# ID: svediakorp-gov412525
# author: Varela Suanzes-Carpegna (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 719
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman, ledamöter, herr Fischler!
Vi kan konstatera att ni gjort vad ni har kunnat.
Andra har lämnat er en verklig tidsinställd bomb för att inte uppnå ett nytt avtal: löftet och åtagandet i det tidigare att inte förnya det.
Alla visste vi att ni hade det svårt.
Efter sexton månader, tretton tekniska sammanträden, er egen närvaro vid sju tillfällen och kommissionens ordförande vid ett tillfälle, vilket aldrig tidigare skett, uppnådde man att Marocko satte sig ner och förhandlade.
Men inte så mycket mer.
Marocko ville aldrig ha avtalet och visade det genom att hävda sin ovilja, sina oacceptabla orättvisa villkor, som sektorn själv avvisade, eftersom de var oekonomiska och omöjliga att åta sig.
Vi sade alltid att vi hellre var utan ett avtal än att vi hade ett dåligt avtal.
Och det är vad Marocko föreslår, trots Europeiska unionens erbjudanden, som är generösa, förnuftiga och förmånliga för båda parter.
Marocko är naturligtvis i sin fulla rätt, men skall vi fortsätta när vi nått den här situationen?
Jag tror att om Marocko vill ha ett avtal med Europeiska unionen vet de mycket väl vad de skall erbjuda.
Men om det inte uppnåtts på sexton månader tror jag dock att det inte är särskilt troligt att det skall uppnås nu.
Herr Fischler!
Därför bör ni anteckna detta och informera kommissionärskollegiet om Marockos ovilja att samarbeta med Europeiska unionen.
Vi kommer att följa utvecklingen av de bilaterala relationerna mellan unionen och Marocko mycket noga, såväl de politiska, som ni nämnde, som de ekonomiska, finansiella och kommersiella.
Varför avvisar Marocko mer än 200 miljoner euro på tre år, de europeiska redarnas bidrag, det möjliga skapandet av gemensamma bolag för att utveckla sin sektor, den rikedom som lossningen skulle kunna alstra i deras hamnar?
Varför avvisar de en progressiv minskning av den europeiska flottan under tre år, medan man gynnar privata asiatiska företags exploatering av de egna fiskevattnen?
Det är legitimt, men kan inte Europeiska unionen bättre än någon annan garantera ett rationellt bevarande och ett ansvarigt fiske av dessa resurser?
Vem i Marocko kommer egentligen att vara den som vinner på ett icke-avtal?
Det är nyckelfrågorna.
Herr Fischler!
Jag insisterar på att ni skall anteckna allt detta väl, och jag tror att vi, efter denna arrogans från Marockos sida, måste se framåt.
Situationen är onekligen svår, allvarlig och utan föregångare.
Men det är inte en situation som är omöjlig att lösa.
Därför ber jag er alla här om generositet och solidaritet, från företagare och fiskare, fackföreningar och politiska partier.
Och av Europeiska unionen måste vi begära ett särskilt engagemang.
Europeiska rådet i Nice antog, på begäran av den spanska regeringen genom José María Aznar, även något annat utan föregångare, och det var att stödja kraven, och om de misslyckades förhandlingarna.
Om inte heller dessa rönte framgång bad han kommissionen om ett speciellt åtgärdsprogram, i enlighet med slutsats 59 i Nice.
Jag ber er herr Fischler om engagemang och förståelse.
Fisket i Europeiska unionen behöver det mer än någonsin.
Jag ber om ert personliga politiska engagemang att ta del i pågående fiskeriförhandlingar med tredje land, Senegal och Mauretanien för det första, samt att starta nya förhandlingar och utforska nya fiskemöjligheter.
Det är framtiden för att nå det prioriterade målet att omplacera flottan.
Parallellt med det ber jag att ni med de medel som inte anslås till Marocko stöder ett brett socialt program för fiskarna och de mest drabbade regionerna, med alternativa ekonomiska projekt för att återaktivera deras ekonomi.
Er erfarenhet av den gemensamma jordbrukspolitiken kan vara oss till nytta så att vi för första gången i fisket antar program av denna art.
Jag avslutar med att säga att Marocko gav den europeiska fiskerisektorn ett hårt slag och således också Europeiska unionen.
Men nu måste vi anta en realistisk, konstruktiv och ansvarstagande attityd.
Räkna med parlamentets stöd, som aktivt kommer att försvara denna sektor.
