# ID: svediakorp-gov412835
# author: Dupuis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 701
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Till dess motsatsen har bevisats är vi ännu fria att säga vad vi vill, vi befinner oss fortfarande i en demokrati.
Kanske har ni andra visioner när det gäller demokrati, men var och en skall få säga det han eller hon anser vara rätt att säga.
Jag var på väg att komma till saken, herr talman.
Tack vare Swoboda och hans initiativ och med hjälp av några kolleger har vi äntligen lyckats hämta in en del av den tid som gått förlorad, något som vi verkligen vill tacka Swoboda för.
Äntligen har vi ett avtal.
Vi vet alla - då och då håller jag faktiskt med Wurtz - att problemet är att försöka komma fram till att diskutera kärnfrågan, dvs. anslutningen, för vi kan inte fortsätta ha olika klasser av kandidatländer och länder som inte får vara kandidater.
När det gäller frågan om Makedonien hade vi alla, tror jag, för några veckor sedan, när den höge representanten Solana kom tillbaka, ett visst hopp om kunna få se en positiv utveckling av situationen.
De senaste händelserna, som beskrevs av Volcic, visar i stället att situationen verkligen inte är under kontroll: det som skedde - det faktum att åtta soldater dödats för ett par dagar sedan och att det ägt rum antialbanska demonstrationerna - visar att det inte är på detta viset.
Enligt min mening är problemet mycket allvarligt; vi var några få som sade detta för ett antal månader sedan, man problemet är mycket allvarligt, och jag hoppas verkligen att vårt parlament inte inbillar sig att detta avtal skulle vara lösningen på krisen i Makedonien.
Det krävs mycket mer, och jag säger detta till våra kolleger från Makedonien: problemet är hur man skall kunna återskapa förutsättningarna för en verklig dialog, en dialog som på ett seriöst sätt och utan taktiska finter tar itu med de reella problem som gäller i första hand den albanska minoriteten, den frustration som denna minoritet känner, men även andra albanska grupper.
Jag vill påminna om att till dess frågan om Kosovo har lösts kommer detta sannerligen inte att underlätta en lösning av Makedonienproblemet.
Vi måste därför få kommissionen och rådet att äntligen ta itu med dessa frågor i sitt sammanhang, att äntligen få igång en diskussion om frågan om Kosovos slutliga status, att äntligen lösa frågan om krigsfångarna i Kosovo, och att därefter hjälpa våra makedonska vänner att ta itu med de verkliga problemen.
Frustrationen är mycket djupgående.
Den nuvarande ekonomiska situationen i Makedonien gör det sannerligen inte lättare att hitta en lösning på problemen, men det är ställt utom allt tvivel att det i dag förekommer skillnader i behandlingen, även ur ekonomisk synvinkel, mellan den albanska minoriteten och den makedonska majoriteten.
När den albanska minoriteten i en stad som Tetovo ser att det kommer lastbilar fulla med arbetare från Skopje som är arbetare " av makedonsk härkomst ", så visar allt detta verkligen att de behandlas olika.
Och när det gäller lösningen, kan man inte tala om federalism?
Jag tror, Doris, att man även borde diskutera federalism.
Federalismen medför inte nödvändigtvis en delning.
Det finns federalistiska lösningar - jag tänker till exempel på situationen i Belgien, där man uppfunnit begreppet gemenskapsfederalism - där det i frågor som mer direkt rör relationerna mellan medborgarna och deras institutioner - det kan gälla kultur, utbildning eller till och med sjukvård - skulle vara möjligt att föreställa sig en federalism som inte medför en delning av Makedoniens territorium, utan som skulle göra det möjligt för den betydande albanska minoriteten att få egna institutioner och därmed på ett självständigt sätt kunna styra över åtminstone de frågor som direkt rör dem själva.
Jag tycker våra makedonska kolleger borde se på dessa förslag till lösning utan förutfattade meningar, utan rädsla, för de leder fram till möjligheten att skapa förutsättningar för de två stora folk som för närvarande utgör Makedonien att existera sida vid sida.
