# ID: svediakorp-gov412452
# author: Piecyk (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 571
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag måste medge att det är en storslagen känsla att vid den här tiden få tala inför en sådan stor publik, och ännu mer storslaget blir det kanske i morgon, när efter lång tid ett betänkande slutgiltigt godkänns, ty det var en lång väg dit.
1996, i slutet av förlikningsförfarandet, kom ett meddelande från kommissionen att hamnarna i de transeuropeiska näten måste förbättras.
Då kom mycket sent ett förslag, och i mars 1999 hade vi den första behandlingen.
Där skulle vi egentligen redan ha diskuterat revideringen av transeuropeiska nät.
Rådet tog sig sedan tid.
I oktober 2000 kom därpå den andra behandlingen, och först under trycket av förlikningsförfarandet kom vi fram till verkliga diskussioner och närmanden mellan oss och rådet.
Det skulle ha kunnat gå snabbare och på ett enklare sätt, vi har ju nu år 2001.
Ändå tror jag att resultatet duger.
Vi har nu en förnuftig inordning av hamnarna i internationella - gemenskapshamnarna - och regionala hamnar med godtagbara kategorier för tonnage och passagerarintäkter.
Samma sak gäller för insjöhamnarna med 500 000 tons godsomlastning, en förnuftig storleksordning, anser jag.
Vi har principiellt förankrat hamnarna och insjöhamnarna som knutpunkter i de transeuropeiska näten, dvs. de måste tjäna som knutpunkter för de övriga transeuropeiska förbindelserna.
Vi har förankrat de intermodala terminalerna i dokumentationen om ärendet, så att den kombinerade trafiken som transportsätt understöder järnvägarna och vattenvägarna och understryker deras särskilda betydelse.
Efter långa diskussioner har vi också fått fram en mycket ordentlig och passande definition av vad infrastruktur egentligen är och vad som kan och inte kan stödjas i hamnarna.
Inom parentes sagt har vi ändrat projekt nr 8, ett av de stora projekten av de 14 från rådet i Essen, som senare bekräftades i Dublin, i skön harmoni och även genom medbeslutandeförfarande, vilket då var mycket svårt.
Det gläder mig särskilt att kommissionen har lovat att vid revideringen bl.a. på nytt föreslå Elbe-Lübeck-kanalen.
Jag tackar också, fru kommissionär, era medkämpar i kommissionen, som i slutfasen var mycket hjälpsamma och hela tiden kom med nya förslag, så att vi till slut inte behövde genomföra det egentliga förlikningsförfarandet, utan kunde enas tidigare.
Låt mig få tillfoga detta påpekande: De transeuropeiska näten har ur min synvinkel redan från börjat överdrivits.
Vi sade detta i utskottet och i parlamentet: Låt oss sänka nivån något!
Men vid revideringen borde man inte upprepa sådana fel.
I startfasen av samrådet om de transeuropeiska näten kom många bra förslag från kommissionen.
Man borde gå tillbaka till dem.
Det betyder inte bara att man skall rada upp och sammanfoga det som medlemsstaterna levererat dit, utan att kommissionen också skall göra egna prioriteringar.
Eftersom vi här talar så mycket om särskilda ärenden, järnvägar och vattenvägar, skulle jag önska mig, fru kommissionär, att prioriteringen av järnvägar och vattenvägar också i fråga om transeuropeiska nät skulle återspeglas i kommissionens förslag.
Jag tror att vi totalt sett - även om det har tagit tid - har åstadkommit ett bra arbete.
Jag tackar alla som har medverkat: kollegerna i parlamentet, kommissionen och även det franska ordförandeskapet i rådet, som slutförde det på ett bra sätt!
