# ID: svediakorp-gov412474
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,337
# sentences: 62
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Detta ämne förtjänar rätteligen en hel del uppmärksamhet, både här i parlamentet och på andra ställen.
Jag skulle vilja försäkra ledamöterna om att dessa överläggningar får en hel del uppmärksamhet i institutioner utanför parlamentet som ägnar sig åt kampen mot penningtvätt.
De som tvättar pengar kanske själva också följer dessa överläggningar med stort intresse, och det vore ett positivt resultat om vår debatt gjorde livet litet svårare för dem.
Utöver det, skulle jag först och främst vilja tacka föredraganden Lehne, och även utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor för deras envisa ansträngningar för att detta viktiga, men ytterst känsliga förslag skall antas.
Kampen mot penningtvätt är, som flera ledamöter har betonat, en viktig politisk prioritering och utgör nu en fullständig del i kampanjen mot allvarlig och organiserad brottslighet.
Det internationella trycket på tredje land, och på utlandsbaserade finansiella centra som inte anses tillräckligt samarbetsvilliga inom detta område ökar.
Samtidigt måste Europeiska unionen, som alltid har stått i främsta ledet i de internationella ansträngningarna att bekämpa kriminella pengar, fortsätta att visa vägen genom att utveckla och förfina sitt interna skydd mot penningtvätt.
Det här var resonemanget bakom de tydliga uppmaningarna från detta parlament och från medlemsstaterna om ett förslag till att uppdatera och utvidga direktivet från 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar.
Kommissionen anser att den gemensamma ståndpunkt som antogs enhälligt i november förra året utgör en rimlig kompromiss i frågan om den kriminella verksamhet som omfattas av direktivet - de så kallade förbrotten - och också i frågan om garantier för att yrkeskategorier, särskilt advokater, skall omfattas av direktivet.
Som svar på parlamentets farhågor om fall där en advokat försvarar eller företräder en klient i en rättssak, eller hjälper denna klient att fastställa sitt rättsliga läge, vill jag betona att det inte är frågan om någon skyldighet att rapportera om misstankar om penningtvätt.
Det förefaller som om de grundläggande mänskliga rättigheterna som nämnts skyddas.
De berörs inte när detta förslag blir verklighet.
Jag håller med Baroness Ludford när hon säger att förslaget i detta hänseende är en bra kompromiss mellan skyddet av grundläggande rättigheter när advokater försvarar sina klienter i en domstol eller hjälper klienter att fastställa sitt rättsliga läge, men inte när de deltar i förberedelser som leder till verksamhet som omfattas av detta direktiv.
Jag vill också påminna om att vårt arbete utgör föremål för omfattande internationell uppmärksamhet, till exempel inom G7 eller Financial Action Task Force on Money Laundering (FATF).
Det internationella samfundet vänder sig till Europeiska unionen för att finna lösningar på dessa svåra frågor.
Jag vill nu övergå till de individuella ändringsförslagen i utkastet till andrabehandlingsrekommendation.
Ändringsförslag 1 och 10 behandlar förbrott och skulle innebära ett stort steg tillbaka från den ambitiösa gemensamma ståndpunkten.
Ett beslut fattades att gradvis gå mot att alla allvarliga brott skulle omfattas.
Eftersom kommissionen har samtyckt till denna breda omfattning, kan den inte godkänna dessa ändringsförslag.
Ändringsförslagen 2, 3, 4, 5, 6, 8, 12, 13 och 22 behandlar huvudsakligen hanteringen av yrkeskategorier.
Kommissionen kan tyvärr inte godkänna ändringsförslagen i deras nuvarande lydelse.
Enligt kommissionens åsikt utgör det juridiska yrket ett särfall och kräver särskild hantering.
Kommissionen godkänner därför inte principen att behandla alla yrkeskategorier på exakt samma sätt som det som förutses för advokater och notarier.
Detta har t.ex. att göra med den verksamhet som införlivar en yrkeskategori i direktivets omfattning.
Kommissionen är också motvillig till att förutse alternativet för en medlemsstat att ge samtliga yrkeskategorier möjligheten att rapportera om sina misstankar till ett professionellt organ, men stöder starkt denna möjlighet när det gäller de juridiska yrkeskategorierna.
I den svåra frågan om rådgivning, anser kommissionen fortfarande att ekonomiska investeringar och rådgivning till bolag bör falla inom direktivets räckvidd, så länge de inte är relaterade till pågående eller potentiella rättegångar, eller till en klients önskemål att fastställa sin ställning enligt lag.
Kommissionen medger naturligtvis att det inte är lätt att dra denna gräns, men kommissionen insisterar ändå på denna punkt.
Jag undrar vad parlamentsledamöterna skulle tycka om en advokat misstänkte att hans klient förberedde verksamhet med penningtvätt?
Vad skulle ledamöterna tycka om denne advokat beslutade att inte rapportera om sina misstankar till exempelvis landets advokatsamfund?
Det har ingenting med mänskliga rättigheter att göra - men har allt att göra med en effektiv kampanj mot verksamhet med penningtvätt, vilket är en allvarlig sak.
Det skulle jag vilja att ledamöterna kommer ihåg.
Ändringsförslagen 7 och 11 handlar om de behöriga myndigheternas roll.
Kommissionen anser att texten i den gemensamma ståndpunkten är tydlig och tillfredsställande, och kan därför inte godkänna dessa två ändringsförslag.
Ändringsförslag 9 skulle utvidga definitionen av finansiella institut till att omfatta vissa tillsynsmyndigheter som är ansvariga för finansiella tjänster och marknader.
Kommissionen anser inte att ett sådant införlivande vore lämpligt.
Ändringsförslag 14 skulle ändra omfattningen av icke-ekonomisk verksamhet på ett sätt som är oacceptabelt för kommissionen.
Ändringsförslagen 15 och 16 handlar om identifikation av kunder.
Det gjordes en del yttranden tidigare i kväll om att identifikation av kunder skulle vara onödigt besvärligt och byråkratiskt.
Jag skulle vilja läsa upp artikel 3 i förslaget där det står att: " Medlemsstaterna skall se till att de institut och personer som omfattas av detta direktiv kräver av sina kunder att de styrker sin identitet när ett affärsförhållande inleds ".
Det här handlar inte om en klient som ringer upp för att få en broschyr eller något liknande: det här handlar om att inleda affärsförhållanden.
Kan någon här föreställa sig att en bank eller något annat finansinstitut skulle inleda ett affärsförhållande utan att fastställa en klients identitet?
Det kan inte jag.
Om jag skulle inleda ett affärsförhållande skulle jag vilja vara mycket säker på att jag visste vem jag hade att göra med, var de bodde, vilken deras nationalitet var och så vidare.
Jag kan inte förstå att detta skulle vara onödigt byråkratiskt eller besvärligt.
Kommissionen anser därför att den gemensamma ståndpunkten i detta hänseende ger det utrymme för flexibilitet som krävs.
Ändringsförslagen 17 och 28 - det senare fick vi i dag - handlar om identifikation när det inte finns någon direktkontakt.
Kommissionen befarar att ändringsförslag 17 inte skulle göra texten tillräckligt flexibel, vilket skulle kunna få negativa konsekvenser för e-handeln.
Ändringsförslag 28 innehåller den flexibilitet som kommissionen eftersträvar, men den exakta ordalydelsen vållar fortfarande vissa problem.
Därför är ändringsförslaget, i det skick det nu lagts fram, tyvärr oacceptabelt.
I ändringsförslag 18 vill man ändra undantagen från identifikationskravet för tecknandet av vissa försäkringar.
Enligt kommissionens åsikt skulle en detaljerad teknisk bedömning av denna fråga behöva göras innan dessa belopp kan ändras.
Ändringsförslagen 19 och 20 handlar om identifikationskrav för kasinokunder.
Kommissionen anser att dessa ändringsförslag inte förbättrar den gemensamma ståndpunkten.
Enligt kommissionens åsikt bryter ändringsförslagen 21 och 24 mot den grundläggande regeln för penningtvätt att den kund om vilken en rapport inlämnas inte bör varnas.
Kommissionen kan inte acceptera denna överträdelse.
Ändringsförslagen 23 och 25 ändrar bestämmelserna i direktivet från 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar, vilket inte har givit upphov till några problem tidigare, och enligt kommissionens åsikt inte behöver ändras.
Slutligen handlar ändringsförslagen 26 och 27 om OLAF.
Genom att avlägsna alla hänvisningar till OLAF i sin gemensamma ståndpunkt uppmanade rådet kommissionen att lägga fram ett enskilt förslag enligt artikel 280.
Kommissionen håller på att utarbeta detta förslag.
Dessa ändringsförslag är därför onödiga enligt kommissionens åsikt.
