# ID: svediakorp-gov412811
# author: Malmström (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 475
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
När den nuvarande kommissionen tillträdde hösten 1999 lovade samtliga kommissionärer att " nu skulle det bli nya tag ".
Arbetet skulle framgent främjas av öppenhet och insyn, och misstagen i Santerkommissionen skulle inte upprepas.
Den allmänna debatten 1999 handlade väldigt mycket om öppenhet och om insyn.
Flera av oss gick till val på att göra EU mer öppet.
Öppenhet och offentlighet är nödvändiga inslag i en demokratisk och effektiv förvaltning, och om medborgarna kan följa beslutens gång i EU-maskineriet ökar också förtroendet.
Vi vet också att det finns ett kristallklart samband mellan hög grad av öppenhet och låg grad av korruption i en förvaltning.
Den förordning vi röstar om i morgon är en kompromiss mellan öppenhetsvänliga länder i ministerrådet och parlamentet.
Den är på många sätt ett steg framåt.
Den ger Europas medborgare en sammanhållande lagstiftning om hur de får tillgång till dokument.
Den slår fast viktiga principer, vilket flera av mina kollegor har varit inne på.
Den innehåller dock också en hel del brister som vi liberaler beklagar.
Det finns en slags " gummiparagraf " som rör så kallade känsliga dokument som skall behandlas i särskild ordning.
Detta är en olycklig regel och den kan komma att tolkas godtyckligt.
Dessutom råder viss oklarhet om vad som gäller i förhållande till nationell lag om det skulle uppstå konflikt.
I några medlemsländer, Sverige och Nederländerna bland andra, finns det mer långtgående regler för tillgång till dokument.
I Sverige går öppenhetstraditionen tillbaka till min partikamrat liberalen Anders Chydenius 1766.
Vad händer om ett dokument är hemligt i Bryssel, men offentligt i Stockholm?
Regeringen och Sveriges statsminister har sagt att svensk lag gäller då, kan man lita på det?
Det åligger ordförandeskapet ett mycket stort ansvar, nämligen att se till att holländsk lagstiftning, men framför allt den svenska grundlagen, inte urholkas och att heller ingen självcensur idkas hos svenska myndigheter.
Det är ju uppenbarligen så att det i kommissionen och i vissa medlemsländer finns en rädsla för att medborgarna skall få för mycket information.
Vi som tror på öppenheten måste ständigt ta strid för att bevisa motsatsen.
Insyn är inte farligt - det är demokratiskt och effektivt!
Den liberala gruppen ser detta som en kompromiss som innebär vissa framsteg men som också innehåller vissa brister.
Vi röstar ja i morgon som ett första steg på den långa resa som vi står inför när det handlar om att öppna EU-institutionerna för medborgarna.
Här krävs ytterligare ansträngningar, och vi kommer att testa gränserna för lagstiftningen.
Vi tar också täten för att få till stånd ännu bättre regler om ett par år, för öppenheten har trots allt framtiden för sig.
