# ID: svediakorp-gov412893
# author: Arvidsson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 573
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Föreliggande förordning syftar till att samordna och underlätta för den som önskar resa inom Europa med sitt sällskapsdjur.
Ärendet kan vid en första betraktelse förefalla banalt, men vi svenskar minns den för drygt tjugo år sedan pensionerade svenske ambassadören i Portugal, som vägrade att lämna sin bostad i Lissabon därför att hans livskamrat, en gammal angorakatt, skulle tvingas sitta i karantän under lång tid för att få resa in Sverige.
I första hand avser dessa regler att skydda mot rabies, en sjukdom som i folktron har varit förenad med stor mystik och skräck.
Det är inte för inte som sjukdomen på svenska kallas vattuskräck.
Irland, Storbritannien och Sverige är sedan flera år rabiesfria och förordningens förslag har därför i första hand betydelse för dessa länder, även om förekomsten av rabies har minskat i hela Europa.
Vi måste emellertid beakta att reglerna får en sådan utformning att de ger fullgod skyddseffekt mot spridning av rabies i första hand till rabiesfria områden.
Efter galna kosjukan och mul- och klövsjukan skulle fall av rabies i exempelvis Storbritannien p.g.a. ändrade EU-föreskrifter skapa stor misstro mot EU-organisationen.
Under behandlingen av ärendet har den rättsliga grunden ändrats.
Skälen bakom ändringen utgörs av att förordningen syftar till att skydda folkhälsan.
Dock kan även djursjukdomar, och även de som drabbar sällskapsdjur, vara mycket aggressiva och förorsaka stort lidande.
Ett exempel är aggressiva former av valpsjukan.
Jag skulle därför vilja fråga kommissionär Byrne: anser ni att skyddsåtgärder enligt andra EG-direktiv är tillräckliga för att medlemsländerna skall få vidta åtgärder mot smittsamma sjukdomar som kan förorsaka stort lidande bland sällskapsdjuren?
För många är det oförklarligt att reglerna för transport av djur i kommersiellt syfte är mindre rigorösa än för samma djurarter i egenskap av sällskapsdjur.
Undertecknad inlämnade därför till utskottet ett förslag att kommissionen skulle se över gällande förordning för handel med djur i syfte att försöka uppnå en harmonisering med reglerna i detta förslag till förordning.
Detta blev även utskottets beslut, men jag vill göra presidiet och sekretariatet uppmärksammade på att skrivningen i föreliggande förslag på denna punkt har förändrats.
Många lever i tron att hundvalpar och kattungar inte kan drabbas av rabies och därför fritt kan passera gränserna i Europa.
Det är därför viktigt att förslaget till förordning i denna del har förtydligats.
Detta inte minst för att stävja den svarta handeln med hundvalpar och kattungar utan rabiesskydd, som i dag uppenbarligen förekommer.
Förutom hundar och katter är det endast tam iller, på engelska ferret, som av sällskapsdjuren kan sprida rabies.
Det finns i dag vetenskapliga bevis för att rabiesvaccination av tam iller fungerar.
Enligt Svenska statens veterinärmedicinska anstalt bör tam iller i fortsättningen vaccineras i likhet med hundar och katter.
I behandlingen i utskottet plockades emellertid tam iller helt bort från åtgärdslistan.
Tam iller bör emellertid införas i bilaga 1 del A, tillsammans med hund och katt, och om detta ej tillstyrks bör tam iller kvarstå i del B enligt kommissionens förslag.
Att helt utelämna tam iller är inte ansvarsfullt.
Vi skall komma ihåg att det är i synnerhet barn och ungdomar som har tam iller som sällskapsdjur.
Slutligen, herr talman, vill jag tacka föredraganden Evans för ett gott arbete i detta ärende.
