# ID: svediakorp-gov412858
# author: Wallström (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 698
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, ärade ledamöter!
Jag vill tacka så mycket för debatten.
Jag tror att det är viktigt att vi kommer ihåg händelsen i Tjernobyl för femton år sedan, och ni har själva gett vittnesbörd om hur denna faktiskt ännu idag påverkar oss, också i våra medlemsländer.
Vi skulle gärna kunna debattera energipolitik, men jag tror vi skall undvika det idag och i stället koncentrera oss på ämnet hur vi kan förbättra kärnsäkerheten i kandidatländerna, och förstås hur vi skall fortsätta samarbeta med Ukraina och Ryssland.
Dessa frågor illustrerar också miljöproblemens natur och karaktär.
De känner inga nationsgränser, utan de följer en vind eller en flod, vilket vi ännu idag betalar ett högt pris för.
Jag har fått några frågor som jag skall försöka besvara, men jag skall kanske allra först säga att jag hoppas att parlamentet kan ta sig tid att behandla det meddelande som kommissionen beslutade om i september förra året och som handlar om kommissionens stöd till förbättrad kärnsäkerhet i kandidatländerna.
Här redovisar kommissionen sin syn på hur man skall arbeta med dessa frågor, dvs. att det måste ske både kortsiktigt och långsiktigt.
Kortsiktigt har det handlat om att få ett antal kandidatländer att stänga de reaktorer av gammaldags tjernobyltyp de använder.
Vi har försökt att påverka kandidatländerna att meddela konkreta tidsplaner för att göra detta.
Dessa måste sedan följas upp, för att se till att de verkligen genomförs.
Naturligtvis vet parlamentets ledamöter lika väl som vi att vi på det här området inte har behörighet att tvinga vare sig medlemsländerna eller kandidatländerna till något.
Vi måste försöka arbeta med dem genom olika överenskommelser, genom ett gott samarbete och också genom stöd, som kan se ut på många olika sätt.
Det handlar här om alltifrån utbildning till ekonomiskt stöd för att uppgradera säkerheten.
Jag har fått frågan om vilka standarder som används.
Som ni vet har vi inga särskilda europeiska standarder, men vi säger att man skall leva upp till European Union Practises, och vad betyder det?
I EU: s medlemsländer har det över åren utvecklats en säkerhetsstandard som vi även skulle vilja se att kandidatländerna kan leva upp till.
Det finns nu även en arbetsgrupp i rådet som jämför de standarder som finns i kandidatländerna med de som finns i EU-länderna, och identifierar de tillkortakommanden och de skillnader som finns, för att man skall kunna överbrygga dessa och uppgradera säkerheten i kandidatländerna.
Grunden består naturligtvis av IAEA: s standarder, men de är så allmänna att det krävs en " praktisk tillämpning " av dem.
Vi har, Inger Schörling, faktiskt överenskommelser om att också stänga de allra farligaste kärnkraftsverken, Kozloduj, Ignalina och Bohunice, och se till att säkerheten för resten av reaktorerna uppgraderas så att vi får en acceptabel standard.
Jag tror att vi har redovisat ganska väl i det här meddelandet från kommissionen hur vi ser på de här frågorna, men vi kan gott och väl använda den här dagen och det här tillfället till att begrunda sårbarheten i även den allra modernaste kärnteknik och kärnkraft som används.
Fortfarande är vi sårbara, fortfarande har vi ett avfallsproblem.
Ni vet nog var jag står när det gäller kärnkraftsanvändning, men även om jag är kritisk till denna så anser jag att forskningen om säkerhetsfrågor måste fortsätta, det tror jag är ohyggligt viktigt.
Vi kan inte på det här området bestämma över medlemsländernas huvuden eller mot deras vilja.
Vi måste samarbeta med medlemsländerna i dessa frågor och vi måste göra allt därför att vi delar samma miljö, och vi utsätts alla för risker om vi lever med säkerhetsnivåer som inte är acceptabla.
Framför allt så tycker jag det är riktigt som någon ledamot påpekade, att vi skall komma ihåg barnen och se till att vi gör allt för att också hjälpa och stödja de barn som fortfarande får betala priset för den fruktansvärda tragedi som Tjernobyl innebar.
Tack för debatten.
