# ID: svediakorp-gov412425
# author: Sanders-ten Holte (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 848
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Reglerna för skadeståndsansvar i fråga om den internationella luftfarten har fram tills nu fallit under Warszawakonventionen från 1929.
Dessa belopp är nu alltför låga.
De flesta internationella lufttrafikföretag erkänner detta, och undertecknade 1995 ett frivilligt kontrakt där man tar avstånd från godtyckliga skadeståndsbelopp.
Detta var inspirationen till den ursprungliga förordningen (EG) nr 2027 / 97.
Denna satte tryck på det internationella samfundet att 1999 underteckna Montrealkonventionen, genom vilken det nya allomfattande, världsomspännande systemet för skadeståndsansvar blev ett faktum.
Tack vare Montrealkonventionen, som genom den föreliggande förordningen omsätts i europeisk lagstiftning, uppstår ett moderniserat och enhetligt juridiskt nätverk.
Detta är en avsevärd förbättring i jämförelse med det nuvarande internationella systemet.
Jag vill i kväll ta upp ytterligare sex punkter.
För det första stöder jag kommissionens mål att, inom ramen för framtagandet av en stadga för lufttrafikpassagerare, värna om passagerares rättigheter och informera dem om dessa.
De nuvarande trafikvillkoren inom lufttrafikindustrin är begränsade och förbigår passagerarnas lagfästa rättigheter.
Konkurrensen i denna sektor är hård, men framgång och ekonomisk vinst måste kunna grundas på mer och bättre, inte sämre, kundservice.
Vissa lufttrafikföretag har framfört klagomål till mig om det faktum att information till passagerare leder till byråkratiskt krångel.
Jag vill klargöra att jag inte delar deras mening.
De kostnader och det arbete som krävs för att informera passagerare är betydligt mindre än den möda som lufttrafikföretagen lägger ner på att informera eventuella nya kunder om nya tjänster.
För det andra har medlemsstaterna kommit överens om att gemenskapen skall underteckna Montrealkonventionen.
Jag anser detta vara ett viktigt framsteg när det gäller att täppa igen hålet i gemenskapens trafikpolitik i unionen, då detta innebär ett erkännande av gemenskapens befogenhet på det internationella lufttrafikområdet.
För det tredje uppstod viss oro över konsekvenserna av fallet IATA mot den brittiska regeringen vid Högsta domstolen i Förenade kungariket om det sätt på vilket förordning nr 2027 / 97 verkställdes.
Domaren sammanfattade att förordningen fortsatte att gälla, men att den i vissa delar var oförenlig med de förpliktelser som medlemsstater på grund av tidigare utfästelser berördes av i enlighet med internationella avtal.
Enligt min mening är detta klagomål grundlöst i och med att förordningen har ändrats och nu helt överensstämmer med det nya internationella systemet för skadeståndsansvar.
För det fjärde, vid upprättandet av detta betänkande och de 18 ändringsförslagen som jag lagt fram till utskottet, sökte jag juridisk rådgivning hos olika jurister och experter, för att förekomma framtida tvivel på juridisk nivå.
Samtidigt har jag försökt att upprätthålla passagerares rätt till information.
Ändringsförslagen antogs enhälligt i utskottet för regionalpolitik, transport och turism.
De kan grovt indelas i tre kategorier: för det första, förbättringen av kommissionens text; för det andra, en förenkling av förslaget och ett säkerställande av fullständig följdriktighet med Montrealkonventionen, och för det tredje, en förstärkning av bestämmelserna för information till passagerare.
Vårt utskott uppmanar framför allt parlamentet att bifoga en bilaga till förordningen med texten från det informationsblad som krävs med stöd av artikel 6.2.
Detta är nytt.
Med hjälp av detta kan lufttrafikföretag på ett enhetligt sätt erbjuda denna information.
Texten sammanfattar tydligt, utan juridisk jargong, bestämmelserna i förordningen.
När denna förordning väl träder i kraft - och jag hoppas att detta kommer att ske mot slutet av nästa år, parallellt med det förväntade ikraftträdandet av Montrealkonventionen - så kommer samtliga lufttrafikföretag i Europeiska unionen att förpliktigas att ställa detta informationsblad till sina passagerares förfogande.
Texten kommer då att vara enhetlig och skriven på ett begripligt språk som är tydligt för konsumenterna.
Lufttrafikföretag i länder utanför EU är likafullt förpliktigade att producera något liknande för det skadeståndsansvarssystem som de tillämpar.
Om jag åter begrundar denna fråga, anser jag att unionen har rätt att ålägga alla transportörer som säljer biljetter inom EU, att förse passagerare med information om deras rätt till skadestånd, inte endast i syfte att informera passageraren om hans / hennes rättigheter, utan även så att han / hon kan ta en tilläggsförsäkring om så är nödvändigt.
I fråga om ändringsförslag 9 till artikel 3 har jag dessutom följande kommentar till kommissionen.
I kommissionens förslag hänvisas till ett antal artiklar i Montrealkonventionen.
Jag saknar emellertid flera relevanta artiklar.
Detta innebär godbitar för jurister i rättssalen.
Utskottet för regionalpolitik, transport och turism och jag är motståndare till en förenkling av texten, så att varje risk för försummelse undviks.
Dessutom erkänner kommissionen, genom att själv ratificera Montrealkonventionen, att unionen har befogenheter på detta område.
Slutligen, vill jag rekommendera samtliga 18 ändringsförslag.
Ändringsförslag nr 19 och 20 kan jag inte rekommendera, då de föreskriver att tredje land inte behöver uppfylla förpliktelserna att informera passagerare, även om de köper sina biljetter i Europeiska unionen.
