# ID: svediakorp-gov412704
# author: Fischler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 824
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade damer och herrar ledamöter!
Att stödja konkurrensen mellan de fria yrkena till fromma för konsumenten är en av de uttalade prioriteringarna enligt min kollega Mario Monti.
Det gläder mig att jag i dag har tillfälle att på dennes vägnar ge en kort beskrivning och förklaring av vår politik inför parlamentet.
Kommissionen är liksom ni av den åsikten att det är av yttersta vikt att kvaliteten på tjänsterna garanteras, eftersom kunden, dvs. konsumenten, ofta har en svagare ställning än den som utför tjänsterna.
Ett regelverk som enbart syftar till att garantera högsta kvalitet på tjänsterna, utan att snedvrida konkurrensen, ligger därför tveklöst i konsumenternas intresse.
Detta gäller oberoende av om reglerna har införts från statligt håll eller via en yrkesorganisation.
Gemenskapens konkurrensföreskrifter kan därför inte tillämpas på rent etiska regler.
Huruvida en reglering är en rent etisk regel måste avgöras från fall till fall.
Hänsyn skall tas till vilken effekt reglerna får för yrkesgruppens handlingsfrihet, för yrkesorganisationen samt för konsumenterna.
Beträffande fastställandet av obligatoriska avgifter eller tariffer beror det för det första på vem det är som fastställer avgifterna eller tarifferna och för det andra på vems intressen det är som skall tillvaratas.
Att medlemmarna i en yrkesgrupp inför enhetliga avgifter bryter principiellt mot regeln om konkurrens.
Detta kan inte rättfärdigas av yrkesetiska skäl.
Samtidigt har dock medlemsstaterna rätt att införa obligatoriska avgifter, men endast om avgifterna rent objektivt kan försvaras med hänsyn till det allmännas intresse.
Enligt kommissionens uppfattning uppfylls dessa kriterier när myndighetens uppdrag och befogenheter att utfärda aktuella bestämmelser är tillräckligt tydliga och i själva bestämmelserna formulerade på ett sätt som inte kan missförstås och när det inte längre finns utrymme för rättsvidriga avtal mellan medlemmarna i yrkesgruppen.
Kommissionen har dock vissa förbehåll som gäller tolkningen av den rättspraxis som tas upp i frågan, såvida tolkningen innebär att endast avgifter som införts av yrkesorgan eller förbund som omfattar samtliga medlemmar inom ett visst yrke kan upptas i konkurrensbestämmelserna.
Utslagsgivande är dock bestående, tydliga, objektiva och befogade kriterier i det allmännas intresse, vilka har slagits fast från statligt håll.
Till dessa kriterier måste även hänsyn till konsumenternas intressen räknas och inte enbart hänsyn till yrkesgruppens intressen.
Kvaliteten på tjänsterna bör garanteras genom andra, mindre restriktiva metoder än införandet av avgifter.
Därför räcker det inte att en överenskommelse om avgifter har godkänts eller bekräftats av myndigheterna för att man skall befrias från att följa konkurrensbestämmelserna.
Prisöverenskommelser mellan medlemmarna i en yrkesgrupp, dvs. mellan konkurrenter, skall principiellt ses som ett brott mot konkurrensbestämmelserna.
Dessutom kan en medlemsstat bryta mot sina skyldigheter enligt EG-fördraget ifall bestämmelserna i fråga upphäver effekten av konkurrensreglerna.
Så är fallet om en stat exempelvis ålägger yrkesgruppen att införa enhetliga avgifter utan att specificera vilka kriterier som skall uppfyllas med hänsyn till gemenskapen.
Vidare är det ett brott mot fördraget ifall en medlemsstat lägger över sina befogenheter att införa avgifter på ett yrkesorgan utan att förbehålla sig rätten till övervakning.
För fullständighetens skull vill jag påpeka att kommissionen inte stöder, utan i bästa fall under vissa premisser tolererar införandet av obligatoriska avgifter.
På de områden där obligatoriska enhetstaxor gäller, måste konkurrens ske via kvaliteten.
För medlemmarna i yrkesgruppen är det därför viktigt att kunna nå ut med sin specialkunskap och göra reklam.
Även domstolen har för inte så länge sedan upplyst om att reklam är en viktig konkurrensfaktor på varje marknad, eftersom den enskilde aktörens företräden på marknaden, tjänsternas kvalitet och taxorna på så sätt kan förmedlas tydligare.
Domstolen har bekräftat kommissionens uppfattning, nämligen att ett förbud mot jämförande reklam helt enkelt har en negativ inverkan på de effektivare medlemmarna i yrkesgruppen och deras förmåga att ytterligare öka sin kapacitet, och att den negativa effekten även består i att kundkretsen förblir begränsad till den inhemska marknaden.
Beträffande frågan om ursprungslandsprincipen kan man slutligen konstatera att principen bidrar till att genomföra den inre marknaden.
Även i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv nr 5 / 98 om att underlätta ett permanent utövande av advokatyrket fastslås och garanteras bl.a. att en advokat med en yrkesbeteckning i enlighet med utbildningen i den egna medlemsstaten kan etablera sig i den andra staten med hjälp av en enkel registrering.
Syftet med direktivet är att underlätta för advokater som är verksamma under sitt hemlands yrkesbeteckning att etablera filialer och dotterbolag.
Rent allmänt fortsätter kommissionen att arbeta för att de fördelar med fria rörlighet som kan uppnås genom ursprungslandsprincipen, skall kunna vägas mot det allmännas intresse som skyddas i mottagarlandet, och som har erkänts enligt gemenskapsrätten, eftersom vissa undantag kan vara befogade.
Kommissionen undersöker för närvarande hur den ytterligare kan förbättra förutsättningarna för det gränsöverskridande utövandet av särskilda tjänster.
