# ID: svediakorp-gov412327
# author: Sandbæk (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 272
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, jag hoppas verkligen att kommissionen kommer att medverka till att man inte gömmer sig bakom ord och som vanligt till slut antar resolutioner, som består av icke förpliktigande uttalanden i form av en upprepning av texter, som länderna har kommit överens om på andra internationella möten.
Om åtgärder skall få omedelbar verkan, som kommissionen önskar, så måste EU inse att HIPC-avtalet är helt otillräckligt.
Det behövs ett internationellt avtal, som verkligen strävar efter att avskriva utvecklingsländernas skuld genom att bl.a. integrera de internationella fattigdomskriterierna, således att en hanterbar skuld definieras utifrån ländernas behov av att bekämpa fattigdomen.
I dag definieras en hanterbar skuld i HIPC-initiativet utifrån icke-dokumenterade hållbarhetsvärden, och de flesta av de länder som har fått skuldlättnader, betalar av mer på skulderna, än de investerar i hälsa och utbildning.
EU bör kort sagt se till att det blir ett sammanhang i utvecklingspolitiken och dessutom bidra med ett effektivt stöd till att bygga upp infrastrukturen i utvecklingsländerna, så att dessa kan skaffa sig en plats på världsmarknaden.
Det finns tillräckligt med uppgifter att ta itu med.
Det vi nu behöver är inte flera ord utan handling, förhoppningsvis en handling som inte slutar som initiativet " Allt annat än vapen " (Everything but arms), där kommissionen kommer med ett elegant förslag, vilket rådet beklagligtvis fullständigt tillintetgör, som skjuter upp avtalet om ris, socker och bananer till år 2009.
Det är helt enkelt skandalöst.
Det kan vi inte leva med här i den europeiska unionen.
