# ID: svediakorp-gov412329
# author: Van den Berg (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 458
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Beslutet att ge de fattigaste länderna fritt tillträde till den europeiska marknaden är en bra början.
Låt oss hoppas att den övriga industrialiserade världen följer detta initiativ.
Men mycket återstår, och däribland tänker jag på ett hälso- och sjukvårdsinitiativ för de minst utvecklade länderna - " All but aids ".
95 procent av dem som lider av aids lever i utvecklingsländerna.
Även sjukdomar såsom malaria och tuberkulos kräver årligen alltför många offer.
Hälso- och sjukvården i de fattigaste länderna kämpar mot kraftig underfinansiering.
De minst utvecklade länderna visar sig lägga endast 8 dollar per person på hälso- och sjukvård.
Världshälsoorganisationen säger att denna summa skulle behöva vara 8-9 gånger så stor.
Därför måste vi i Europeiska unionen våga ta ensidiga initiativ vid den tredje FN-konferensen nu i maj.
Jag nämner här enbart några stycken:
För det första, att villkor bundna till det europeiska biståndet för hälso- och sjukvård upphävs, så att de fattigaste länderna, med hjälp av våra biståndspengar, kan köpa till exempel billig aidsmedicin i Indien.
För det andra, att EU uppmanar medlemsstaterna att avskaffa exportskatten på mediciner mot sjukdomar som är förknippade med fattigdom.
För det tredje, att anslagen för bistånd till grundläggande hälsovård fördubblas i 2001 års gemenskapsbudget.
Hälften av dessa pengar går till fonder för de minst utvecklade länderna.
För det fjärde, att den europeiska lagstiftningen för läkemedel för barn anpassas till utvecklingsländernas behov, så att läkemedelsindustrin i Europa stimuleras att producera läkemedel även för utvecklingsländerna, såsom mediciner mot aids, malaria osv.
För det femte, att EU visar sitt öppna stöd för Brasilien och Sydafrika när de anklagas:
För det sjätte, att vi försvarar rätten till inköp av billig medicin och parallellimport, även i internationella fora, och efterfrågar en anpassning av Trips-avtalet:
För det sjunde och sista, att vi på europeisk nivå, tillsammans med alla medlemsstater, går samman för en internationell hälso- och fattigdomsfond, en fond som kan finansiera ett långsiktigt internationellt strategiskt angreppssätt.
Europa bör dessutom frigöra ytterligare pengar till denna fond.
Ett sådant sammanhängande initiativ - " All but aids " - skulle vara ett fantastiskt bidrag, herr talman, från kommissionens sida, för att på ett konkret sätt, parallellt med " All but arms " visa att vi själva kan ta ett unilateralt steg.
Ett sådant unilateralt steg av Europa skulle göra ett större intryck, speciellt i den nya Bush-eran, än alla generella uttalanden.
Vi behöver konkreta resultat.
Jag är övertygad om att EU och Lamy är väl lämpade för detta.
