# ID: svediakorp-gov412589
# author: Patakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 632
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) De risker relaterade till kosten som har avslöjats under den senaste tiden, speciellt i EU: s ekonomiskt utvecklade länder och då särskilt BSE, vilket beror på användning av animaliska proteiner i djurfoder, borde ha fått som följd att kött- och benmjöl i djurfoder definitivt avskaffats och att detta ersatts med växtproteiner producerade inom gemenskapen för att dess jordbruk inte skall vara beroende av soja från USA.
Den gemensamma jordbrukspolitiken borde alltså åter utredas i sin helhet både när det gäller sektorn för boskapsuppfödning och den gren av jordbruket som framställer djurfoder.
Enligt vår uppfattning borde ordningen med kvoter revideras särskilt i Medelhavsländerna och närmare bestämt i vårt land där kvoterna är mycket lägre än nivåerna för självförsörjning och möjligheter till produktion och där sättet att framställa animalieprodukter är ojämförligt hälsosammare än motsvarande i de ekonomiskt utvecklade länderna inom EU där kvoterna är mångdubbelt större än deras behov, vilket leder till att de exporterar sina risker avseende kosten till alla länder med underskott, såsom vårt land.
Därtill borde man åter utreda pris- och bidragssystemet när det gäller foderväxter i riktning mot att stärka baljväxter som går till djurfoder med målsättning att säkra billiga och förstklassiga växtproteiner men också att skydda miljön, eftersom baljväxterna fungerar förbättrande för jordmånen och utgör de bästa grödorna inom programmen för växelbruk särskilt när det gäller jordmån och klimatförhållanden vid Medelhavet.
I stället försöker utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, genom att åberopa olika förevändningar och räkna med att med tidens gång problemet BSE kommer att glömmas bort, att efter ett halvår återinföra de animaliska proteinerna till djurfoder.
Utskottet för jordbruk försöker alltså att återinföra kött- och benmjöl som numera bevisligen bär skulden till BSE; detta är likgiltigt för folkhälsan och i gemenskapens foderindustriers intressens tjänst.
Dessa försök bekräftas både av de hittills fattade besluten i denna fråga och av de diskussioner som förs i officiella organ.
Som alibi för dessa försök använder kommissionen förslaget att på vissa arealer för spannmålsodling som är i träda odla baljväxter avsedda till djurfoder för att möjligen öka produktionen av växtproteiner medan samtidigt produktionen av säd på dessa arealer förbjuds och produktionen begränsas till att bara bestå av gräsväxter för hö, dock utan att någon subvention ges.
Med detta förslag kommer produktionen av växtproteiner att vara minimal eller obefintlig även i de länder där det finns betydande arealer i träda.
För vårt land och kanske för andra Medelhavsländer har förslaget dock ingen betydelse, eftersom arealerna i träda är obetydliga eller obefintliga.
Med kommissionens förslag förblir problemet oförminskat för boskapsuppfödningen inom gemenskapen när det gäller proteinerna i fodret vilket leder till att, avsiktligt och medvetet, gemenskapens boskapsuppfödning för att finna en " lösning " är beroende av de multinationella företagen som handlar med soja och sojaprodukter, vare sig man söker denna " lösning " genom att använda gemenskapens kött- och benmjöl som bär ansvaret för BSE eller den modifierade sojan från USA som kanske är minst lika ansvarig för folkhälsan.
Eftersom kommissionens förslag inte framhäver de produktionsmöjligheter som finns i gemenskapens länder för att slutgiltigt lösa problemet med proteinerna och djurfodret i allmänhet på ett sätt som garanterar folkhälsan, eftersom syftet med förslaget är att vilseleda jordbrukarna och konsumenterna med målsättning att fortsätta producera animalieprodukter på detta farliga sätt och eftersom jag inte har någon lust att bidra, inte heller indirekt, till att detta för folkhälsan allvarliga problem blir bestående samt till att bedra jordbrukarna och boskapsuppfödarna, kommer jag inte att rösta ja till kommissionens förslag då jag anser att min röst skall fungera som en sporre för gemenskapens folk att kämpa för produktion av hälsosamma och lämpliga livsmedel.
