# ID: svediakorp-gov412524
# author: Fischler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,260
# sentences: 49
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Ända sedan jag inledningsvis övertog ansvaret för fiskerisektorn har jag personligen varit mycket engagerad i fråga om fiskeavtalet med Marocko.
Redan innan det tidigare avtalet hade löpt ut tog jag kontakt med Marocko för att få i gång förhandlingar om ett nytt fiskeavtal.
Under flera månader avvisades dock detta med emfas från Marockos sida, och först efter ett möte med kung Mohammed VI i Casablanca i oktober förra året kunde konkreta samtal inledas om ett nytt avtal.
Sedan dess har vi haft sju rundor på politisk nivå och tretton samtalsrundor på teknisk nivå.
Gemenskapen vinnlade sig redan från början om största möjliga flexibilitet för att kunna ta tillvara de marockanska önskemålen och intressena.
Efter mitt besök i Rabat i februari i år tvingades jag dock konstatera att klyftan mellan de båda ståndpunkterna var oöverbryggbar, särskilt på grund av Marockos finansiella föreställningar om kompensation för de fångstmöjligheter som erbjudits.
Väsentligt åtskilda meningar fanns delvis även i fråga om fiskerimöjligheterna, i synnerhet om de tekniska ramvillkoren för fisket, dvs. inom vilka zoner och vid vilka tidpunkter och med vilka fartyg fiske skulle tillåtas i Marocko.
När jag i februari återvände hem informerade jag omgående rådet om situationen i akt och mening att undersöka alternativ tillsammans med fiskeriministern.
Rådet uppmanade mig att göra ett sista försök att enas inom ramen för löpande förhandlingsmandat.
Därefter träffade jag minister Chbaatou i Bryssel den 26 mars.
Men dessvärre slutade även detta möte helt utan resultat.
Vi, dvs. kommissionen, lade under förhandlingarna fram ett flertal förslag för att stödja den marockanska fiskerisektorns utveckling, exempelvis genom finansiella medel till uppbyggnad av hamninfrastrukturen och servicesektorn i Marocko, genom stöd till och utveckling av kustfisket, genom utbildning och forskning eller genom utveckling av fiskodlingen.
Vi skulle även ha accepterat mycket långtgående skyldigheter i samband med rätten att anlöpa de marockanska hamnarna, vilket skulle innebära en radikal förändring av den traditionella fiskeriverksamheten för många spanska och portugisiska fiskare, men å andra sidan även bidra till att utveckla den marockanska sektorn.
Dessutom accepterade vi en höjning av andelen marockanska medborgare i besättningen på båtarna för att förbättra sysselsättningssituationen och utbildningsnivån i den marockanska fiskerisektorn.
Dessutom skulle vi ha accepterat ytterligare och vittgående inskränkningar i fångstmöjligheterna för att garantera bibehållna resurser i de marockanska vattnen.
Bara som exempel: Gentemot tidigare avtal skulle vi redan det första året ha funnit oss i en drastisk sänkning av gemenskapens representation i de marockanska vattnen, de återstående två åren skulle det i praktiken ha blivit fråga om att gradvis avveckla fångsten av bläckfisk och räkor.
Vi skulle även ha accepterat nya tekniska villkor som hade varit mindre fördelaktiga för gemenskapsflottan samt ytterligare sänkningar av utgifterna för fisket.
Trots alla dessa medgivanden och trots de framsteg som den marockanska sidan gjorde under förhandlingarna, kvarstår huvudsakligen följande grundläggande meningsskiljaktigheter.
För det första: de villkor som Marocko föreslagit för fisket skulle innebära att den ekonomiska nyttan går förlorad för våra fiskare, eftersom vi hade blivit tvungna att fiska med väsentligt mycket färre båtar i mindre fiskrika zoner och att acceptera ett längre fiskestopp.
För det andra: gemenskapen anser att den ekonomiska kompensationen måste stå i förnuftiga proportioner till de fångstmöjligheter som erbjuds.
Detta är inte endast vår allmänna politiska inriktning, så står det även i förhandlingsmandatet från oktober 1999.
Ändå utvärderade vi inte den finansiella delen på enbart ekonomisk grund, utan vi lät även politiska funderingar spela in, som till exempel nödvändigheten av goda förbindelser med Marocko på politisk nivå.
Vidare erbjöd vi Marocko finansiella motprestationer för vårt förslag till fiskeavtal i form av 70 miljoner euro för det första året, 60 miljoner för det andra och 40 miljoner för det tredje året.
Erbjudandet var mycket, mycket fördelaktigt för Marocko av flera skäl, för det första: Våra finansiella motprestationer beräknades utifrån fiskemöjligheterna under sista året av hittillsvarande avtal och inte på genomsnittet i förra avtalet.
Bara det innebär en fördel i pris för Marocko på 15 procent.
För det andra: I våra beräkningar gjorde vi ingen skillnad på fisksorter trots att vi skulle ha accepterat större nedskärningar av de dyrare och för gemenskapen intressantare fisksorterna som just bläckfisk eller räkor.
Även detta ger fördel i pris för Marocko.
För det tredje: skyldigheterna i samband med rätten att anlöpa de marockanska hamnarna togs inte upp i våra kalkyler.
För det fjärde: slutligen ökade jag på de finansiella motprestationer som följer av dessa beräkningar med ytterligare 20 procent för att visa att vi har förståelse för Marockos oro för utvecklingen inom den egna sektorn.
Till saken hör även att jag under det senaste mötet återigen klart och tydligt informerade den marockanske ministern Chbaatou om att det erbjudande som jag tidigare har beskrivit inte bara är ett mer än rättvist pris för dessa fångstmöjligheter, utan jag lovade honom dessutom att vi skulle vara beredda att lägga till ytterligare 5 miljoner euro om året som ett ytterligare bevis på vår goda vilja när det gäller att få ett avtal till stånd.
Den marockanske fiskeriministern å sin sida betonade dock att Marocko inte erbjuder något som helst spelrum.
Mot bakgrund av Marockos ståndpunkt ser jag därför inga möjligheter att sluta avtal på basis av vårt mandat.
Detta kommer jag även att rapportera till rådet (fiske) den 25 april.
Desto viktigare blir nu också frågan hur fortsättningen skall komma att se ut för de berörda redare och fiskare som ju dömts till mer än ett års sysslolöshet.
Som ni vet har vi sedan den 1 december 1999 betalat redarna och fiskarna kompensation ur fiskerifonden.
Vi har genomfört alla förberedelser i enlighet med slutledningen av Europeiska rådet i Nice.
Följaktligen ligger för närvarande ett kommissionsförslag i parlamentet och även hos rådet, enligt vilket kompensationsutbetalningarna skall förlängas till den 30 juni i år.
Samtidigt har vi föreslagit att 4-procentsgränsen skall lämnas utan beaktande för kompensationsutbetalningar.
Vi uppskattar att totalt cirka 80 miljoner euro hittills har betalats ut till berörda fiskare och redare, av vilket medlemsstaterna själva har stått för 20 miljoner, vilket betyder 60 miljoner från gemenskapen, och av detta har cirka 51 miljoner gått till Spanien och 9 miljoner till Portugal.
Men en sak är säker: ytterligare åtgärder och anslag behövs för den spanska och portugisiska fiskerisektorns framtid.
Ur min synvinkel måste vi bli aktiva på i huvudsak tre områden.
För det första: vi bör försöka att åtminstone delvis söka alternativa möjligheter till fiske i tredje land i övrigt.
För det andra: vi måste bidra till att utveckla alternativa sysselsättningstillfällen för den berörda befolkningen, exempelvis inom fiskodling eller inom turismen eller servicesektorn, eller varhelst möjligheterna finns.
För det tredje: vi måste även hjälpa till med skrotningen av de båtar som inte lämpar sig för alternativ användning, precis som vi gör i andra fall.
Här kommer vi åtminstone att utnyttja hela det spelrum som kommissionen har för att agera.
Det ställs dock även krav på budgetmyndigheten med tanke på budgetår 2002.
Nästa åtgärd för oss blir dock att först informera fiskerirådet.
Låt mig avslutningsvis betona att jag djupt beklagar Marockos stelnade hållning som har omöjliggjort ett för bägge sidor fördelaktigt avtal.
