# ID: svediakorp-gov412791
# author: Cashman (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 928
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


, föredragande.
(EN) I november förra året lade jag fram mitt betänkande om allmänhetens tillgång till EU-institutionernas handlingar, en fråga som jag - som jag sade då - betraktar som mycket viktig för de personer som vi företräder och för unionens framtid.
Det gläder mig att kunna säga att jag står här i dag för att uppmana parlamentet att stödja en kompromisstext, vilken kammaren begärde i november 2000 att jag skulle lägga fram.
Jag, Hanja Maij-Weggen, min f.d. medföredragande, och alla föredragandena för yttrandena och en del skuggföredraganden för de övriga utskotten, engagerade oss i en rad sammanträden med rådet och kommissionen, vilka senare kallades trepartssamtal, i syfte att uppnå denna kompromiss.
Samtliga olika versioner av kompromisstexten diskuterades under processerna med trepartssamtalen vid offentliga sammanträden.
Man kan göra gällande att processen med trepartssamtal faktiskt varit mer öppet än ett förlikningsförfarande, då endast de slutliga texterna från förhandlingarna offentliggörs.
Förhandlingarna var inte alltid lätta och, till skillnad från vad vissa tror, var avståndet mellan våra institutioner stort i januari, men vi kämpade hårt för att få behålla vad vi ansåg vara nödvändiga delar för ett säkerställande av medborgarnas rättigheter.
Texten är naturligtvis inte lika långtgående som vi hade önskat.
Jag är den förste att erkänna det, men jag och min medföredragande, Hanja Maij-Weggen, prioriterade ett slutförande av frågan med beaktande av tidsfristen för fördraget, så att institutionerna inte kunde anklagas för att underlåta att ta hänsyn till medborgarna enligt artikel 232 i fördraget.
Det var svårt att bringa de tre institutionernas ståndpunkter till överensstämmelse under en så pass kort tidsrymd, och t.o.m. rådet, under ledning av det fantastiska svenska ordförandeskapet, ansåg att det var svårt att nå ett politiskt samförstånd, eller åtminstone kvalificerad majoritet, inom sina egna led.
Vi har i vilket fall fått en text som förbättrar och konsoliderar status quo, och vi överlämnar till medborgarna - inom den tidsram som anges i Amsterdamfördraget - en heltäckande och praktisk ram för tillgång till institutionernas handlingar.
Det är verkligen inget steg bakåt.
Vi har upprättat en självutvecklande text som jag är övertygad om kommer att förbättras efterhand.
Kompromisstexten revolutionerar rättigheterna och förfarandena när det rör tillgången till institutionernas handlingar, och luckrar upp bristfällig informationsfrihet i EU och i medlemsstaternas nationella lagstiftning.
Det är den första gemensamma ramen för de tre institutionerna genom vilken man erkänner medborgarnas rättigheter, så att de inte längre måste förlita sig på respektive institutions goda vilja.
Tillgång till handlingar rörande institutionernas verksamhet gör det möjligt för medborgarna att ställa EU: s verkställande organ till svars, stimulerar till en större effektivitet och förstärker demokratin.
Texten hade inte varit möjlig utan det svenska ordförandeskapets hårda arbete och engagemang.
Jag vill ta tillfället i akt och berömma dem för deras bidrag i denna fråga, samt även berömma min medföredragande, Maij-Weggen, och Graham Watson ordförande i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.
Det finns naturligtvis vissa fall när institutionernas handlingar inte bör offentliggöras.
Det är faktiskt en del av vårt ansvar, som deputerade i detta parlament, att skydda våra medborgare och institutionerna.
Ledamöterna av Europaparlamentet har ett ansvar att se till att unionens intressen skyddas genom att förbättra dess interna säkerhet, samtidigt som man tar hänsyn till medborgarnas rätt till tillgång.
Detta nya system innebär att varje handling bedöms var för sig, utan generella undantag, och handlingar som rör säkerhet och försvar undantas absolut inte i förordningen.
Enligt denna kompromisstext är rådet skyldigt att upphäva eller ändra Solanas beslut från augusti 2000, så att det överensstämmer med principerna i denna förordning.
Man utgår från att allmänheten skall ha tillgång till alla handlingar inom samtliga av unionens verksamhetsområden, och tillgången kommer endast att förvägras när det gäller områden som direkt har att göra med ett fastställt undantag.
Man måste kunna visa att ett sådant undantag är nödvändigt och att spridandet av handlingen skulle vara skadligt.
Undantagen är därför skönsmässiga, inte obligatoriska.
Om en medborgare förvägras tillgång, måste denne få ta del av skälen för detta, och medborgaren har rätt att vidta rättsliga åtgärder genom att vända sig till Europeiska ombudsmannen eller EG-domstolen.
I princip alla handlingar kommer att läggas in i ett offentligt register.
Handlingar från tredje part kommer för första gången att vara tillgängliga, och byråer och organ som skapats genom institutionerna omfattas också av förordningen.
Om en handling undantas, eller om delar av en handling undantas, kommer de delar som inte är undantagna att offentliggöras och undantagen kommer bara att vara tillämpliga under högst trettio år, förutom i vissa fall.
Till sist: Respektive institution kommer att utarbeta en årsrapport som sammanfattar de fall då institutionen förvägrat tillgång till handlingar, och antalet känsliga handlingar som inte registrerats, och på så sätt säkerställa en kontinuerlig granskning genom Europaparlamentet.
Kommissionen kommer också senast i januari 2004 att rapportera om genomförandet av förordningens principer, och därigenom erbjuda ytterligare en möjlighet att förfina och utveckla tillgången till handlingar.
Till sist: Detta är inte början på slutet.
Detta är ett litet steg på vägen som leder till tillgång till dokument och att se till att medborgarna kan utdöma ansvar i samband med det europeiska projektet.
