# ID: svediakorp-gov412796
# author: Cederschiöld (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 585
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter och alla som har deltagit i den här processen!
Europaparlamentet skall strax rösta om det förslag till förordning om allmänhetens tillgång till EU-institutionernas handlingar, som utarbetats gemensamt av Parlamentet, rådet och kommission inom ramen för det så kallade trepartssamarbetet.
Denna nya förordning är ett steg framåt mot ett öppnare, mer demokratiskt EU genom att allmänheten får insyn i byråkraternas arbete.
Utgångspunkten skall vara att alla dokument skall vara tillgängliga för allmänheten.
Självklart finns det undantag från den här huvudregeln, precis som det finns från den svenska offentlighetsprincipen, men undantagen har skurits ned betydligt om man jämför med ursprungsförslaget, och begränsar sig nu till det allra nödvändigaste för att skydda huvudsakligen militära och säkerhetspolitiska intressen, företagshemligheter och information om den enskildes privatliv.
Varje handling skall prövas enskilt och vid varje ny förfrågan från allmänheten skall en ny prövning ske.
Vägran att lämna ut en handling får endast ske om utlämnandet bevisligen skulle skada något av medborgarnas intressen.
I tidigare förslag så räckte det med att utlämnandet eventuellt kunde skada dessa intressen.
För att underlätta för allmänheten skall det finnas register med referenser till samtliga handlingar, och i så stor utsträckning som möjligt skall både register och handlingar finnas tillgängliga via Internet.
Dessa är några av de framsteg som har uppnåtts i de senaste månadernas tuffa förhandlingar.
Fortfarande finns det kritiker mot kompromissen.
De borde tänka på att de flesta EU-länder inte har någonting som kommer i närheten av den svenska offentlighetsprincipen, och att en del av dem tycker att frågan är obegriplig och betydelsen överskattad.
Att rösta emot förslaget för att man inte har uppnått 100 procent av vad man önskade vore oseriöst.
Är det vettigt att gå hungrig bara för att man inte har fått en trerätters måltid?
Kravet på översyn av förslaget före europavalet 2004 är en förutsättning för det borgerliga stödet.
Denna kommer att möjliggöra en senare förbättring av texten i händelse av politiskt motstånd, så kan väljarna kan påverka frågan, även genom det sätt på vilket de röstar.
Resultatet som har uppnåtts har framställts som en seger för det svenska ordförandeskapet, och eftersom den svenska regeringen har haft öppenheten som en profilfråga så hade det varit ett tydligt misslyckande för regeringen att behöva lämna walkover till kommande ordförandeskap.
Jag skulle dock vilja komplettera den bilden, inte ta segern ifrån det svenska ordförandeskapet, men ändå komplettera bilden.
Statsminister Göran Persson har gjort sig känd som en förespråkare av den mellanstatliga modellen, en modell med svag insyn för medborgarna.
En teoretisk men relevant fråga i samband med öppenhetsdebatten är hur resultatet skulle ha sett ut med Perssons mellanstatliga modell.
Hur mycket insyn hade medborgarna då haft?
Kommissionens och rådets ursprungliga förslag var ur öppenhetsperspektiv, och ur ett medborgarperspektiv, helt oacceptabelt.
Svaret är givet: Parlamentet är den institution som har stått upp för öppenheten och har kunnat användas som hävstång i förhandlingarna i rådet.
Utan parlamentets hårda kamp för mer öppenhet, och utan medbeslutandeförfarandet, hade man inte nått ett så gott resultat.
Jag vill avsluta med att rikta ett varmt tack till Michael Cashman, Hanja Maij-Weggen, Graham Watson, Heidi Hautala och Cecilia Malmström samt till kommissionär Barnier, som har gjort en stor insats i kommissionen, och till sist till utskottssekretariatet.
