# ID: svediakorp-gov412464
# author: Lehne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 893
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Även jag vill i kväll hälsa er hjärtligt välkommen i denna intima runda.
Vi skall i dag behandla en viktig fråga.
Det handlar om bekämpning av penningtvätt, och det finns ett mycket nära samband mellan tvättning av pengar och internationell brottslighet.
Internationell brottslighet - i synnerhet organiserad brottslighet - lönar sig inte, om det inte längre är möjligt att tvätta pengar.
Därför var det redan från början ett önskemål från denna kammare att intensivt bekämpa tvättning av pengar.
Jag vill erinra om att år 1995 - då var jag för första gången föredragande här i kammaren i denna fråga - krävde vi i det dåvarande betänkandet om kommissionens rapport beträffande tillämpning av det första direktivet om bekämpning av penningtvätt att, eftersom detta inte räcker och bara fastslår en minimistandard, kommissionen skall komma med ett nytt förslag till ett andra direktiv om bekämpning av penningtvätt.
Några år senare bekräftade vi det också i kollegan Newmans betänkande - då var jag medföredragande från min grupp.
Vi tackar därför kommissionen för att den har påbörjat detta lagstiftningsförfarande.
Vi har försökt att, på samma sätt som krävdes vid toppmötet i Tammerfors, avsluta detta lagstiftningsförfarande så snabbt som möjligt.
Det har därför gjorts intensiva ansträngningar från parlamentets och i synnerhet från föredragandens sida - dvs. från min sida - att redan inom ramen för det förfarande som föreskrivs enligt Amsterdamfördraget få detta direktiv godkänt efter första behandlingen.
Det var då inte möjligt, eftersom rådet fram till förra sommaren inte kunde enas om vad man egentligen ville.
Vi avslutade då på rådets begäran vår första behandling.
Förhandlingarna fortsatte.
Tyvärr var det inte heller möjligt att fram till rådets gemensamma ståndpunkt nå ett enande om parlamentets och rådets ståndpunkter.
Det hänger i stor utsträckning samman med att det inte var justitie- och inrikesministrarna som var ansvariga i rådet, utan tyvärr finansministrarna, som tog itu med en rad väsentliga frågor utan den nödvändiga finkänsligheten.
Resultatet är att vi nu i den andra behandlingen åter måste ta upp 27 ändringsförslag från den första behandlingen.
Det måste vi göra därför att rådet praktiskt taget inte alls har tagit hänsyn till parlamentets åsikter.
Därför är det ett rent hån när det i rådets motivering står att parlamentets argument och ståndpunkter i väsentlig utsträckning har övertagits!
Vilka är kärnproblemen?
Kärnproblemet är inte frågan om förbud mot tvättning av pengar.
Det har beslutats för länge sedan.
I alla medlemsstater finns det sen väldigt många år lagar som förbjuder tvättning av pengar, och detta för var och en, oavsett om han är förbrytare, advokat, bankman eller vad det nu kan vara.
Det handlar här om att det måste fastslås en anmälningsplikt.
Det är helt klart: Om nya yrkesgrupper inbegrips här när det gäller tvättning av pengar, då stöter detta delvis på problem, eftersom dessa yrkesgrupper är ålagda bestämda åtgärder.
Exempelvis har advokater tystnadsplikt med tanke på det som de får höra i förtroende av sina uppdragsgivare.
Detta är en grundläggande rättighet för klienterna, en grundläggande rättighet för uppdragsgivarna, vilken bland annat också fastslogs i den stadga om de europeiska grundläggande rättigheterna som just högtidligt godkänts i Nice.
Av den anledningen kan jag bara säga: Det som Ekofin-rådet här har beslutat, är alltför omfattande och går långt utöver det som kan förenas med de grundläggande rättigheterna.
Det var därför nära nog absolut nödvändigt för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att se till att motsvarande ändringsförslag läggs fram för kammaren i den andra behandlingen.
Jag vill också påpeka att bestämmelserna i artikel 6.3 i sin nuvarande version, som hänför sig till en bedömning av det rättsliga läget, tolkas på mycket olika vis av respektive delegation i rådet, men också av kommissionen, och att det absolut behövs ett klargörande.
Identifikationsskyldigheterna i detta direktiv, så som för närvarande framgår av den gemensamma ståndpunkten, är omåttligt byråkratiska och oanvändbara.
Det föreskrivs exempelvis att det uppstår komplexa identifikationsplikter redan i samband med en bagatellartad tvist, även när advokaten och uppdragsgivaren befinner sig hundratals kilometer från varandra.
Parlamentet anser att det ju handlar om att förhindra tvättning av pengar och att det därför naturligtvis räcker att identitetsskyldigheten skall utlösas från och med ett bestämt tröskelvärde och särskilt vid inblandning i ekonomiska transaktioner.
En sista punkt i fråga om den jämlika behandlingen.
Vi har den situationen, att de olika fria yrkena behandlas på fullständigt olika sätt i denna gemensamma ståndpunkt, fastän det finns medlemsstater där de delvis kan samarbeta i ett partnerskap, och det ju knappast är tänkbart att i samma firma så att säga regel X gäller för den ena parten och den strängare regeln Y för den andra.
Något sådant kommer inte att fungera, och därför är det också här nödvändigt med ändringar.
Europaparlamentet kommer även i fortsättningen att kämpa för att detta direktiv skall godkännas snabbt.
Men vi förväntar oss i förlikningen äntligen ett samarbetsvilligt förhållningssätt från rådet och inte någon obstruktion från finansministrarna!
(Applåder)
