred översyn av hela lagstiftningen.
Detta föreslår kommissionen, och jag stöder det fullt ut.
Inga veterinärmedicinska läkemedel får ges till livsmedelsproducerande djur, om man inte fastställt högsta tillåtna restmängd för de aktiva ämnena i läkemedlen.
I en nyligen utförd utvärdering av EU: s förfaranden för beviljande av produkttillstånd konstateras, och jag citerar, " en betydande oro inom den veterinärmedicinska sektorn angående det avtagande utbudet av etablerade läkemedel för livsmedelsproducerande djur såsom ett resultat av att man infört krav på gränsvärden för högsta tillåtna restmängder. "
Frågan nådde sin kritiska punkt vid slutet av 1999 i och med utgången av övergångsperioden för fastställande av högsta tillåtna restmängder för etablerade läkemedel.
I många fall har frånvaron av en tillfredsställande ekonomisk vinst varit en viktig faktor när det rör sponsorföretagens misslyckande med att avsätta nödvändiga medel för att få fram information som krävs för att följa EU: s tillämpningsföreskrifter för fastställande av högsta tillåtna restmängder.
Många läkemedelsföretag har använt upp till 25 procent av sin forskningsbudget för att försvara sina produkter.
I sina meddelanden tillkännager kommissionen ett antal kortsiktiga åtgärder, extrapoleringen av högsta tillåtna restmängder, och åtgärder på medellång sikt, såsom incitament för industrin, fler flexibla bestämmelser för produktanvändningen och en översyn av de befintliga rättsliga instrumenten.
Kommissionen tillkännagav dessa åtgärder för att öka produkternas tillgänglighet.
Dessa åtgärder måste välkomnas och, i synnerhet, extrapoleringen av högsta tillåtna restmängder mellan arter, som kan hjälpa till med att behålla många produkter på marknaden som är avsedda för mindre arter.
Problemet med högsta tillåtna restmängd är orsak till den största oron för dessa mindre livsmedelsproducerande arter, såsom hästar, getter, kaniner, fiskar och bin - små när det rör deras ekonomiska betydelse för läkemedelsföretagen; därav deras brist på försvar av de olika veterinärmedicinska produkter som krävs.
Men även stora arter har påverkats.
I mitt eget hemland, Irland, finns det för närvarande inget lagligt lokalbedövningsmedel för boskap att få tag i.
Alla länder kan ge exempel på en stor art för vilken ett läkemedel tagits bort från marknaden, inte därför att det inte finns tillgängligt någonstans i Europa, utan därför att det inte beviljats något försäljningstillstånd för denna specifika medlemsstat.
Min poäng är alltså - och kommissionen delar också denna åsikt - att vi behöver ett alleuropeiskt system genom vilket en produkt som beviljats vederbörligt tillstånd i en medlemsstat kan användas i hela EU.
Jag vill också uppmuntra medlemsstaterna att utveckla detta system så snabbt som möjligt, eftersom det kommer att utgöra del av den kortsiktiga lösningen den kris, och jag använder medvetet detta ord, som råder för närvarande i samband med tillgängligheten av veterinärmedicinska läkemedel på plats.
Många nya medlemsstater har under en viss tid uppmanat kommissionen att den skall ta itu med tillgänglighetsproblemet, och ta särskild hänsyn till den unika situationen för hästar.
Inga andra mindre livsmedelsproducerande arter som jag har nämnt uppvisar liknande särdrag, som livslängden, delar av industrin som inte inriktas mot livsmedelsproduktion, högt monetärt värde av enskilda djur och rekreationsvärdet och det sentimentala värdet.
Ytterligare en komplikation är att tre generaldirektorat deltar i sammanhanget: GD Näringsliv, GD Hälsa och konsumentskydd och t.o.m.
GD Jordbruk.
I december 1999 lade GD Hälsa och konsumentskydd fram ett förslag om veterinärmedicinsk användning av substanser utan gränsvärden för högsta tillåtna restmängder skall tillåtas för behandling av hästar, förutsatt att behandlingsjournal förs och att hästarna inte kommer in i näringskedjan förrän sex månader efter sådan användning.
Bestämmelserna om pass för hästar ändrades i detta avseende genom beslut 2000 / 68, men det blev senare rättsliga problem i sammanhanget.
Passen är nu obligatoriska för samtliga hästar och innehåller en ny bilaga för registrering av veterinärmedicinsk behandling.
Direktiv 81 / 851 / EEG och rådets förordning (EEG) nr 2377 / 90 bör emellertid fortfarande ändras för att göra sådan användning möjlig.
Jag är mycket medveten om hästindustrins bekymmer, i synnerhet för fullblodsindustrin, och jag behöver inte påminna kommissionären om att om kompletta och moderna behandlingsmetoder inte finns tillgängliga, så finns det en faktisk risk att utländska investeringar i stuterier och träningsanläggningar i Europa går förlorade och överförs till tredje land.
Det kan alltså inte uteslutas att vilken häst som helst kan komma in i näringskedjan efter ett nyttigt liv, och det är därför viktigt att få säkerhetsbestämmelser som omfattar denna aspekt, som jag redan har nämnt.
Jag vill, sammanfattningsvis, uppmana kommissionen att så snabbt som möjligt se till att vi får en kortsiktig lösning på krisen för mindre livsmedelsproducerande arter, i förhållande till tillgängligheten av moderna veterinärmedicinska läkemedel.
Det är en välfärdsfråga, det är en behandlingsmässig fråga, det är en ekonomisk fråga, och det gäller EU: s samtliga medlemsstater.
Vi uppmanar kommissionen att så snabbt som möjligt vidta åtgärder för att ändra de nödvändiga bestämmelserna, att tillåta extrapolering, användningen av pass för hästar och att lösa problemet.
