# ID: svediakorp-gov412794
# author: Lejon (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,569
# sentences: 70
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, ärade ledamöter av Europaparlamentet!
Detta är en dag som jag inte hade vågat hoppats på: att få stå inför er i denna avgörande stund.
Europaparlamentets plenarsammanträde i dag och i morgon är en viktig händelse för Europeiska unionens institutioner och medlemsstater, men framför allt är mötet en viktig händelse för Europas medborgare.
Parlamentet har vid detta möte möjlighet att ta ett avgörande steg i arbetet med att föra Europeiska unionen närmare dess medborgare.
För första gången i unionens snart femtioåriga historia ligger det inom det möjligas gräns att anta fördragsbaserade regler om allmänhetens tillgång till parlamentets, rådets och kommissionens handlingar.
Jag vill tacka Europaparlamentet för dess energiska och uthålliga arbete med att få till stånd nya och bättre regler om öppenhet.
Under resans gång har jag haft det stora nöjet att personligen träffa flera av er, och jag vet vilka stora insatser många av er har gjort i denna viktiga fråga.
Alldeles för många medborgare i dagens EU upplever att förvaltningen i EU: s institutioner är dammig, ålderdomlig och överbyråkratiserad.
För att komma till rätta med detta behöver vi en modern, effektiv och fungerande union, där medborgarnas insyn och deltagande är den självklara grunden på vilken allt arbete vilar.
Det finns olika sätt att förbättra öppenheten i EU: s institutioner, men det överlägset bästa och mest effektiva sättet är att ha generösa regler om tillgång till handlingar i kombination med öppna register.
Sådana regler ökar allmänhetens förtroende för institutionerna och möjliggör medborgarnas deltagande i beslutsprocessen.
Luften rensas när alla vet att all dokumentation om beslutsprocessen går att överblicka, och som regel också går att få tillgång till.
Europaparlamentet betonade tidigt vikten av ökad öppenhet i EU: s institutioner.
I en resolution från januari 1999 beskrev parlamentet betydelsen av ökad öppenhet på följande sätt: " Utvecklingen mot ökad öppenhet och insyn är av grundläggande betydelse om EU: s framtid skall bli framgångsrik, eftersom den bidrar till att tydliggöra EU: s politiska val, främjar en mer omfattande och mer avvägd input i den politiska processen, minskar korruptionens och maktmissbrukets omfattning och generellt främjar en större acceptans bland de europeiska medborgarna vad beträffar EU: s beslut. "
Det är min övertygelse att Europaparlamentets resolution satte en standard för det nu avslutade implementeringsarbetet, som inte minst kommissionen var tvungen att beakta när den utformade sitt förslag till förordning.
Parlamentets uttalande gjorde det till exempel i praktiken omöjligt att undanta handlingar som kommer in till institutionerna från rätten till insyn.
Jag talar här i dag som representant för rådet, men jag är också statsråd i Sveriges regering.
När fördraget om Sveriges med flera länders medlemskap i EU undertecknades på Korfu i juni 1994, uttalade Europeiska rådet att de nya medlemsstaterna står i främsta ledet när det gäller insyn och ett öppet styrelsesätt, och man välkomnade den ytterligare stimulans som kunde komma från de nya medlemsstaterna i dessa avseenden.
Sverige har försökt infria dessa förhoppningar, bland annat genom att under den föregående regeringskonferensen ta initiativ till att i EU: s fördrag skriva in grundläggande regler om öppenhet och insyn.
Som ordförandeland detta halvår har vi ansett att vi har en skyldighet att med full kraft leda arbetet med att implementera de regler som faktiskt skrevs in i Amsterdamfördraget.
Genom Amsterdamfördraget fastslogs en rätt för medborgarna att ta del av Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar.
Det innebär att medborgarna har en fördragsfäst rätt att få tillgång till dessa handlingar.
De nya regler som nu skall diskuteras av parlamentet kommer att få mycket större stabilitet och genomslag än de nuvarande reglerna, som institutionerna genom ensidigt handlande när som helst kan ändra eller till och med upphäva.
Herr talman, ärade parlamentsledamöter!
Arbetet de senaste månaderna har varit mycket intensivt.
Alla berörda parter har investerat oerhört mycket tid och resurser i arbetet för att få till stånd bra öppenhetsregler.
Inte minst har parlamentets representanter kraftfullt och uthålligt verkat för sådana regler.
Jag vill särskilt tacka utskottsordförande Graham Watson, föredragandena Michael Cashman och Hanja Maij-Weggen, samt från kommissionens sida ledamoten Michel Barnier.
Det finns flera skäl till att både parlamentet och det svenska ordförandeskapet drivit på förhandlingarna så intensivt.
Först och främst fanns ett politiskt åtagande att vara klara med de nya öppenhetsreglerna till i maj detta år.
Det är följaktligen vår skyldighet att göra allt som kan göras för att infria dessa förväntningar.
Ytterst är det EU: s trovärdighet som står på spel.
Rådet och parlamentet måste visa medborgarna att ansträngningar verkligen görs för att få till stånd bra regler inom den utlovade tiden.
För det andra behövs nya och bättre bestämmelser.
De regler som medborgarna har fått nöja sig med hittills har låg normstatus, eftersom de är grundade på institutionernas interna arbetsordningar, och de har stora brister.
Exempelvis omfattar reglerna inte handlingar som ges in till institutionerna: Det finns inte heller någon rätt att få ut delar av dokument.
Av institutionerna är det än så länge bara rådet som har inrättat ett offentligt register, och de nuvarande reglerna innebär att det är tidsödande att få ut handlingar.
Ett annat exempel på brister i de nuvarande reglerna är att listan över sekretessgrunderna inte är uttömmande.
Det förslag som parlamentet har att ta ställning till innebär klara förbättringar jämfört med nuvarande rättsläge.
Det är ett förslag som ligger i tiden.
I många fall kommer dokument att vara tillgängliga direkt via Internet.
Detta har länge varit ett krav från Europaparlamentet, och detta krav tillgodoses nu i det nya förslaget.
Dokument kommer som tidigare också att kunna lämnas ut efter en skriftlig ansökan.
Den tid institutionerna i dag har på sig att besvara en ansökan har kortats ned.
Tillgång skall ges snarast, och senast inom 15 arbetsdagar.
Institutionerna är skyldiga att ge medborgaren all den service han eller hon behöver för att få ta del av ett dokument.
I de fall där internationell rätt kan komma att medge ännu större insyn på vissa områden, t.ex. rätten till miljöinformation enligt Århuskonventionen, så hindrar inte de nya reglerna enligt förslaget detta.
En annan förbättring är att de nya reglerna gäller för alla handlingar som finns i institutionerna.
Det görs inget undantag för vissa kategorier av handlingar, till exempel handlingar som rör försvars- eller säkerhetsfrågor.
Denna förbättring är också ett resultat av Europaparlamentets initiativ.
Självfallet är de nya reglerna på denna punkt utformade så att de garanterar sekretess i de fall då detta är motiverat av försvars- eller säkerhetsskäl.
Den kompromisstext som parlamentet nu har att ta ställning till är således ett framsteg för medborgarnas Europa och för demokratin.
De nya reglerna kommer att markant förbättra medborgarnas tillgång till EU: s handlingar.
Jag är övertygad om att de nya reglerna på sikt också kommer att innebära betydande positiva förändringar i institutionernas förvaltningskultur och i tjänstemännens förhållningssätt gentemot allmänheten.
Genom de nya reglerna kommer unionen att vinna i förtroende och få ökad demokratisk legitimitet.
Tillgång till institutionernas handlingar är den hävstång som behövs för att dessa mål skall uppnås.
Som ordförandeland har vår uppgift inte varit att överföra vare sig svenska eller andra medlemsstaters nationella regler om handlingsoffentlighet till institutionerna.
Vår uppgift har snarare varit att smälta samman det bästa i de olika medlemsstaternas förvaltningskulturer och historiska erfarenheter, med hänsyn tagen till institutionernas egna erfarenheter och behov av speciella anpassningar.
Vi har i rådet och tillsammans med kommissionen och företrädare för parlamentet lyckats med detta, och det ligger nu i parlamentets hand att slutligt ta ställning till en text som är resultatet av 15 månaders intensiva, hårda och till sist fruktbärande förhandlingar.
Hur bra de nya reglerna än är måste de undan för undan anpassas till nya krav.
Det är därför utmärkt att Europaparlamentet under förhandlingarnas gång tog initiativ till en bestämmelse om översyn och utvärdering av de nya reglerna.
Enligt förslaget skall kommissionen senast den 31 januari 2004 - i god tid före nästa parlamentsval - presentera en utförlig rapport om hur de nya öppenhetsreglerna har fungerat i praktiken.
Herr talman, ärade parlamentsledamöter!
Den som har följt de senaste veckornas dramatiska förhandlingsarbete vet att det förslag till förordning som kommit till genom ansvarstagande från alla berörda institutioner balanserar på en knivsegg.
Jag är övertygad om att detta plenarsammanträde kan gå till hävderna som det möte då parlamentet utnyttjade ett unikt tillfälle att föra unionen närmare dess medborgare.
Det är fråga om ett historiskt beslut också genom att det nu inte är medlemsstaterna i en regeringskonferens utan institutionerna själva som tar ansvar för unionens framtid.
Själva det faktum att institutionerna förmådde att enas i en unikt svårbehandlad men för medborgarnas förtroende avgörande fråga - och det inom den tid som utlovades i Amsterdamfördraget - inger enligt min mening hopp inför framtiden.
Europaparlamentet har nu avgörandet i sin hand.
Jag är övertygad om att kommande generationer européer kommer att minnas vad som hände den 2 och 3 maj 2001.
