# ID: svediakorp-gov412318
# author: Miranda (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 764
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Rådets ordförande, kommissionär Lamy!
Nu när Förenta nationerna snart skall genomföra sin tredje världskonferens om utvecklingsländerna, vilken kommer att hållas i Europaparlamentets lokaler i Bryssel i mitten av maj i år, anser vi det vara viktigt att diskutera och bekräfta vilken strategi Europeiska unionen bör anta för detta ändamål och tillfälle.
De muntliga frågorna till rådet och kommissionen som vi lagt fram i dag har just detta syfte.
Och med det förslag till beslut som vi också lagt fram tänker vi ge ett bidrag i samma riktning.
Vi är alla medvetna om - hoppas jag - de dramatiska förhållanden under vilka dessa länder lever.
Med en BNI per capita som är hundra gånger lägre än industriländernas, en faktisk tillväxttakt något över noll om vi tar hänsyn till befolkningstillväxten, en minskning av råvarupriserna med nästan 30 procent under 1998-1999, en medellivslängd som inte överstiger 51 år, en analfabetism som ligger kring 50 procent, och listan skulle kunna fortsätta i all oändlighet.
Det värsta är att det inte går att se ljuset i slutet av tunneln.
Därför att många av de här länderna, ungefär en tredjedel, fortfarande är utsatta för oupphörliga konflikter som gör slut på befintliga och obefintliga tillgångar.
Därför anser vi att denna konferens vare sig får bli en upprepning av den diagnos som redan ställts så många gånger eller blott ett angivande, mer eller mindre uttömmande, av avsikter som systematiskt inte uppfylls.
Konkreta åtgärder måste vidtas inom ramen för en global strategi, som är avgörande för en ny ekonomisk världsordning, inriktade på att följa och bekräfta Förenta nationernas förklaring 1986, vilken erkänner rätten till en hållbar utveckling som en mänsklig rättighet som inte går att förneka.
Likaså är det viktigt att Europeiska unionen och var och en av medlemsstaterna intar en tydlig ställning för detta och kämpar för att vända den nuvarande tendensen med en minskning av i-ländernas ekonomiska stöd, fastställer en tidsplan för en motsvarande ökning av BNI med 0,7 procent, agerar så att överenskommelserna från Rio de Janeiro 1992 åter kan följas, bidrar till att den skuld definitivt avskrivs som på ett så tydligt sätt kväver dessa länder, gör sig beredd att agera för att förhindra konflikter och då bland annat ägnar särskild uppmärksamhet åt att förhindra vapensmuggling.
Och slutligen överger synsättet att koncentrera allt på att avreglera marknaderna och verkligen arbetar för en djupgående förändring av OMC: s regler och bestämmelser som straffar dessa länder.
Därför är det viktigt att tänka på att bara tolv utvecklingsländer är företrädda i Genève.
Och sedan, vilket vi nämnt i vårt förslag till beslut, är det nödvändigt att tänka på att en tillgång till marknaden i sig inte är tillräckligt för att trygga ekonomisk tillväxt och att den i sig inte heller automatiskt medför en utveckling till samma nivå.
Därför är det lika viktigt eller viktigare att dessa länder också är självförsörjande och har tillång till livsmedel än att de har tillgång till marknaden.
Därav följer rätten till stöd så att de kan skydda sin egen produktion och sin landsbygdsbefolkning.
Några korta ord i sammanhanget om initiativet " Allt utom vapen " som vi kommer att få tillfälle att diskutera ordentligt vid kommande sammanträden, även om rådet fattat det oacceptabla beslutet att inte lyssna på parlamentet i den frågan.
Bara för att understryka att det handlar om ett positivt initiativ, dock lite begränsat och med drag som måste finslipas.
Och eftersom det som sagt var bara är ett först steg måste det kompletteras med andra åtgärder av skilda slag, som dem som vi nyss nämnt.
Nuförtiden när man talar så mycket om att bekämpa fattigdomen anser jag slutligen att jag måste ge eftertryck åt ytterliga två speciella målsättningar som är viktiga att upprepa: utbildning och hälsa.
Som vi sagt i vårt förslag till beslut är det viktigt att industriländerna beslutsamt bidrar till att program vidtas på detta område.
Det är särskilt viktigt att vi agerar, så som vi godkänt nyligen vid ett plenarsammanträde, för att rätten att tillverka och saluföra nödvändiga läkemedel erkänns för de länder som är mest drabbade av aids och andra epidemier, eller att importera dem utan de kostnader som härrör från immaterialrätten.
Det är om denna och andra aspekter, många av dem förklarade i beslutet vi lagt fram, vi nu inväntar besked från rådet och kommissionen.
