# ID: svediakorp-gov412863
# author: Hernández Mollar (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 668
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Tack.
Motivet till mitt inlägg är helt enkelt att stödja och ytterligare understryka, om det är möjligt, de grundläggande faktorer som föredraganden till det här betänkandet, vår kollega Charlotte Cederschiöld, tog upp.
Jag gratulerar henne till hennes ytterst noggranna och lysande arbete.
Jag vill börja med att erinra om den revolution som införandet av euron den 1 januari nästa år kommer att innebära.
Euron kommer att bli den allra främsta symbolen för den europeiska identiteten och tillsammans med yenen och dollarn kommer den att vara en av de ledande valutorna som inte bara kommer att användas som betalningsmedel i Europa utan även, som vår kollega sade, i hela världen.
Den kommer att vara hörnstenen i uppbyggandet av en politisk union.
Riskerna för förfalskning av euron är mycket stora när denna kommer i omlopp i form av sedlar och mynt.
På grund av detta är den förebyggande politiken absolut grundläggande.
Vår målsättning måste vara att genom utbildningskurser och andra förfaranden fylla behovet av utbildning av de människor som yrkesmässigt på daglig basis arbetar med euron, särskilt banker och växlingskontor, för att de skall bli bekanta med euron.
De kommer att vara huvudpersonerna när det gäller att upptäcka förfalskade pengar.
Målet med de förslag till lagstiftningsresolution som vi behandlar här i dag är att reglera den här frågan, och därför är ett effektivt polisiärt samarbete och samarbete mellan tullmyndigheterna absolut nödvändigt och det är även viktigt att upprätta ett övergripande informationssystem.
Genom detta system skall falska sedlar och mynt som upptäcks samlas in och förtecknas.
Dessa uppgifter skall sedan överföras till centrum, där undersökningar kommer att genomföras om tillverkningsmetoder, vilket slags papper som har använts, tryckfärg, mängd och så vidare.
Slutligen betonar jag även vikten av ett effektivt straffrättsligt skydd för att göra rent hus med alla former av förfalskning.
Eftersom jag inte vill insistera ytterligare på de grundläggande frågor som Cederschiöld redan har fört fram, som till exempel den olägenhet och förvirring som uppstår till följd av att de rättsliga instrumenten är beroende av två olika pelare för försvaret av ett och samma mål - kampen mot förfalskning av euron - kommer jag att i stället att koncentrera mig på ett par andra frågor som jag anser vara viktiga.
En av dessa är hänvisningen till en databas för penningförfalskningar (CDD) som görs i ändringsförslag 23, till skillnad från förordningen där detta inte tas upp överhuvudtaget.
Enligt min åsikt skulle en sådan databas bidra till att kampen mot förfalskning av euron skulle bli mer effektiv och grundlig.
När det gäller den status som det europeiska tekniska och vetenskapliga centrumet för teknisk analys och förfalskade euromynt (ETSC) skall ha, fastställs det i artikel 5 i förslaget till förordning att detta centrum kommer att kanalisera kampen mot förfalskning av euron.
Jag vill här betona att det är viktigt att redan från början försvara detta centrums oberoende i förhållande till det franska myntverket i Paris, vilket tas upp i ändringsförslagen 20 och 26.
Centrumets grundläggande funktion måste enbart avse de europeiska institutionerna, aldrig en nationell institution.
Slutligen tas den fråga som jag talade om i början av mitt inlägg upp i ändringsförslag 27, nämligen den viktiga roll som de som arbetar aktivt med euron måste spela i kampen mot förfalskning av euron.
Det är viktigt att de inte enbart har skyldighet att dra in de eurosedlar och euromynt som eventuellt är förfalskade, utan även att de själva utför äkthetskontroller.
Vi är naturligtvis medvetna om den misstro som detta krav kan väcka, eftersom sådana äkthetskontroller kräver större investeringar i instrument, maskiner och liknande, men detta är absolut nödvändigt för att skydda medborgarnas intressen.
Det är även en garanti för att de pengar som distribueras av dessa enheter verkligen är äkta.
