# ID: svediakorp-gov412814
# author: Ford (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 375
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag vill först och främst gratulera föredraganden Michael Cashman, hans medföredragande, hela utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och det svenska ordförandeskapet, som visat en sådan kraft när det gällt att lotsa oss dit vi befinner oss i dag.
Låt mig vara uppriktig.
Betänkandet är inte så långtgående som jag hade önskat.
Det är förresten inte heller så långtgående som vissa pionjärer på detta område - i en del icke-statliga organisationer - hade önskat, t.ex.
Tony Bunyan från Statewatch.
Det är inte så långtgående som jag hade önskat, men det är mer långtgående än vad jag hade förväntat mig, eftersom parlamentet och det svenska ordförandeskapet drog kommissionen och rådet mycket närmare vår ståndpunkt än vad man hade förväntat sig.
Att acceptera vad som erbjuds här är lika med att godta ett möjligheternas fönster som man inte kan garantera att hålla öppet för evigt.
Vi inser att vissa handlingar bör och skall förbli förtroliga och sekretessbelagda, men vad som inte får hända är att lagliga skäl som handlar om säkerhet, offentlig säkerhet och offentligt skydd används för att gömma undan det som bara är pinsamt och feltolkat.
Vi välkomnar särskilt årsrapporten i vilken man kommer att ange det antal handlingar som inte finns med på förteckningen från respektive institution, vilket förhoppningsvis kommer att förhindra att det skapas institutionella kryphål, då man år efter år lägger till ytterligare kategorier av handlingar som kommer att förbli sekretessbelagda.
Vi välkomnar antagandet om tillgång och hoppas att det blir så i praktiken.
Dessa förfaranden kommer att öka öppenheten, förbättra ansvarigheten och ge medborgarna rätten att få tillgång till handlingar.
Det ger oss inte informationsfrihet, utan snarare friare information.
Det sistnämnda är emellertid ett mål som är väl värt att uppnå.
Årsrapporterna och den utlovade uppföljningsrapporten i januari 2004, kan mycket väl visa att detta betänkande, detta avtal, inte är början på slutet, utan slutet på början.
Som min vän Hans-Peter Martin sade, tog det årtionden för lagen om informationsfrihet att bli lag.
Det är i vilket fall en politisk glädje att vara här.
