# ID: svediakorp-gov412881
# author: Doyle (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 842
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag ber om ursäkt för att skuggföredraganden, Trakatellis, inte har möjlighet att närvara i kväll.
Jag har, med kort varsel, gått med på att försöka säga några ord på hans vägnar om detta ytterst viktiga ämne.
Jag vill först och främst berömma alla dem som deltagit hittills, från kommissionen upp till rådet och, faktiskt, tillbaka till oss - men i synnerhet Roth-Behrendt för det personliga engagemang som hon har lagt ned på denna ytterst viktiga fråga.
För ett år sedan talade jag i parlamentet i samband med denna specifika fråga, och jag lade fram min åsikt på ett tydligt sätt.
Jag tror det var den 16 maj förra året - tidpunkten för den första behandlingen.
På ett sätt har det inte hänt mycket sedan dess.
På ett annat sätt, både politiskt och vetenskapligt, har det hänt väldigt mycket inom hela TSE-området; mer specifikt, om man så vill, i förhållande till BSE.
För ett år sedan var man sysselsatt med Förenade kungariket, Irland och ett eller två utbrott av BSE på andra ställen, i synnerhet den epidemi som man hade upplevt i Förenade kungariket under en viss tid.
Sedan dess har, som ni vet, Portugal, Belgien, Nederländerna, Spanien, Danmark, Tyskland, Italien och Österrike drabbats.
Men vi måste se på antalet drabbade djur i förhållande till hela nötdjursbeståndet i varje land, för att man skall förstå situationen, i stället för att bara göra konsumenterna panikslagna.
Det har varit mycket svårt att föra en förnuftig, rationell diskussion om konsekvenserna av ett BSE-utbrott - det må röra sig om 3, 4 eller flera hundra fall på en gång.
Man måste se på saken i förhållande till nötkreatursbeståndet i respektive land.
Vi har först nu i veckan fått höra rapporter om utbrott bland kanadahjortar i Coloradoområdet i Förenta staterna, och utbrott av en ny variant av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom bland unga män, unga jägare - vilket inte är den normala åldersgrupp som vi under årens lopp har förknippat med sjukdomen.
Man har också börjat tillämpa strängare bestämmelser när det rör rapporteringen av BSE och ökat övervakningen genom framför allt nya provmetoder.
Det är inget tecken på att sjukdomen håller på att sprida sig, bara därför att antalet blir större.
Det innebär att vi håller på att bli bättre och effektivare när det gäller att leta efter sjukdomen i de olika länderna.
Denna information måste också framhållas, så att vi inte skrämmer konsumenterna och får dem att tro att sjukdomen fortsätter att sprida sig.
Det gör den inte.
BSE är en sjukdom hos äldre kor, framför allt hos äldre mjölkkor.
Sjukdomen är mycket vanligare bland mjölkboskapen än vad den är bland ungboskapen, förmodligen därför att mjölkbönderna traditionellt sett haft råd med mer kraftfoder under årens lopp.
I de flesta länder ger mjölken högre ekonomisk vinst än, t.ex., uppfödning av nötdjur - sådan var i vilket fall situationen i Irland och Förenade kungariket.
Men för närvarande förknippas den höga risken med mjölkboskap, de sex- och sjuåriga korna och det är därför, sedan jag talade förra året, vi har fått det destrueringsprogram som tillkännagavs den 13 december 2000 som, om jag minns rätt, kommer att vara i kraft året ut.
Min enda stora kritik av destrueringsprogrammet, är att man inte särskilt insisterade på att medlemsstater med BSE-problem skulle koncentrera sig på äldre kor, där den verkliga risken fortfarande fanns.
Detta program användes faktiskt för att stödja marknaden och priset på boskap, i stället för att först och främst få bort sjukdomen hos de äldre korna.
Jag har inget emot att man stöder marknaden.
Det kan vara en del av det.
Men det bör vara underordnat avlägsnandet av sjukdomen, och så var inte fallet och jag kritiserar detta specifika program i detta avseende.
Vi har också under det gångna året lärt oss mycket när det rör den nya varianten av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom, och att patienter med en särskild genetisk uppsättning har en benägenhet att utveckla sjukdomen, inte hela befolkningen.
Vi måste säga mer om detta, så att allmänheten förstår vilka relativa konsekvenser som sjukdomen får eller inte får.
Den är genetisk, den är smittsam, den är nedbrytande, men det finns mycket, mycket få fall om man t.ex. tar hänsyn till antalet BSE-fall bland nötdjuren i Förenade kungariket.
Vi har ätit scrapiesmittat fårkött i över 200 år utan att drabbas av sjukdomar, och skälet till detta har att göra med att prionens uppbyggnad, dvs. det icke-smittsamma proteinets uppbyggnad, i fåret inte är jämförbar med den i människans hjärna, som till skillnad från den nämnda boskaps- eller nötdjursprionen inte ersätter det protein som är nödvändigt för vår hjärna.
