# ID: svediakorp-gov412311
# author: Lang (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 528
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill prata franska.
Allt gick ändå så bra som möjligt i den bästa av världar.
Alla visste att det fanns flera miljoner illegala invandrare i Östeuropa, alla visste att det fanns de som varje dag åkte hem via gränser som var som ett såll, och att de kom från hela världen, alla känner till branschen och de huvudsakliga länderna för att ta sig in, men hittills skedde åtminstone allt detta i en god ton av diskretion, för att inte störa de goda borgerliga samvetena och de rättänkandes sömn.
Var och en kan för övrigt bli nöjd på sitt sätt: föreningar som arbetar för invandrarna kan motivera sin existens, liksom de offentliga anslag de åtnjuter.
Staterna kommer till slut att legalisera situationen för alla, eller nästan alla, och visar på så sätt att de fäster betydelse vid toleransens grundläggande värderingar, de mänskliga rättigheterna och öppenhet mot andra.
Prästerna fyller de hopplöst tomma kyrkorna med illegala invandrare.
Syndikalisterna inom industrin får tack vare invandringen det tillskott de behöver för att kompensera de europeiska arbetstagarnas bristande intresse.
Och naturligtvis gläds arbetsgivarna åt denna färska arbetskraft på marknaden.
Kort sagt, alla var nöjda och sedan - krasch! kom katastrofen: den 17 februari grundstötte lastfartyget East Sea avsiktligt på den franska kusten med 912 illegala flyktingar ombord, varav 420 barn.
Och sedan klev de i land, de är här, eller vi borde snarare säga de var här.
För den fråga vi ställer oss i dag, utöver orsaken till grundstötningen, är: men vart har de tagit vägen?
Försvunna, spridda för vinden, över 600 av dessa illegala invandrare hade mirakulöst nog försvunnit, eller lagt benen på ryggen.
När prefekten i Var stängde lägret den 1 mars, skulle exempelvis 449 personer tas om hand.
Sedan dess har över 200 av dessa försvunnit.
I Modane, målet för de första avresorna från Fréjus, har 40 av de 82 kurder som mottogs triumfatoriskt dunstat.
Men varför då?
Varför, trots att hela den politiska klassen, de små grupperna och alla andra tillsammans med en röst vädjat om att definitivt ta emot dessa invandrare?
Varför, trots att den franska regeringen hade ordnat det bra genom att bevilja ett lejdebrev på åtta dagar och genom att göra det möjligt att uppfylla alla formaliteter för att få officiell status som politisk flykting?
Det var bara det att dessa illegala invandrare föredrog att vända sig till parallella hemliga nätverk för infiltration i Frankrike och exfiltration från Frankrike.
Psykologisk chock, sinnesrörelse för de rättänkande.
Denna fråga är tyvärr inte bara symbolisk, man ser inte skogen för bara träd, eftersom tusentals illegala invandrare varje månad lyckas ta sig in i Frankrike.
Men andra kommer att följa, andra som kommer till fots eller med tåg.
Problemet för oss är att organisera återresan till deras land så att de med värdighet kan leva och arbeta i sitt eget land.
