# ID: svediakorp-gov412897
# author: Byrne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,152
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag vill tacka föredraganden, fru Evans, och utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor för deras betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om djurhälsovillkor som skall tillämpas vid förflyttningar av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte.
Denna församling är mycket medveten om betydelsen av denna fråga som rör alla europeiska medborgare som antingen reser på semester med eller i syfte att stanna borta en längre tid med sina sällskapsdjur, och som inte vill lämna dem hemma.
Jag menar inte att medborgarna i dag inte kan resa med sina sällskapsdjur, men de olika tillämpningsföreskrifterna i medlemsstaterna för förflyttningar inom gemenskapen är absolut svåra att förstå, och något avskräckande.
Det är därför dags att upprätta en gemensam grupp av bestämmelser som är tillämpliga i hela gemenskapen, eftersom denna fråga är direkt kopplad till de europeiska medborgarnas fria rörlighet när de äger ett sällskapsdjur.
Tyngdpunkten i detta förslag ligger naturligtvis på den rabiesrisk som finns i samband med förflyttningar av katter och hundar, de två stora, inhemska köttätande arter som har att göra med överföringen av denna dödliga sjukdom.
När det rör denna viktiga fråga, grundas förslaget på rekommendationer från Internationella byrån för epizooitiska sjukdomar och dess djurhälsokodex, på rapporter från Vetenskapliga veterinärmedicinska kommittén och slutsatser från internationella expertpaneler som rådfrågats om bedömningen av rabiesrisken i samband med förflyttningar av köttätande sällskapsdjur.
Jag är mycket nöjd att betänkandet stöder kommissionens allmänna förhållningssätt i denna grundläggande folkhälsofråga.
Det finns ett enhälligt samförstånd om säkerheten med de tekniska bestämmelser som har att göra med förvaltningen av rabiesrisken, även om det återstår vissa punkter där det råder meningsskiljaktigheter och som kanske behöver ett ytterligare förtydligande.
Låt mig nu på ett ingående sätt ta upp ändringsförslagen i betänkandet.
Jag inleder med de ändringsförslag som kommissionen inte kan godta.
Kommissionen kan inte godta ändringsförslagen 1, 2, 3, 5, 12 och 13, som har att göra med förslagets rättsliga grund.
Föredraganden drar slutsatsen att artikel 152.4 b i fördraget är tillräcklig, eftersom förslagets huvudsakliga syfte är att skydda folkhälsan.
Detta är visserligen sant på detta stadium, men kommissionen bedömer ändå att åtgärder som bara riktas mot djursjukdomar som inte påverkar folkhälsan kan bli nödvändiga framöver, och en dubbel rättslig grund tillsammans med artikel 37 är därför nödvändig.
Jag fick en fråga från en ledamot tidigare, om vi har en tillräcklig rättslig grund eller tillräckligt med information för att förhindra andra djursjukdomar.
Detta är ett av skälen till varför artikel 37 tas med som rättslig grund.
Jag känner till från andra förslag som lagts fram för parlamentet, att det finns en allmän motvilja i parlamentet och i utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor att stödja artikel 37 som rättslig grund för bestämmelser tillsammans med artikel 152, förmodligen därför att artikel 37 inte faller under medbeslutandeförfarandet.
Men jag vill be parlamentet att omvärdera sin ståndpunkt i förhållande till detta specifika ändringsförslag, och betrakta frågan mot bakgrund av att behovet av överväganden om djurhälsa är relevant, som en ledamot nämnde.
Därav behovet av artikel 37, snarare än artikel 152.
Kommissionen kan inte godta ändringsförslag 7, eftersom det sträcker sig långt utöver förslagets räckvidd, som handlar om förflyttningar mellan medlemsstater och från tredje land.
Genom detta ändringsförslag föreskrivs en skyldighet för alla medlemsstater i samband med en allmän tillämpning av elektronisk identifiering av alla katter och hundar och upprättandet av en databas för spårning av lösdrivande eller förlorade djur.
När det gäller klassificeringen av tredje länder godtar kommissionen genom sitt förslag samma villkor, som de som är tillämpliga vid inre förflyttningar, också för import från vissa tredje länder som har en rabiesstatus jämförbar med medlemsstaternas.
I ändringsförslag 10 föreslås att denna kategori av tredje länder skall åläggas att tillämpa kriterierna enligt Internationella byrån för epizooitiska sjukdomar och dess djurhälsokodex, för erkännande av ett rabiesfritt land.
Detta är inte förenligt med de villkor som tillämpas vid inre förflyttningar.
Ett antal medlemsstater är inte rabiesfria länder enligt denna definition, även om rabies hos sällskapsdjur är under kontroll inom deras territorium.
Detta skulle vara liktydigt med en diskriminering som inte är vetenskapligt sund, och kommissionen kan därför inte godta ändringsförslag 10.
Kommissionen kan, slutligen, inte godta ändringsförslag 14.
Genom detta ändringsförslag skulle " iller " avlägsnas från förteckningen över arter som kan förflyttas inom gemenskapen utan några veterinärmedicinska villkor.
Kommissionens förslag grundades på en riskanalys där man kom fram till att denna art inte hade någon betydelse för spridningen av rabies i Europa.
Jag förstår att det finns en särskild oro när det rör denna art, eftersom den är köttätare och kan bitas, men att helt enkelt bara avlägsna den från förteckningen i bilaga I, del B är orättvist mot denna art, eftersom det enda skälet är att den är köttätare.
Låt mig säga till herr Davies att jag fått mycket ny kunskap om illrar, och vissa av mina sammanträden i dag, inbegripet en del av den exotiska underhållningen som engagerade vissa medlemsstater, kan förklara en del av det intresse som herr Davies stöder.
Jag kunde ha haft en mer öppen inställning till skapandet av en ny kategori för illrar i och med vaccinationskravet, vilket är möjligt att uppnå, men har inte planerat några tester av vaccinerade illrar.
I de ändringsförslag som ingetts av föredraganden och utskottet, men som förkastades, ville man se en sådan utveckling, och genom dessa hade man - enligt min mening - kunnat nå en lösning som hade varit godtagbar för alla parter.
Kommissionen kan godta sex ändringsförslag: Ändringsförslag 4 rörande det framtida åtagandet om en översyn av gällande lagstiftning om handel med sådana djurarter som avses i bilaga I, del A; ändringsförslagen 8, 9 och 15, som förtydligar förslaget och ändringsförslag 11 som handlar om information från medlemsstaterna till allmänheten om denna fråga.
Det var med stort intresse som jag i ändringsförslag 6 upptäckte en ståndpunkt med ett faktiskt förebyggande syfte när det gäller en allmän spridning på kort sikt, av den elektroniska identifieringsmetoden - som överensstämmer med ISO-standard - av djur som förflyttas mellan medlemsstater eller från tredje länder.
Jag kan därför godta detta ändringsförslag.
Sammanfattningsvis kan kommissionen inte godta ändringsförslagen 1, 2, 3, 5, 7, 10, 12, 13 och 14.
Å andra sidan kan kommissionen godta ändringsförslagen 4, 8, 9, 11, 15 och 6.
Avslutningsvis vill jag återigen tacka fru Evans för hennes utmärkta betänkande och hennes stöd till detta viktiga förslag.
