# ID: svediakorp-gov412772
# author: Zimeray (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 776
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Fallet Sichrovsky är troligen det mest känsliga som vi har behandlat under den här mandatperioden, av skäl som inte endast har att göra med det formella, utan även och framför allt med sakfrågan.
Jag vill ta tillfället i akt och påminna om de principer som väglett oss under arbetet med detta betänkande, och dessa principer är ytterst viktiga i parlamentet, vilket vi kunde konstatera i debatten för en stund sedan.
Den första princip som bör vägleda oss är att så långt som möjligt bortse från alla politiska uppfattningar när vi har att göra med ett betänkande om en begäran om upphävande av immunitet, och även - så långt det är möjligt, vilket inte alltid är så lätt, att avstå från att döma eller på förhand döma ledamoten i fråga.
Den andra principen är att man måste agera lagenligt, inte bara genom att respektera lagstiftningen i medlemsstaten i fråga, utan även utvecklingen av parlamentets rätt, såväl när det gäller bestämmelser om sakinnehåll som bestämmelser om form, vilket ålägger oss en absolut skyldighet att vara konsekventa med våra tidigare beslut.
Vi måste också, och det är en okränkbar princip, hålla oss till det som parlamentsledamoten åtalas för.
Det är en ytterst viktig punkt i fallet Sichrovsky, och jag återkommer till det om en stund.
Om det slutligen finns tvivel, bör detta tvivel alltid gagna den person som står anklagad, den parlamentsledamot för vilken man begär att immuniteten skall upphävas.
I fallet Sichrovsky liksom i alla andra fall tror jag därför att det är viktigt att erinra om immunitetsprincipen och dess existensberättigande.
Immuniteten är inte ett privilegium som man ger enskilda parlamentariker.
Den är ett skydd.
Inte ett skydd av individen, utan ett skydd av institutionen genom den enskilda personen i fråga.
Jag måste säga att sammanhanget kring fallet Sichrovsky, liksom de fall vi kommer att undersöka om en stund, präglas av ett snabbt informationsflöde, vilket förklarar att vi får alltfler fall som rör förtal och tryckfrihetsbrott, men också av den opinionsdemokrati som vi har gått in i, där enskilda personers liv och särskilt deras offentliga liv straffas.
Jag vill gripa tillfället i akt för att påminna om att det även finns civilrättsliga lagar om gottgörelse för skador som man anser sig ha tillfogats, framför allt när det gäller skador orsakade av tryckfrihetsbrott eller förtal, och jag tror att vi måste gripa tag i detta tillfälle för att påminna om att immunitet inte är detsamma som straffrihet: det ger ett anstånd i en rättslig process men hindrar under inga omständigheter civilrättsliga förfaranden från att fortskrida under parlamentarikerns mandatperiod.
I fallet Sichrovsky bör jag påpeka att Sichrovsky har åtalats för att ha sagt till ordföranden för det judiska samfundet i Wien att han är en idiot, en aggressiv, argsint, otroligt snål och hatfull person, en professionell jude som skulle utnyttja sina avlidna föräldrar för att få uppträda i TV.
När man läser det tänker man givetvis på uppmuntran av rashat, uppmuntran av antisemitism.
För egen del vägrar jag att göra det konstaterandet, av det enkla skälet att han inte är åtalad för detta brott, och under sådana förhållanden anser jag att vi inte bör tillåta oss att ersätta den åtalspunkt som verkligen gäller honom med en annan.
Den noggranna analys av ärendet, den noggranna utredning vi har kunnat göra under flera sammanträden i utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, eftersom detta är ett ärende som har återkommit tre eller fyra gånger till utskottet, har visat att dessa uttalanden - hur kraftiga de än må ha varit, hur överdrivna och avskyvärda de än kan verka - gjordes i ett politiskt sammanhang och som en replik på kritik som riktades mot Sichrovsky själv, och denna kritik syftade på att hans politiska tillhörighet i förhållande till hans religiösa tillhörighet.
Hans politiska ställning i förhållande till hans religiösa tillhörighet.
Därför har utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden ansett, vilket vi har gjort i liknande fall, särskilt i fråga om portugisiska ledamöter, att det fanns ett samband, om än hårfin, mellan hans sätt att uttrycka sig och hans politiska ställning, hans politiska uppfattning.
Detta samband rör självklart inte alla hans uttalanden, men jag tror att vi bör anse att alla uttalanden bildar en helhet, och att Sichrovsky därmed bör få behålla sin immunitet.
