# ID: svediakorp-gov412483
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,362
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman!
Jag vill först av allt tacka ordföranden och ledamöterna i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, liksom dess föredragande Kessler, för stödet till förslagen från kommissionen samt för indikationen när det gäller strategin för att omorganisera programmen, som för övrigt var uppenbar i motiveringen till de förslag som kommissionen själv lagt fram.
Kommissionens avsikt är att under två år fortsätta de befintliga programmens åtgärder och samtidigt inleda Hippokrates under samma period, huvudsakligen i syfte att inte avbryta finansieringskällorna och undvika bristande kontinuitet i åtgärderna, vilket bara skulle försvaga de fastställda projekten och målsättningarna.
Situationen är de facto att dessa program avslutades 2000.
De måste absolut förnyas snarast möjligt.
När det gäller det nya Hippokrates-programmet om förebyggande av brottslighet, vilket är en av de viktigaste aspekterna när det gäller att bekämpa brott, har det lånat sitt namn från den kända grekiska läkaren Hippokrates som föredrog att förebygga framför att bota, och det bygger på kommissionens erfarenheter inom andra program under avsnitt VI.
Hippokrates-programmets anpassning av den rättsliga grunden och förvaltningssätten till de övriga kommer, det är jag övertygad om, att göra det enklare att förvalta och utnyttja finansieringsformer som är ordentligt inkörda efter fem års erfarenhet på fältet.
I Kesslers förslag till betänkande anges idén med en sammanslagning av de olika programmen tydligt inom ramen för en tidsfrist som faktiskt ansluter sig till den som kommissionen önskade.
Denna metod gör det för övrigt möjligt för kommissionen att till dess genomföra en rationalisering av förvaltningen och införliva programmen i en helhetsram som motsvarar det område för frihet, säkerhet och rättvisa som eftersträvas i fördragen, i handlingsplanen från Wien och i slutsatserna från Europeiska rådet i Tammerfors.
Kommissionens målsättning syftar alltså till att i enhetliga block införliva de olika programmen och kan eventuellt leda till att ramprogram läggs fram inom avsnitt VI i Fördraget om Europeiska unionen och inom avsnitt IV i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, och ytterligare ett inom ramen för asyl och invandring som, enligt min uppfattning, sannolikt förtjänar en annan behandling jämfört med övriga målsättningar.
Jag är övertygad om att denna strategi med sammanslagning av program kommer att förbättra effektiviteten i förvaltningen och öppenheten och även göra det möjligt att förbättra informationen till Europaparlamentet om vad som komma skall.
Kommissionen är alltså helt på samma våglängd som Europaparlamentet och jag kan bara glädjas åt det, men vi vill naturligtvis förbereda denna samordning på ett korrekt sätt.
Det är anledningen till att kommissionen kommer att fortsätta den diskussion den redan inlett och använda denna tid för att ta fram de grundläggande beståndsdelarna.
Vi kommer att lägga fram förslagen till konsolidering av programmen enligt de linjer som angivits i Kesslers betänkande före slutet av 2001.
Vi räknar med en konstruktiv dialog och Europaparlamentets stöd för att lyckas med denna åtgärd.
Jag kommer nu till kommissionens förslag till rådets beslut om att inrätta ett europeiskt rättsligt nätverk inom privaträtten.
Som ni vet innebär artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen att unionen har som målsättning att upprätthålla och utveckla ett område för frihet, säkerhet och rättvisa.
I handlingsplanen från Wien och slutsatserna från rådet i Tammerfors erkändes att medborgaren endast kunde åtnjuta frihet i ett verkligt område av rättvisa där var och en kan vända sig till domstolen och myndigheterna i alla medlemsstater lika enkelt som de skulle kunna göra det i sitt eget land.
I ett ändringsförslag föreslår ni för övrigt med rätta att det skall preciseras i texten till det beslut som vi i dag diskuterar.
Wien och Tammerfors var mycket exakta när det gäller det område vi nu diskuterar genom att be oss att studera möjligheten att utvidga principen om ett rättsligt nätverk till det civila området, och inrätta ett informationssystem som är lätt att få tillgång till för medborgarna och som underhålls av ett nätverk av nationella myndigheter.
Det är alltså i detta sammanhang, som skisserades upp i Wien och Tammerfors, som det förslag till beslut vi i dag diskuterar ingår.
Vi eftersträvar framför allt en fördel som är nåbar för medborgarna, vi vill att de skall kunna vända sig till domstolen i vilket som helst av medlemsländerna, lika enkelt som till domstolen i det egna landet, för att göra det möjligt för enskilda och företag att utöva sina rättigheter.
Och vi vill uppnå det genom att inrätta ett system med två avsnitt, två avsnitt som jag vill betona eftersom de i våra ögon är lika viktiga.
Det första avsnittet handlar om att bygga upp en obyråkratisk flexibel struktur, som gör att det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna enkelt kan flyttas dem emellan, vilket redan är fallet på det straffrättsliga området med erfarenheter vi lärt oss mycket av.
Det andra avsnittet är lika viktigt: det handlar om att gå bortom det som i dag görs på det straffrättsliga området och inrätta ett system som ger alla medborgare lättförståelig och åtkomlig information som hjälper dem att åtminstone överbrygga sitt förbehåll mot att försvara sina rättigheter i en annan medlemsstat än den egna, och som därmed underlättar tillgången till rättvisan i denna andra medlemsstat.
Jag måste därför tacka Kessler, föredraganden, liksom föredragandena av yttrandena Wallis och Wenzel ­ Perillo, för deras stöd till vårt initiativ.
När det gäller ändringsförslagen i lagstiftningsförslaget kan jag till att börja med godkänna ändringsförslag 1, 2, 3, 5 och 9.
Jag vill emellertid betona, när det gäller ändringsförslag 3, att vi inte kan se att det finns något hinder mot att framtida instrument kan innehålla system för specifikt samarbete.
När det gäller ändringsförslag 9 är det för övrigt lämpligt att lämna en viss flexibilitetsmarginal i tillämpningen.
När det gäller ändringsförslag 4 hyser kommissionen tvivel.
Det betyder ändå inte att kommissionen förkastar idén om att utveckla databaser beträffande rättsligt samarbete inom privaträtten.
Vi skulle tvärtom vilja utveckla sådana databaser på detta område, om de exempelvis kunde ge ett stort stöd till uppföljning av genomförandet av antagna eller framtida instrument.
Vi betraktar för övrigt nätverket som en aktör som kan vara till mycket stor hjälp för detta ändamål.
Om vi inte kan godkänna ändringsförslaget som sådant skulle jag därför som svar på parlamentets önskemål tydligt vilja ange i beaktandena att nätverket kan samarbeta vid utvecklingen av specifika projekt på detta område, projekt som är tydligt inriktade och för vilka prioriteringar kommer att fastställas, i ljuset av omedelbara åtgärder inom det civila rättsliga nätverket.
Ett annat ändringsförslag som kommissionen inte kan godta ordagrant, men vars tankegångar kommer att återfinnas i beslutstexten, är ändringsförslag 7.
Kommissionen skulle vilja att nätverket så långt det är möjligt kan använda de tjänster som erbjuds av Ida-programmet.
Kommissionen kan dessutom delvis godkänna ändringsförslag 10 och 11, men betonar att den planerade tidsfristen på 3 år börjar löpa först när nätverket verkligen genomförs.
Att lägga fram statistiska årsrapporter förefaller oss, det måste jag erkänna, vara en överdriven uppgift för nätverket.
Kommissionen är däremot inte positiv till ändringsförslag 8 och är tvivlande när det gäller ändringsförslag 6 beträffande samarbete med det straffrättsliga nätverket.
Vi skall göra allt vi kan för att detta samarbete skall finnas i verkligheten.
Med tanke på skillnaden i rättslig grund och pelare mellan det civilrättsliga samarbetet och det straffrättsliga samarbetet, förefaller det oss inte så lämpligt att införliva i texten det som, det är jag övertygad om, ändå kommer att ske i praktiken.
Avslutningsvis, herr talman, mina damer och herrar parlamentsledamöter, vill vi genom detta förslag inrätta ett effektivt instrument för att uppnå vårt slutliga mål: att genomföra ett europeiskt rättsligt område inom privaträtten är ett område som särskilt rör, inte bara viljan och det dagliga livet hos våra landsmän, utan även en väl fungerande inre marknad.
