# ID: svediakorp-gov412530
# author: Cunha (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 374
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Det finns tre iakttagelser att göra om de misslyckade förhandlingarna: den första gäller Marockos extrema osmidighet i förhandlingarna.
Vi kan förstå att Marocko vill uppvärdera sina fiskbestånd, men folkens liv och deras ekonomiska förhållanden skapas genom kompromisser.
Europeiska unionen har gjort åtaganden gentemot Marocko, och öppnat sina marknader för många av dess produkter, även jordbruksprodukter, och öppnat sina dörrar för många marockanska medborgare som har gjort Europeiska unionen till sitt hemland.
Därför går det inte att förstå den bristande ömsesidigheten i inställning från Marockos sida.
Jag hoppas att Europeiska unionen drar några slutsatser av denna historia, dels när det gäller det framtida samarbetet med Marocko, dels om dess egen gemensamma fiskeripolitik.
Den andra iakttagelsen är att kommissionens, och särskilt kommissionär Franz Fischlers, ansträngningar kontrasterar mot den passiva inställningen hos rådet och Europeiska unionens olika ordförandeskap, bland vilka finns mitt eget land.
Kan det vara för att avtalet bara berörde de direkta intressena hos två länder?
Eller kan det vara så att regeringarna i de två länderna inte var tillräckligt bestämda för att försvara sina intressen?
Det är frågor som kräver ett svar.
Den tredje iakttagelsen är att det är viktigt att förbereda framtiden, men framtiden kan inte förberedas bara genom ekonomisk ersättning till sysslolösa fiskare eller betalning för fartygens skrotning.
Förhandlingsmisslyckandet måste leda till diskussioner inför Europeiska unionens framtida gemensamma fiskeripolitik.
Och angående detta ser jag tre viktiga frågor: den första gäller behovet att skapa nya politiska och ekonomiska instrument som kan underlätta nya samarbetsformer och företagssamarbete med länder som har stora fiskeresurser, den andra är att det krävs ett seriöst politiskt engagemang för de kommande avtalen med tredje land, den tredje handlar om behovet av en verklig omvälvning när det gäller förvaltandet av fiskeresurserna.
Avslutningsvis, vill jag säga att Marockos vägran är ett mysterium för mig.
Är det inte möjligt att få veta vilka djupa motiv som ligger bakom denna vägran?
Och om det vore möjligt att klargöra denna vägran, varför kan vi i så fall inte tänka oss ett eventuellt nytt förhandlingsmandat?
