# ID: svediakorp-gov412692
# author: Miguélez Ramos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 802
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman, ledamöter!
I det betänkande som jag i dag lägger fram i denna kammare om säkerhet och olycksorsaker i fisket analyseras motiven till de höga olyckstalen i sektorn, och aspekter som den europeiska rättsliga ramen, de problem som påverkar fiskarnas arbete och riskförebyggande.
Även om initiativet att behandla denna fråga i parlamentet kom från den socialdemokratiska gruppen så är det arbete som i dag läggs fram för er frukten av många bidrag, bland dem mina kollegers, ledamöterna i Europaparlamentets fiskeriutskott, som arbetat mycket och bra tillsammans med mig, och som slutligen enhälligt godkände detta betänkande, samt offentliga utfrågningen med experterna som hölls i september månad, och de ovärderliga bidrag jag fått från tjänstemän på generaldirektoratet för sysselsättning och Europaparlamentets generaldirektorat för forskning, men också de bidrag som gjorts av den rådgivande fiskerikommittén.
Alla var vi överens om att definiera yrkesfisket (270 000 fiskare i Europeiska unionen) som ett mycket farligt yrke, samt i en stor del av diagnosen om de motiv som gör att fisket har en olycksfrekvens som är upp till 25 procent högre än övriga ekonomiska sektorer och att en av sju fiskare i Europeiska unionen drabbas av en arbetsolycka varje år.
Denna mycket höga siffra beror på ett antal mycket skilda orsaker.
Dåliga väderförhållanden, långa arbetsdagar med mycket intensivt tempo, bidragssystem, som det som är beroende av fartygets fångst, vilka inte är särskilt jämförbara, att kollektiva förhandlingar inte förekommer, hårda arbetsvillkor, svårigheter att bo på fartygen, isolering, avskildhet från familj och socialt liv, långt avstånd till fiskevatten, gamla fiskeflottor, etc.
Jag avvisar, den skeptiska inställning och fatalistiska vision som de som anser att fiskeolyckor inte går att undvika har, och att offren för dessa olyckor är det tribut vi måste ge till havet.
Jag tror att man skall söka orsakerna till olyckorna och bekämpa dem.
Man måste prioritera säkerheten.
Vi lider av en icke-tolererbar olycksnivå och vi måste förbättra kontroller, medvetandegöra redare och fiskare och, om så är nödvändigt, göra rättsliga förändringar för att minska dem.
Man måste beakta fiskarnas sociala och arbetsvillkor, eftersom de har en vilotid och en organisation av arbetet som är oregelbunden och som grundar sig i pass som är över 14 timmar långa per dag.
Man måste ge denna sektor rätt till en oavbruten vila per vecka och varje dag och om det är nödvändigt bör de offentliga myndigheterna ingripa för att tvinga fram denna grundläggande rättighet för varje arbetstagare.
Dessa hårda arbetsvillkor leder bland annat till att ungdomar inte vill ägna sig åt yrket, vilket gör att inget generationsskifte sker.
Det är nödvändigt att på europeisk nivå etablera en dialog mellan arbetsmarknadens parter i sektorn för att uppnå kollektivavtal som innefattar frågor om säkerhet på arbetet, för att rådfråga sektorn mer, för att ge fiskarna en social trygghet som liknar det andra arbetstagare har, och för att hos arbetsgivarna och arbetstagarna utveckla en kultur av säkerhetstänkande.
Europeiska unionen har inte ens statistik att tillgå.
Endast fem länder kan tillhandahålla siffror och de är inte jämförbara.
Det skulle vara nödvändigt att ha denna situation i åtanke när den tredje fasen sätts i gång i projektet för att ta fram en europeisk statistik om olycksfall i arbetet, för att gemenskapen skall kunna erhålla trovärdiga och kompletta uppgifter som är harmoniserade på europeisk nivå.
Min grupp har alltid ansett att det är nödvändigt att det i detta parlament talas, inte bara om de frågor som har med fiskebeståndet att göra, utan också om de mänskliga problem som påverkar dem som arbetar på haven.
Därför begär jag i mitt betänkande att man i reformeringen av den gemensamma fiskeripolitiken innefattar de slutsatser som dragits på ett sätt så att den triangel som bildas av lagstiftning, utbildning och dialog mellan arbetsmarknadens parter innefattas.
Jag uppmanar också de medlemsstater som ännu inte ratificerat de internationella konventionerna att de skall göra det och att förbättra gemenskapsdirektiven, som i dagsläget lämnar mer än 90 procent av flottan utanför.
I mitt betänkande tar jag också upp att de bekvämlighetsflaggade fartygen inte ger några arbetsrättsliga garantier för de fiskare som arbetar på dem.
Ledamöter!
Sammanfattningsvis är detta ett betänkande som handlar om en fråga som hittills inte diskuterats.
Det är det första av dessa betänkanden.
Förmodligen kommer det att följas av ett andra och tredje betänkande om olyckorna i fisket.
Med tanke på att det är det första betänkandet hoppas jag att ni ser dess defekter med tolerans och att ni stöder det.
