# ID: svediakorp-gov412516
# author: Byrne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 926
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman, parlamentsledamöter!
I dag har vi möjlighet att diskutera ytterligare en viktig fråga som rör livsmedelssäkerhet, dvs. märkning av foderblandningar.
Jag sätter värde på det arbete som gjorts av Graefe zu Baringdorf, som verkligen sätter parlamentets intressen i främsta rummet.
Förslaget i fråga har sitt ursprung i de berättigade kraven från både jordbrukarna och konsumenterna.
Dessa omfattar fullständig tydlighet när det gäller information till boskapsuppfödare om innehållet i de foderblandningar de köper till sina djur.
En av lärdomarna i samband med dioxinkrisen, var att det ofta fanns en brist på sådan information.
Detta är naturligtvis inte tillfredsställande.
Denna information måste finnas tillgänglig, inte bara för att säkerställa tydligheten, utan också som hjälp när det rör produkters spårbarhet.
Märkningen av foderblandningarna måste vara så pass tydlig att boskapsuppfödaren skall kunna göra ett aktivt val av fodertyp, och många av er har redan nämnt detta i era inlägg.
Det gläder mig att detta mål har uppfyllts i rådets gemensamma ståndpunkt.
Samtidigt som man inte beaktar kommissionens ursprungliga förslag om en fullständig och noggrann förteckning över alla ingredienser, har man ändå nått en godtagbar kompromiss.
Jag menar att vi har fått ett utmärkt instrument för förbättring av de befintliga bestämmelserna för märkning av djurfoder.
Genom den gemensamma ståndpunkten skapas bestämmelser som ser till att alla ingredienser namnges noggrant och att kvantiteterna uttrycks i band om fem procent.
Marknadsaktörerna måste också kunna ange foderblandningens exakta sammansättning på begäran av boskapsuppfödaren eller någon annan marknadsaktör.
Jag vill också påminna er om att det från första början var svårt att nå samförstånd i rådet.
Huvuddelen av medlemsstaterna motsatte sig skyldigheten att genom märkningen ange en bestämd foderblandnings exakta sammansättning.
Av detta skäl godtog kommissionen det franska ordförandeskapets kompromiss, som fick enhälligt stöd av alla medlemsstater.
Jag bedömer också att den gemensamma ståndpunkten ger oss en säkerhetsnivå som motsvarar den som angetts i kommissionens ursprungliga förslag.
Det viktigaste är befintligheten av en ingrediens i foderblandningen, och inte nödvändigtvis dess exakta kvantitet.
Dessa exakta kvantiteter har ett kommersiellt värde, men de har inte att göra med hälsoskydd och detta är den viktiga frågan i detta sammanhang.
Jag uppmanar Graefe zu Baringdorf att allvarligt omvärdera det han tidigare sade i sitt inlägg, att om det inte sker någon förändring i rådets ståndpunkt i förhållande till detta, ser han gärna att hela hans förslag förkastas i stället för att kompromissa i denna specifika fråga.
Jag menar att jag har rätt när jag säger att folkhälso- och livsmedelssäkerhetsfrågan snarare har att göra med vad som finns i foderblandningen, än själva kvantiteten.
Vi bör koncentrera oss på detta och inte gå miste om den nytta som denna viktiga lagstiftning skulle föra med sig.
Vi riskerar att försöka styra en specifik sakfråga i en onödigt hög grad, vilket bara resulterar i att det blir värst för oss själva.
Jag är rädd att om man antar de ändringsförslag som kommissionen inte kan acceptera, kommer vi att få ett långdraget och svårt förlikningsförfarande, som kommer att skjuta upp förbättringen.
Jag vill också understryka att ändringsförslagen som antogs av Europaparlamentet under första behandlingen har godtagits i den gemensamma ståndpunkten, förutom förslaget om att kommissionen skall lägga fram förslag till en positivlista över de foderråvaror som får användas i djurfoder.
Detta är olämpligt inom ramen för märkningsdirektivet.
Om ni vill ha en positivlista, kommer den första frågan som diskuteras att vara hur man skall ställa upp de kriterier som listan kommer att styras av.
Jag har därför för avsikt att inleda en genomförbarhetsundersökning om vilka kriterier som kan användas för styrningen av positivlistan och de resurser som detta skulle ta i anspråk.
Sedan kan vi rapportera till er, möjligen i och med lagstiftningsförslaget.
Jag tror inte att detta blir möjligt inom den tidsram som nämndes i ändringsförslaget.
Tyvärr tillåter inte våra resurser och andra prioriteringar att vi kan ange en mer ambitiös tidsplan.
Jag vill slutligen ta tillfället i akt att till viss del ändra ett svar jag gav häromdagen till Graefe zu Baringdorf om mul- och klövsjukan, och göra ändringar.
Han menade att kommissionen hade dragit ut på tiden rörande reaktionen på de frågor som har att göra med mul- och klövsjukan.
Jag svarade genom att säga att kommissionen hade underrättas den 20 februari om utbrottet i Förenade kungariket, och att vi hade lagt fram förslag till kommissionen följande dag, och att detta enligt min mening visade på en snabb snarare än en långsam reaktion.
Det finns ytterligare information som jag borde ha lagt till, för att vara rättvis mot den tjänsteman som arbetade på mitt generaldirektorat och som indirekt kritiserades av Graefe zu Baringdorf.
Van Goethem fick informationen kl.
21.30 den 20 februari, och kl.
22.30 den kvällen hade han skickat ett fax till alla behöriga ministrar i Europeiska unionens medlemsstater.
Jag vill lägga till denna specifika information till svaret jag gav häromdagen, som inbegrep det faktum att saken utan dröjsmål framfördes till kommissionen följande dag.
Detta kan ge möjlighet för Graefe zu Baringdorf att rätta den antydan han gjorde om dröjsmålet, inte för min skull utan med hänsyn till de tjänstemän som arbetar hårt på mitt generaldirektorat, och som gjorde ett utmärkt arbete i detta fall.
