# ID: svediakorp-gov412873
# author: Pirker (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 617
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, värderade kolleger som fortfarande är närvarande!
Om man tittar ut i salen skulle man kunna tro att narkotika inte är något problem för Europa, och inte alls något problem för ungdomen.
Men den är tyvärr ett problem, och inte bara ett problem, utan i själva verket det stora problemet.
Ty den narkotikakonsumtion som nu ökar så starkt hotar faktiskt att förstöra en del av vår ungdom och därmed en del av vårt samhälle, och underminera det på grund av organiserad brottslighet.
Narkotikan hjälper enbart några få inom den organiserade brottsligheten att tjäna stora pengar, men förstör å andra sidan många människors liv och många existenser.
Jag vill underbygga det jag just sagt med några siffror som vi fått av Europol och av Europeiska övervakningscentrumet för narkotika och narkotikamissbruk i Lissabon.
Det uppskattas att varje år cirka 8 000 ton cannabis och derivat, 350 ton kokain, 60 ton heroin och minst 50 miljoner ecstasytabletter kommer in på den europeiska marknaden.
Det är de senaste siffrorna som står till förfogande.
Allt detta konsumeras, och i ökande utsträckning av ungdomar.
Om man då vet att undersökningar visar att cirka 20 procent av ungdomarna redan har provat cannabis minst en gång och att uppskattningsvis 5 miljoner ungdomar använder syntetisk narkotika, då måste larmklockorna ringa.
Producenterna, försäljarna, som handlar med denna narkotika, är en del av en organiserad brottslighet.
De gör sina affärer på ungdomarnas bekostnad.
Därför måste allt göras för att kämpa mot denna brottslighet - och den är en del av den organiserade brottsligheten, som jag har sagt - i unionen och internationellt tillsammans med företrädare från de andra stater i världen, som också drabbats.
Jag välkomnar därför detta svenska initiativ, som för oss ännu ett steg framåt.
Det är ett pussel i det totala instrumentarium som vi behöver för att hävda oss någorlunda i denna sak.
Det första initiativ som gäller översändning av narkotika i och för analys och undersökning, är det upplagt på så vis att det inte kan leda till missbruk på grund av transport av större mängder, men mycket väl lämpar sig som instrument i kampen mot narkotikan.
För det andra anser jag att det är särskilt viktigt att analyser vidtas för att undersöka ursprunget för den syntetiska narkotikan.
Båda instrumenten är viktiga i kampen mot narkotikan och den organiserade brottsligheten.
Men det som måste till är att nätverket för dessa laboratorier, som förfogar över lämplig standardisering och kvalitet, utökas.
Men enbart detta skulle inte räcka, utan ett samarbete med Europol måste garanteras, som ju arbetar inom samma område och också sammanställer en lista över syntetisk narkotika och motsvarande produkter inom området med ecstasy och andra amfetaminer, som finns på marknaden.
Alltså bör det inte ske något löst eller parallellt löpande arbete, utan arbetet skulle utföras gemensamt i samarbete med Europol.
Den tredje mycket viktiga punkten anser jag vara följande: Trots att Europeiska unionen nu har blivit en exportmarknad för syntetisk narkotika och att kandidatländerna är avnämarländer - de har också blivit transitländer, de har blivit målländer - måste vi redan nu intensivt inbegripa dessa kandidatländer med alla instrument som vi har till förfogande, för att just bygga upp en större säkerhetsram, vilket är vårt mål.
Målet, och jag vet att man satt ribban högt, är ett narkotikafritt samhälle.
Det blir svårt att uppnå, men med dessa åtgärder kommer vi utan tvivel en bit närmare målet.
