# ID: svediakorp-gov412471
# author: Andria (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 329
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Lehnes förslag till direktiv är verkligen betydelsefullt och välformulerat, men jag skulle vilja fästa uppmärksamheten på tre punkter i det: utökningen av förbrott till penningtvätt, identifieringen av klientelet på distans samt sekretessbeläggningen av inhämtade uppgifter.
Vad gäller den första punkten föreslår man i det gemensamma dokumentet en text där den organiserade brottsligheten definieras och de brott som denna förknippas med utvidgas till att omfatta också förbrott till money laundering.
Denna utvidgning kan man verkligen instämma i.
Däremot kan man inte hålla med om den följande utvidgningen till andra brott - bedrägeri och korruption, åtminstone i allvarliga fall - eftersom graden av allvar fastställs efter i vilken utsträckning sagda brott drabbar Europeiska unionens ekonomiska intressen, det vill säga om de ryms under artikel 1 e i det andra protokollet till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen.
Fastställandet av allvaret överlåts till en inte särskilt klar hänvisning.
Punkt två: i texten föreslås återigen ett förfarande för identifiering av klientelet på distans, efter det att planerna på ett särskilt komplicerat och svårgenomförbart förfarande lämpligt nog ströks ur texten till den föregående gemensamma ståndpunkten.
Den nya formuleringen verkar överdriven och det borde vara varje enskilt land som bestämmer vilka regler som skall införas i förhållande till de olika rutiner som används.
På den här punkten kan man oroas över ett eventuellt utfärdande av specifika och tvingande EU-regler som sammanhänger med tillämpandet av rigida förfaranden som svårligen kan genomföras.
Punkt tre: sekretessbeläggningen av inhämtade uppgifter.
Allt för ofta behandlas inte inhämtade uppgifter om misstänkta transaktioner med tillräcklig sekretess, vilket är en uppenbar fara för den som lämnar dem.
Det skulle alltså fordras att stränga regler utfärdas om sekretessbeläggning av misstänkta transaktioner.
Här bör allt onödigt uppgiftslämnande för kännedom avskaffas, till exempel inom banker, till mellanhänder, inom yrkeskategorier och till representanter för yrkeskårer.
