# ID: svediakorp-gov412323
# author: Van den Bos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 290
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Avståndet till de fattigaste länderna ökar i stället för att minska.
Under det senaste årtiondet har biståndet till utvecklingsländerna minskat med 24 procent, och till de fattigaste länderna bland dessa med hela 45 procent.
Detta är helt oacceptabelt.
FN: s konferens är meningslös om man inte kommer fram till mer än vackra löften och vaga uttalanden.
Endast mycket konkreta, bindande överenskommelser för de fattigaste länderna framåt.
Enbart handelsmedgivanden är inte tillräckliga.
De rika länderna måste genomföra en kraftig lättnad av skuldbördan.
Återbetalningarna av statsskulder betyder för många länder att varje steg mot utveckling på förhand hindras.
Det är av mycket stor betydelse att en separat eftergiftspolitik förs för varje utvecklingsland.
Det är helt rimligt att villkor ställs i vår skuld- och bidragspolitik när det gäller bekämpning av fattigdom, sunt styre och sund förvaltning av offentliga finanser.
Skuldlättnader är meningslösa om dessa länder på nytt skuldsätter sig.
Europeiska kommissionens politik måste dessutom vara inriktad på kapacitetsuppbyggnad och en förnuftig finansiell förvaltning.
Först då kan utveckling ske i länderna på undervisnings- och hälsovårdområdet, endast då kan investeringar stimuleras.
I många av de fattigaste utvecklingsländerna är det mycket illa ställt med fördelningen av makt och disponibla rikedomar.
Om inte en skarp åtskillnad görs mellan politisk och ekonomisk makt, härskar egentligen bara korruption.
Bekämpning av fattigdom är hopplös om länderna fortsätter att vara inblandade i våldsamma konflikter.
Låt oss vara ärliga: ansvarslösa ledares maktbegär och gränslösa girighet är lika viktiga orsaker till brist på utveckling som försenat bistånd.
Klyftan mellan rika och fattiga kan endast överbryggas om våra bidragsinsatser ökar väsentligt och styret i länderna förbättras.
