# ID: svediakorp-gov412518
# author: Fischler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 443
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade damer och herrar!
Jag skall fatta mig kort, eftersom jag avgav min förklaring redan i inledningen av diskussionen.
Jag vill tacka alla för de engagerade bidragen till diskussionen, men även påminna om att den uppgift som kommissionen övertog bestod i att undersöka vilka konsekvenser förbudet av kött- och benmjöl i foder skulle få för efterfrågan och anbud.
Uppgiften bestod inte i att undersöka hela politiken kring oljeväxtodlingen i gemenskapen.
Detta är två skilda saker.
Därför måste vi skilja den aktuella, nya bristen på äggviteämnen från den situation som vi alltid har haft i gemenskapen.
Faktum är att vi har importerat cirka 30 miljoner ton soja och sojaersättning om året.
Det är sannolikt inte alls möjligt att täcka detta behov - åtminstone inte med de möjligheter som för närvarande står oss till buds.
En sak får vi inte glömma: sojabönor kan faktiskt inte odlas överallt i gemenskapen, utan endast i de regioner som har särskilt gynnsamt klimat.
Detta faktum kan heller inte ändras genom stödpolitik.
För det andra måste jag påminna om att en omställning av politiken på detta område hur som helst förutsätter att det inte görs skillnad på stödet till proteinväxter, stödet till spannmål eller till andra kulturväxter.
Detta är helt enkelt omöjligt såvida vi inte erbjuder motsvarande kompensationer.
Men med vilka argument skall vi övertyga amerikanerna om att de - utan några som helst motprestationer - skall avstå från Blair-House-avtalet?
Man får vara så snäll och berätta för mig vilka motprestationer det skulle vara som får amerikanerna att acceptera att vi inför ett särskilt stöd för proteinväxter och därmed kan odla mer protein.
Därmed är jag tillbaka i resonemanget om den aktuella proteinluckan.
Man har kritiserat kommissionen för att enbart företräda ett ekonomiskt synsätt.
Jag måste få fråga parlamentet om det är försvarbart att per kilo merproduktion av soja satsa sex gånger så mycket i extra bidrag som ett kilo soja kostar på marknaden.
Den frågan kommer vi inte ifrån, vi har ju ett ansvar gentemot skattebetalaren också.
Avslutningsvis, vill jag påpeka att dessa konstateranden inte har att göra med det betänkande som vi diskuterade i går kväll.
Kommissionen står givetvis fast vid att odlingen av klöver, klövergräs och andra proteinväxter på arealuttag enligt vårt förslag skall vara tillåtet för ekodrift i framtiden.
Detta nämnde jag aldrig i förmiddags av den enkla anledningen att klöver och klövergräs som bekant i första hand används till idisslare och endast i mycket begränsad utsträckning i foder till svin och fågel.
