# ID: svediakorp-gov412854
# author: Wiersma (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 488
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I Vitryssland anordnas varje år den 25 april en minneshögtid över katastrofen i Tjernobyl och tiotusentals människor deltar i den högtiden.
I väst vet man egentligen knappast varför, kärnkraftverket stod ju i Ukraina.
Den som studerar följderna av katastrofen måste dock konstatera att konsekvenserna i Vitryssland, där över 70 procent av det nukleära fall out hamnade, var minst lika allvarliga som i Ukraina.
I det senare landet utsattes nästan två och en halv miljoner människor för radioaktivitet.
Ukrainas regering har de senaste tio åren använt sex miljarder dollar för att bekämpa följderna.
Det kommer det tillsvidare inget slut på.
För att nämna några exempel: det behövs pengar för att reparera det hölje som har byggts runt om den exploderade reaktorn.
Den är inte säker.
Mycket material som förorenades genom explosionen måste fortfarande tas om hand och bearbetas.
Det finns fortfarande risk för att Ukrainas viktigaste flod, Dnepr, blir förorenad.
Europeiska unionen har tidigt upptäckt flera av dessa problem och ger en massa stöd till Ukraina - kommissionen har redan påpekat det - även om frågor kan ställas angående stödets effektivitet.
Situationen i Vitryssland är om möjligt ännu allvarligare.
Där bor fortfarande ungefär två och en halv miljon människor i förorenade områden, där de ofta använder förorenade livsmedel.
Hälsotillståndet är framför allt mycket oroande bland barnen.
Den socialekonomiska situationen i landet är dåligt i alla fall, något som gör människorna ännu mer sårbara för sjukdomar och smitta än normalt.
Regeringen i Minsk använder visserligen en stor del av budgeten till de här följderna men vägrar hantera problemet på ett öppet sätt.
Den politik som förs är ofta kontraproduktiv och avskärmar problemet från yttervärlden.
Den internationella gemenskapen är visserligen engagerad men i mycket liten skala.
Icke-statliga organisationer arbetar under svåra förhållanden.
Jag beundrar främst de europeiska institutioner som varje år hämtar tusentals barn för en semester i Västeuropa, så att de åtminstone skall kunna återhämta sig litet från följderna av strålningen.
Det räcker naturligtvis inte på långa vägar.
Europeiska unionen har en svår relation till den odemokratiska regimen i Vitryssland.
Det har vi förståelse för.
Samtidigt är det svårt att acceptera att man inte försöker mer, just i de människors intresse som inte har något med regeringens politik att göra.
Det har tagits upp tidigare, men jag skulle nu ännu en gång vilja uppmana kommissionen att snabbt bana väg för en mer direkt hjälp till Vitryssland.
Argumentet att det varken går genom Tacis-programmet eller genom ECHO tycker jag inte är särskilt övertygande.
Vi talar här om hundratusentals människor som fortfarande befinner sig i nöd och som fortfarande behöver direkt hjälp.
Låt oss i det här undantagsfallet för en gångs skull kliva över våra egna politiska och byråkratiska hinder.
