# ID: svediakorp-gov412293
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,833
# sentences: 61
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter, ärade rådsledamöter, jag vill börja med att tacka ledamot Bernd Posselt för att han lagt fram den muntliga fråga som utgör grunden för denna debatt.
Då jag svarar på de frågor som han ställt kommer jag inte att koncentrera mig på det som redan gjorts under år 2000, eftersom rådet företrädare redan gjort ett uttömmande och noggrant bokslut av den här frågan, utan jag skulle framför allt vilja ta upp de viktigaste ramarna som vi måste följa fram till Europeiska rådet i Laeken, vilket är rätt tillfälle för en första grundlig utvärdering av Tammerforsmandatets uppnådda resultat.
1999 var ett år då de rättsliga och inrikes frågorna ändrade inriktning.
2000 var det år då Tammerforsmandatet började tillämpas.
Kommissionens uppfattning är att det inte är en överdrift att säga att vi har börjat bra.
Vi har från vår sida lagt fram ett förslag om en utvärderingspanel vars sammansättning och innehåll ledamöterna känner till och därför kommer jag inte att uppehålla mig vid den.
Men det är med hjälp av en utvärderingspanel som vi öppet, tydligt och ansvarsfullt kan bedöma Tammerforsmandatets framsteg, men även en bristande fullföljning av det.
Jag tänker därför inte referera till utvärderingspanelens innehåll, utan jag skulle vilja börja med att ta upp en fråga som ledamot Bernd Posselt väckt om utarbetande av årsrapporter om genomförandeläget när det gäller området med frihet, säkerhet och rättvisa.
Som kommissionen ser saken svarar en sådan dynamisk utvärderingspanel som vi vill ha på ledamot Bernd Posselts fråga.
Men jag tror att vi kan förbättra utvärderingspanelen på två sätt: För det första genom att vid varje reviderad sammansättning av utvärderingspanelen i slutet av varje ordförandeskap introducera en politisk dimension då de uppnådda resultaten analyseras.
För det andra anpassa kommande utvärderingspaneler till sin egen struktur, särskilt vid uppföljningen av resultaten från Europeiska rådets i Laeken, så att utvärderingspanelen också återger på vilket sätt var och en av medlemsstaterna på sina respektive rättsliga och inrikes områden förverkligar de beslut som fattas på unionsnivå.
Även om vi nu har börjat bra erkänner jag att det är legitimt att ha motstridiga känslor om unionens beslutskapacitet i detta ämne.
Här har vi två problem som det inte går att komma undan.
Det första har att göra med det otal initiativ från medlemsstaterna vars logik vi ibland inte förstår.
Jag vill inte ifrågasätta medlemsstaternas initiativrätt.
Det går bara att åstadkomma ett område med frihet, säkerhet och rättvisa om vi har ett nära samarbete mellan unionens alla institutioner, men också - kanske framför allt - mellan medlemsstaterna.
Men kommissionen delar parlamentets oro kring den ibland lite fragmentariska metoden som styr en stor del av medlemsstaternas initiativ, med risken att det inte medför med något mervärde till EU-projektet.
Jag ifrågasätter inte initiativens välvillighet, men de är ibland vitt spridda.
Om initiativen upptas i den europeiska gemenskapens dagordning är de välkomna.
Men om de är initiativ som bara rör varje medlemsstats tillfälliga interna politiska dagordning fruktar jag att de inte kommer att kunna bidra till att följa det krävande Tammerforsprogrammet.
Därför är kommissionen villig att utröna på vilka sätt den skulle kunna förbättra samarbetet med medlemsstaterna då det rättsliga initiativet tillämpas.
För det andra, och det är bra att det tas upp redan i dag, före Laeken, löper vi risken att Tammerfors tidsplan blir något försenad.
Om inte rådets takt och beslutskapacitet ökar, dvs. om den nuvarande takten bibehålls, kommer vi att komma till Laeken långt innan den målsättning som sattes i Tammerfors uppnåtts.
Därför var den reflektion det svenska ordförandeskapet gav mycket uppmuntrande, vilken jag välkomnar, en reflektion som togs upp vid det informella Europeiska rådet i Stockholm om att det var nödvändigt att skynda på beslutstakten och att rådets arbetsmetoder behövde förbättras.
Kommissionen är beredd att samarbeta, under ledning av det svenska ordförandeskapet, i detta och med en rationalisering av rådets arbetsmetoder.
När det gäller ledamot Bernd Posselts konkreta frågor tänker jag hålla mig mycket kort.
I fråga om ändringar av gemenskapens regelverk som rör interna rättsliga frågor måste jag säga, när det gäller den tredje pelarens avtal, att endast ett avtal har undertecknats och ratificerats av alla medlemsstater, avtalet om Europol.
Inget av de andra avtalen har undertecknats och ratificerats av samtliga femton medlemsstater.
När det gäller rambesluten är det för tidigt att uttala sig om någon ändring eftersom de är mycket färska.
De är ännu inte tillräckligt många för att man skall kunna göra en utvärdering av dem.
När det gäller den andra frågan, den om en gemensam invandringspolitik, har kommissionen redan bidragit väsentligt till denna fråga, vilken handlar om en konstruktion av ett gemensamt immigrationsbegrepp och en strävan att samordna invandringspolitiken, genom det meddelande kommissionen underställde rådet och parlamentet i november förra året.
I detta meddelande underströk vi två målsättningar: För det första olika rättsliga initiativ som ger ett gemensamt EG-regelverk och för det andra inledningen av ett öppet samarbete på rådsnivå för att samordna en politik som hanterar migrationsströmmarna.
Vi lade fram ett förslag om familjeåterförening som jag hoppas skall bli godkänt under det svenska ordförandeskapet.
Vi lade fram ett förslag som rör rättigheter och skyldigheter för medborgare från länder utanför EU som är långvarigt bosatta här.
I juli kommer vi att lägga fram ett förslag om villkoren för invandrare som bosätter sig här av arbetsskäl.
Och i slutet av året kommer vi att lägga fram ett kompletterande förslag om att låta medborgare från länder utanför EU bosätta sig här av studie- och yrkesutbildningsskäl eller andra skäl.
Kommissionen har för avsikt att lägga fram ett förslag i juli i år om att inleda en öppen samordning av invandringspolitiken, så att den kan börja tillämpas redan 2002, samtidigt med det svenska ordförandeskapets initiativ till förbättring av den befintliga statistiska apparaten som rör invandring.
Det nya programmet Odysseus kommer även det att göra det möjligt att införa ett administrativt samarbete mellan medlemsstaterna och vi hoppas kunna lägga grunden för det som är skapandet av den gemensamma gränskontroll som ledamot Bernd Posselt åsyftade.
När det gäller invandringspolitiken anser jag att vi inte får glömma att föra en aktiv politik för att integrera invandrargrupperna i det mottagande samhället.
Därför är det viktigt att utnyttja att möjligheter hos det paket för bekämpning av diskriminering som kommissionen lade fram förra året, och på samma sätt utveckla Lissabonstrategins invandringskomponent som bekräftats i Stockholm om att bekämpa social utslagning.
Det är nödvändigt att kunna räkna med medlemsstaternas regionala och lokala myndigheters engagemang och stöd för denna integrering av invandrare.
När det gäller den illegala invandringen har kommissionen redan lagt fram två förslag till rambeslut om människosmuggling och har för avsikt att lägga fram två meddelanden, ett om bekämpning av illegal invandring och ett annat om återvandringspolitik.
Jag avslutar denna punkt med att understryka att jag hoppas att den konferens som det belgiska ordförandeskapet tänker hålla kan ge Europeiska rådet i Laeken ramen för en politisk överenskommelse om ett heltäckande begrepp för Europeiska unionens invandringspolitik, så att det därefter inte skall finnas några fler ursäkter om att vi inte har en gemensam syn som hindrar oss att anta konkreta lagstiftningsåtgärder.
När det gäller asylfrågan skulle jag vilja påminna om att solidaritetsprincipen har behandlats av kommissionen, både i dennas förslag om en " Europeisk flyktingfond " och i förslaget om " Tillfälligt skydd ", grundat på den så kallade dubbla frivilligheten.
Jag hoppas att det under det svenska ordförandeskapets ledning kommer att gå att komma fram till en politisk överenskommelse om tillfälligt skydd.
Men liksom ledamot Bernd Posselt erkänner jag att diskussionerna i rådet inte utmynnat i någon förstärkning av solidaritetens finansiella dimension och de visar att det inte är lätt att komma fram till några slags regler om en fördelning av asylsökande mellan medlemsstater.
Den bästa lösningen för en ansvarsfördelning är nog ett gemensamt europeiskt asylsystem enligt riktlinjerna i kommissionens meddelande från november förra året.
När det gäller ömsesidigt erkännande av beslut skulle jag bara vilja informera parlamentet om att vi har förberett ett viktigt paket som rör utlämning, efterlysning och arresteringsorder inom Europeiska unionen, samt ett paket om ömsesidigt erkännande av straffrättsliga beslut, bl.a. beslut om tvångsåtgärder vid utredningar som rör bekämpning av Internetbrottslighet.
I fråga om civilrätt tänker vi i slutet av detta år komplettera initiativet " Bryssel I " med ett förslag om en verkställande EU-behörighet på det civilrättsliga området, samt kompletterande initiativ till " Bryssel II " om erkännande av gemensamma beslut på det familjerättsliga området, frågor om äktenskap och vårdnad om barn, och en spridning av förslag om erkännande av småbeloppskrediter och obestridda krediter.
Herr talman, när det gäller dialogen mellan institutionerna vill kommissionen här understryka att dialogen mellan rådet, kommissionen och Europaparlamentet är viktig för att vi skall kunna lyckas.
På det området är det viktigt att stärka kommissionens och parlamentets deltagande i det som rör den demokratiska kontrollen av Europol, ett initiativ som kommissionen också tänker lägga fram under det här året.
Vi har ett ambitiöst program att ta itu med.
Jag är övertygad om att det svenska och det belgiska ordförandeskapet kommer att se till att vi håller en lämplig takt så att vi uppnår bra resultat i Laeken.
Avslutningsvis skulle jag bara vilja säga till parlamentet, särskilt till ledamot Graham Watson, i egenskap av ordförande för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, att kommissionen uppskattar de ansträngningar som sker att besvara yrkanden rörande förslag från kommissionen och medlemsstaterna inom tidsramar som ibland är ytterst snäva.
Om förseningar uppstår kommer de nog inte att orsaka brist på förslag eller yttranden från parlamentet.
Och för det andra vill jag inför ledamöterna bekräfta kommissionens vilja att fördjupa den politiska dialogen med Europaparlamentet så att vi tillsammans skall kunna hitta de bästa lösningarna som detta hus kan erbjuda med ett brett politiskt stöd från de olika europeiska partibildningarna.
När det gäller parlamentets varierande politiska och ideologiska uppfattningar har vi i alla fall ett gemensamt mål, och det är att nå ut till medborgarna med ett tydligt politiskt budskap som motsvarar deras förväntningar.
Och det budskapet är enkelt.
Det är att EU: s institutioner beslutsamt bidrar till att bekräfta frihet, säkerhet och rättvisa som värden som inte går att behandla var för sig och vilka är den sanna grunden i stadgan om de grundläggande rättigheterna som är ett uttryck för det som vi har gemensamt och som vi är stolta över.
Vi är stolta över den europeiska identiteten.
(Applåder)
