# ID: svediakorp-gov412862
# author: Cederschiöld (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,043
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Vi vet alla att eurosedlar och mynt tas i bruk den 1 januari nästa år.
Tolv av de nationella valutorna i medlemsstaterna försvinner och byts successivt ut mot den nya, gemensamma valutan.
Namnen Kohl och Delors bör nämnas i sammanhanget.
Det är märkligt att inte alla medlemsstater ännu har insett att den inre marknaden inte i längden kan bli fullt effektiv om den är splittrad i en mängd olika nationella valutor.
Vi känner alla till fördelarna med den gemensamma valutan, dvs. det ekonomiska och monetära samarbetet.
Användningen av euron på den europeiska kontinenten har redan skapat ekonomisk stabilitet och olika fördelar samt främjat den ekonomiska utvecklingen, ökat konsumtionen och investeringarna och skapat nya arbetstillfällen.
Jag tror att den gemensamma valutan kommer att stimulera till ökad rörlighet i en utsträckning som kommer att leda till ett helt nytt Europa om tio år.
Den europeiska integrationen tar med euron ett jättekliv framåt.
Euron kommer att bli en av de största och viktigaste valutorna i det internationella handelsutbytet.
Om några år kommer 300 miljoner människor att ha denna nya, nationella valuta som kommer att bli lika gångbar utanför EU som dollarn är idag och kunna användas för direktbetalning utan växling.
Euron är redan idag en internationell reserv- och transaktionsvaluta och kommer att så förbli i ännu större utsträckning i framtiden.
Den vikt och betydelse euron kommer att få som internationell valuta medför tyvärr också att den blir attraktiv för organiserade penningförfalskare.
Det existerar alltmer sofistikerad utrustning för sådan verksamhet, vilket gör att det är mindre komplicerat att förfalska valutor.
Mot den bakgrunden är det viktigt att ha ett övergripande och verkningsfullt skydd mot förfalskning på plats i god tid innan euron kommer i omlopp.
Potentialen för eurons spridning är enorm och sträcker sig utöver såväl EU: s yttre som inre gränser.
Förutsättningarna för skydd av euron mot förfalskning måste följaktligen anpassas till denna nya dimension och också utrustas med en rättslig ram som gör att vi får en uppslutning från EU: s samtliga medlemsstater, institutioner och organ och berörda internationella organisationer.
De tre förslag till rättsakt om skydd av euron mot förfalskning som behandlas i betänkandet kompletterar varandra.
De rättsliga grunderna ligger tyvärr i två olika pelare, den första och tredje.
På sikt vore det önskvärt att bestämmelser som grundas på artikel 29 i EU-fördraget kunde inkluderas i avdelning IV i EG-fördraget, så att man på ett enhetligt sätt kan fatta adekvata beslut för att lösa de problem som inte kan lösas med andra åtgärder.
Det första förslaget till rättsakt är ett initiativ från Republiken Frankrikes regering och har sin grund i avdelning VI i EG-fördraget.
Det handlar alltså om straffrättsligt skydd och om att Europols enheter måste få den information och de upplysningar de behöver för att kunna utföra sitt arbete.
Ändringsförslagen syftar här i hög grad till att infoga texter som har försummats och utelämnats samt korrigera en del terminologiska och andra oklarheter.
Det andra förslaget till rättsakt, som på sätt och vis är mer intressant, innehåller rådets riktlinjer för skydd av euron mot förfalskning och är grundat på artikel 123.4 i EG-fördraget.
Denna rättsliga grund ger endast möjlighet att utsträcka förordningens tillämpningsområde till de medlemsstater som har antagit euron som gemensam valuta.
Förslaget handlar om att bygga upp ett system för informationsutbyte, samt om samarbete och ömsesidigt bistånd.
Mina viktigaste ändringsförslag handlar om nödvändigheten av att ha ett centrum för analys av sedelförfalskning på EU-nivå och ett nationellt centrum i varje medlemsstat.
Dessutom nämns lämpligheten av att på permanent bas inrätta ett tekniskt och vetenskapligt centrum för analys och klassificering av falska mynt och, inte minst, nödvändigheten av att växlingskontor, som varje dag hanterar sedlar och mynt för sina kunder, på ett adekvat sätt även kontrollerar deras äkthet.
I annat fall blir det medborgarna som drabbas och dessa står helt oskyddade när de tar emot falska mynt och sedlar.
De kan på intet sätt kompensera en sådan förlust någon annanstans.
Hur skall en medborgare kunna bära en kontrollapparat av samma storlek som en stor PC i fickan?
Även om någon är beredd att betala för en apparat - det handlar inte om så stora summor, ungefär motsvarande priset för en PC - är det inte praktiskt möjligt.
Därför tror jag att det är mycket lämpligare att redan vid växlingskontoret kontrollera sedlar och mynt.
Det är ett ställningstagande som parlamentet definitivt bör göra för att skydda medborgarna.
Det tredje förslaget till rättsakt grundar sig på artikel 308 i EG-fördraget och syftar till att ta hand om de medlemsländer som inte har antagit den gemensamma valutan, nämligen Storbritannien, Danmark och Sverige.
De måste ju faktiskt också omfattas av den säkerhetsförordning vi nu arbetar fram, annars kommer den inte att fungera.
Jag är övertygad om att medborgarna i dessa länder inser att även de måste delta i dessa beslut.
De måste dock också inse att om de inte är medlemmar i klubben, så får de heller inte medverka i besluten på samma villkor som medlemmarna.
Däremot kan de som ansluter sig till euron besluta på samma villkor som övriga medlemmar.
De som inte ansluter sig får tyvärr inte samma inflytande.
Om man skall ansluta sig eller inte är faktiskt ett beslut man måste ha kraft att fatta, och på denna punkt vill jag uppmana mitt eget hemland Sverige att så fort som möjligt försöka uppbåda kraften att fatta detta beslut.
Det handlar inte om någonting annat än politiskt ledarskap.
Vi kan till exempel jämföra med Frankrike, som vid tidpunkten för godkännandet av Maastrichtavtalet godkände avtalet med mindre majoritet än Sverige.
Frankrike har trots detta ändå orkat fatta sitt beslut, till skillnad från Sverige.
Detta är något jag djupt beklagar.
Jag vill avsluta med att konstatera att de förslag som finns i riktlinjerna från rådet är inriktade på att garantera ett effektivt skydd av euron och jag välkomnar därför förslaget i dess helhet.
