# ID: svediakorp-gov412478
# author: Keßler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,038
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag bemödar mig.
Det handlar om förslaget till rådets beslut om fyra program, som befattar sig med samarbetet och utbytet på det polisiära och juridiska området när det gäller brottmål.
Helt kort än en gång om programmen: Grotius - här handlar det om samarbete mellan rättstillämpare; 8,8 miljoner euro står till förfogande.
För Oisin handlar det om samarbete mellan myndigheter med ansvar för brottsbekämpning; här står 8 miljoner euro till förfogande.
Stop handlar om samordning av åtgärder mot människohandel och sexuellt utnyttjande av barn; 6,5 miljoner euro står till förfogande.
Hippokrates är ett nytt program, som framför allt ägnas åt utbildning på det brottsförebyggande området, och hit skall anslås 2 miljoner euro.
Att Hippokrates tas med är lämpligt såtillvida som väsentliga aspekter i programmet, exempelvis löptid, åtkomst och bestämmelser om finansieringen motsvarar förslagen i de andra programmen.
Kommissionen har föreslagit en förlängning av de fleråriga programmen Grotius, Oisin och Stop med ytterligare två år.
Principiellt kan det rekommenderas att programmen fortsätter, eftersom de har visat sig vara lämpade för - även om inte alla medlemsstater tar del i dem - ett effektivt samarbete inom ramen för brottsbekämpning och förebyggande åtgärder, och därmed också lämpade att bidra till genomförandet av slutsatserna från Tammerfors.
Kommissionens genomföranderapporter bekräftar att programmens syften uppnåtts.
En extern undersökning har dock också visat på svaga punkter vid genomförandet av de tre programmen, exempelvis i fråga om ledningen och spridningen av projektresultaten.
Det är också osäkert om sänkningen av samfinansieringsgränsen från 80 till 70 procent verkligen bättre mobiliserar projektens huvudmän.
Jag är positiv till att man så snart som möjligt inbegriper kandidatländerna i dessa program, eftersom helt enkelt omorganisationen av polis och rättsväsende i dessa stater lämnar mycket i övrigt att önska, och jag skulle vilja att man tar med dem så snart som möjligt.
Den enda punkt där jag verkligen skiljer mig från kommissionens förslag, är tidtabellen.
Jag skulle ha önskat att det redan nu förelåg ett enda ramprogram.
Jag är övertygad om att det också skulle ha varit möjligt med ett större engagemang från kommissionens sida.
Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor skulle ha önskat sig ett mer omfattande och ambitiöst program från kommissionen.
Följande skäl talar emot att man fortsätter med olika separata finansieringsprogram.
Tilldelningen av ett projekt till ett konkret finansieringsprogram försvåras om ett projekt samtidigt gäller en generell fråga, exempelvis stadgan om de grundläggande rättigheterna, och flera sakområden, eller om det samtidigt inbegriper medlemsländer och kandidatländer.
Anhopningen av enstaka program ökar sannolikheten för målkonflikter, försvårar den ekonomiska utvärderingen liksom en granskning av de enskilda programmens samstämmighet med unionens allmänna mål.
Begripligheten för parlamentet försvåras.
Det faktum att i första hand projekt från tredje part finansieras, väcker frågan om institutionerna inte har några egna prioriteringar, som kräver finansiering.
Exempelvis tänker jag där på asylsökande, på brottsoffer eller projekt för att förbättra infrastrukturen.
Därtill föreslås en separat budget för pilotprojekt.
Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor föreslår därför för kammaren att man stöder kommissionens förslag, men samtidigt uppmanar vi kommissionen att i god tid före slutet av år 2001 lägga fram ett förslag för att konsolidera alla initiativ, som syftar till att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa och som grundar sig på rubrik VI i Fördraget om Europeiska unionen och på rubrik IV i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, för att stärka medborgarnas rätt och grundläggande rättigheter.
Detta om det ena ämnet.
Nu kommer jag till det europeiska rättsliga nätverket inom privaträtten.
Redan 1998 beslutade man att inrätta ett rättsligt nätverk för brottmål.
Detta opererar via nationella kontaktpunkter, som bistår de lokala myndigheterna med råd.
Nätverket bidrar nu, efter inledande svårigheter, som i första hand var av teknisk och språklig natur, avsevärt till att förenkla efterforskningar vid brottsliga handlingar på det gränsöverskridande området.
Kommissionens förslag föreskriver att man utvidgar metoden med samarbete mellan nationella kontaktpunkter till privaträttens område.
En åtgärd som enligt min åsikt skulle ha genomförts för länge sedan.
Jag välkomnar detta förehavande som en möjlighet att förenkla det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna och i synnerhet avvecklandet av gränsöverskridande rättsliga förfaranden.
Nätverkets aktiviteter skall när allt kommer omkring komma medborgaren till godo, och förbättringen av det rättsliga samarbetet är endast ett mellanspel för att till slut skapa ett område med rättvisa för medborgaren.
Därför specificeras i utskottets ändringsförslag att medborgarna lika enkelt som i sin egen stat skall kunna vända sig till domstolarna och myndigheterna i alla andra medlemsstater.
Därigenom tar man i förslaget med den målsättning som formulerades av Europeiska rådet i milstolparna från Tammerfors.
Det principiella målet skall vara att garantera en effektiv tillgång till rättvisan och även att ge processen ett snabbt och tillförlitligt förlopp.
Jag kan föreställa mig att detta nätverk också kan vara ett ledsagande instrument för att genomföra Bryssel II-konventionen.
För att man skall lära sig av erfarenheterna med det redan förefintliga rättsliga nätverket för brottmål, skall det nya nätverket arbeta nära tillsammans med kontaktinstanserna för det rättsliga nätverket för brottmål.
Det vore också möjligt att det säkra elektroniska informationsutbytessystem som skall inrättas byggs upp på det befintliga elektroniska datautbytesprogrammet för förvaltningen.
Även här betonar jag att kandidatländerna skall inbegripas så snart som möjligt.
Ett centralt elektroniskt register för rättsärenden som inrättas i Europeiska unionen och en databas med ett register över domslut skulle vara av oskattbart värde för domstolar och tvistande parter.
Det finns redan ett i detalj utarbetat förslag till detta.
Jag tackar för ändringsförslagen från Wallis, vilka har bidragit till att precisera texten, och jag tackar för det stöd mitt förslag fått i utskottet.
Jag kan inte stödja förslag 8 om att begränsa deltagarantalet, och jag röstar därför med kommissionen.
Förslag 13 om ett pilotprojekt inom detta nätverk har ingen kunnat övertyga mig om.
