# ID: svediakorp-gov412809
# author: Pirker (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 504
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Många av oss har hittills och den senaste tiden smärtsamt erfarit hur svårt det är att komma åt vissa dokument.
Det måste vi konstatera här.
Men det gläder mig om vi med denna förordning ger möjlighet inte bara åt parlamentsledamöterna, utan åt alla invånare i Europeiska unionen, att även faktiskt få tillgång till alla dokument.
Vi parlamentsledamöter kommer också att dra nytta av det, det hoppas jag åtminstone!
Om man lyckas att i själva verket göra den öppenhet, som denna förordning för med sig, till princip för institutionerna i Europeiska unionen, då innebär det ett stort framsteg.
Om det nu finns några undantag i samband med detta, så betraktar jag dem som positiva.
Det är positivt att det bara finns några få, men det är också positivt att det finns dessa få.
Ty de få undantagen finns av säkerhetsskäl, och som skydd för den privata sfären.
Jag anser att det är viktigt i detta sammanhang, eftersom man därmed lyckats med en sak, nämligen att upprätthålla balansen mellan total offentlighet och öppenhet å ena sidan, och unionens och medborgarnas säkerhetsintressen samt skyddet av den privata sfären å andra sidan.
Den som nu här talar mot denna sekretess i dessa få undantagsfall, han agerar i själva verket mot säkerhetsintressena i vår europeiska union och också mot skyddet av den privata sfären.
Men denna balans bör vi upprätthålla här och inte i något fall överge.
Jag vet inte hur registret sedan skall utformas och hur man i praktiken skall göra tillgången möjlig.
En klok kollega ansåg i dag i en diskussion att det finns två sätt att när man betraktar folk som dumma, nämligen att inte ge dem någon information alls - det har vi lyckligtvis kommit förbi - eller att övergöda dem med ostrukturerad information.
Båda delarna är dåliga, vi vill inte ha någondera.
Därför kräver vi att ett register inrättas, som är strukturerat och läsbart och också tar hänsyn till avsikterna med den faktiska öppenheten.
Avslutningsvis, hoppas jag att denna förordning skall föra med sig ett nytt tänkande i institutionerna i vår europeiska union, och att det inte stannar vid att detta visserligen slagits fast på papperet, medan i praktiken de redan kända svårigheterna kvarstår.
Sedan måste man verkligen också garantera att vi efter relativt kort tid skall genomföra en utvärdering.
En revidering år 2004 är nödvändig för att kunna visa på svagheterna i det system som nu i och för sig tycks ytterst positivt, och, om det skulle visa sig nödvändigt, kunna vidta ännu en åtgärd så att den princip som vi hyllar i dag sedan faktiskt blir bestående: öppenhet inom institutionerna i Europeiska unionen.
Jag gratulerar alla dem som har varit med om att utarbeta detta betänkande med detta resultat!
