# ID: svediakorp-gov412291
# author: Bodström (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-04-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,801
# sentences: 89
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, ärade ledamöter av Europaparlamentet, mina damer och herrar!
Jag vill tacka för att ni har bjudit in mig och min kollega Klingvall.
Det är en stor ära att få tala inför denna församling.
Europaparlamentet är en mycket betydelsefull aktör i den europeiska integrationen, och det svenska ordförandeskapet fäster stor vikt vid att ha goda relationer med er.
Vi hoppas att vi har kunnat visa en del av denna ambition, inte minst när vi har träffat utskott i Stockholm.
Det är ett mycket angeläget område som diskuteras.
Undersökningar visar tydligt att det rättsliga samarbetet ligger de europeiska medborgarna varmt om hjärtat.
Dagens organiserade brottslighet är i stor utsträckning gränsöverskridande, inte minst på grund av den nya teknikens utveckling.
Det finns berättigade krav och höga förväntningar från de europeiska medborgarna på att vi verkligen levererar resultat, både på det rättsliga området och på inrikesområdet.
Som ni kanske känner till har vi inom rättsliga frågor i dag det tyngsta lagstiftningsprogrammet inom hela unionen.
Genom Amsterdamfördraget och slutsatserna från Tammerforstoppmötet har EU lagt fram en mycket ambitiös plan för hur man skall lyckas upprätta ett område för frihet, säkerhet och rättvisa.
Genomförandet är, som ni känner till, nu inne i ett mycket intensivt skede.
Som ni också vet föreskriver EU-fördraget att Europaparlamentet varje år skall hålla en debatt om de framsteg som har gjorts inom det område som omfattas av avdelning VI i EU-fördraget.
Även om fördraget endast talar om den tredje pelaren vill jag och min kollega inte begränsa debatten endast till frågor som rör den tredje pelaren.
Ofta finns det ju ett intimt samband mellan frågorna i den första och tredje pelaren.
I allmänhet kan det väl sägas att år 2000, det år som vi i dag skall rapportera om, är år ett i post-Tammerforstiden.
Som jag nämnde medförde Tammerfors ett stort steg framåt för de rättsliga och inrikes frågorna, och ett mycket ambitiöst program slogs fast.
Jag vill gärna inleda med att kort nämna några av de framsteg som gjordes på det rättsliga området under 2000.
Under detta år antog rådet för rättsliga och inrikes frågor ett tjugotal rättsakter varav åtta förordningar och tre konventionsinstrument.
Handlingsplaner har antagits för så gott som alla verksamhetsområden för rättsliga och inrikes frågor.
Utöver detta antog rådet mer än ett trettiotal slutsatser, resolutioner, rekommendationer eller rapporter.
Ett flertal frågor fördes framåt av de mycket lyckade franska och portugisiska ordförandeskapen.
Beslut nåddes på flera viktiga områden när det gäller kampen mot ekonomisk brottslighet.
Beslut fattades om skyddet av euron, och vid det gemensamma mötet med RIF / Ekofin-rådet i Luxemburg den 17 oktober antogs ett antal viktiga beslut, t.ex. beträffande penningtvätt.
Vi tog det första steget i processen mot inrättandet av Eurojust som vi anser är ett oerhört viktigt inslag i kampen mot den organiserade brottsligheten.
Vi gjorde stora ansträngningar i kampen mot IT-brottsligheten, t.ex. genom att anta ett beslut om bekämpning av barnpornografi på Internet.
Vidare lyckades vi utveckla principen om ömsesidigt erkännande genom att anta ett åtgärdsprogram om ömsesidigt erkännande av domar i brottmål.
Flera beslut fattades också för att förbättra det civilrättsliga samarbetet, t.ex. om delgivning, insolvens samt om erkännande och verkställighet av frågor som rör äktenskapsskillnad.
Med detta sagt vill jag fokusera på den fråga som Posselt har ställt.
Jag skall försöka svara på de delar som rör det rättsliga och polisiära området, medan min kollega Klingvall skall svara på de frågor som rör asyl och migration.
Herr talman!
En del av den fråga som ställts rör dialogen mellan institutionerna och vilka åtgärder som har planerats för att effektivisera denna dialog samt tydligare definiera relationen mellan institutionerna, medlemsstaterna och t.ex.
Europol och Eurojust.
Amsterdamfördraget och Tammerforsslutsatserna har inneburit en stor förändring på det rättsliga och inrikes området.
Som jag tidigare nämnde har en mycket ambitiös planering fastlagts och takten på arbetet ökar.
Inte bara omfattningen av, utan även karaktären på samarbetet har förändrats.
Institutionerna har delvis fått nya roller och arbetsformerna håller på att utformas.
Vi befinner oss mitt i genomförandet av Tammerfors, och vi kan identifiera vissa områden där samtliga institutioner håller på att anpassa sig till de nya förutsättningarna.
Det är min fasta övertygelse att inrättandet av ett område för frihet, säkerhet och rättvisa förutsätter ett mycket nära samarbete mellan rådet, kommissionen och parlamentet, och det är i denna anda som det svenska ordförandeskapet vill verka.
Fördraget ger en tydlig ram för de formella relationerna mellan rådet och Europaparlamentet när rättsakter och andra instrument tas fram inom de rättsliga och inrikes frågorna.
Rådet är fullt medvetet om att det ambitiösa arbetet på detta område också innebär en betydande arbetsbörda för er i parlamentet.
Rådets tidsramar för Europaparlamentets yttranden måste fastställas genom en balanserad avvägning mellan å ena sidan vikten av att frågan behandlas skyndsamt och å andra sidan Europaparlamentets arbetsbörda.
Här måste vi gemensamt ta ansvar för EU: s framtid.
Det är viktigt att vi fokuserar på det som är väsentligt och verkligen låter de centrala frågorna om unionens utveckling uppta vår tid och energi.
Det svenska ordförandeskapet har inlett en diskussion om rådets arbetsformer.
På vårt informella rådsmöte den 8 och 9 februari, där vi också hade nöjet att få träffa Watson, var vi alla överens om att en effektivisering av rådets arbete är nödvändig för att nå målen som har satts upp i Tammerfors.
En fråga som kommer att behandlas i den översyn som har påbörjats är den ständigt ökande floran av initiativ inom området för rättsliga och inrikes frågor.
Det är min övertygelse att man måste åstadkomma en bättre förutsebarhet och samordning när det gäller nya lagstiftningsinitiativ.
En sådan förbättring skulle underlätta institutionernas gemensamma arbete väsentligt.
Jag vill också nämna något om förhållandet mellan institutionerna och Europol respektive Eurojust.
Det är ordförandeskapets övertygelse att parlamentets insyn i och möjligheter att följa exempelvis Europols verksamhet kan och bör förbättras.
Ordförandeskapet överväger hur detta skall kunna arrangeras i praktiken.
Det kan finnas åtgärder som kan vidtas på kort sikt och som inte kräver några regelförändringar.
Vad gäller Eurojust har rådet ännu inte påbörjat diskussionen om hur parlamentet och kommissionen skall involveras i arbetet respektive beredas möjlighet att följa verksamheten.
Det är dock självklart att frågor som rör relationerna mellan Eurojust, kommissionen och parlamentet kommer att behandlas i förhandlingarna.
Det förslag till rådsbeslut som parlamentet skall yttra sig över bygger på den reglering som finns i Europolkonventionen, både vad gäller kommissionens deltagande i verksamheten och parlamentets möjlighet att följa den.
Jag vill dock även vad gäller detta understryka att vi skall överväga möjligheten att ytterligare förbättra förutsättningarna för parlamentet att få insyn.
Innan jag behandlar nästa fråga vill jag betona vår ambition att behålla de goda relationerna med er.
För att understryka detta har vi i dag överlämnat en skriftlig rapport till er som tydligt redogör för rådets arbete inom det rättsliga och inrikes området under det gångna året.
Posselt nämner även principen om ömsesidigt erkännande och vilka åtgärder som planeras för att förbättra det ömsesidiga erkännandet av domar inom det straffrättsliga området.
Ömsesidigt erkännande av beslut i brottmål, och det traditionella rättsliga samarbetet syftar mot samma mål: att samarbetet mellan staterna skall bli bättre så att man kan uppnå ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.
I december förra året antog rådet, mot bakgrund av slutsatserna från Tammerfors, ett åtgärdsprogram om genomförandet av principen om ömsesidigt erkännande.
Åtgärdsprogrammet är ambitiöst och omfattande.
Det innehåller ett stort antal åtgärder som skall genomföras.
Principen om ömsesidigt erkännande så som den kommer till uttryck i åtgärdsprogrammet omfattar beslut före domen, själva domen och beslut efter domen.
Mot bakgrund av detta har Sverige tillsammans med Belgien och Frankrike tagit initiativ till ett instrument om beslut före domen.
Det handlar om ömsesidigt erkännande av beslut, frysning av tillgångar och bevismaterial.
Instrumentet syftar till att snabbt förhindra att tillgångar och bevismaterial blir undandragna de brottsutredande myndigheterna.
När instrumentet presenterades mottogs det positivt, och förhandlingarna kommer att inledas nu i vår under det svenska ordförandeskapet.
Under våren kommer förmodligen ett initiativ beträffande ett ömsesidigt erkännande och verkställighet av bötesdomar att läggas fram.
Arbetet påbörjas med erkännande och verkställighet av själva domen.
Jag vill också nämna samarbetet på det civilrättsliga området, särskilt i arbetet som påbörjats för att skapa en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar.
En europeisk exekutionstitel skall till skillnad från en nationell vara verkställbar i alla medlemsstater utan någon mellanstatlig kontroll.
Detta är ett första viktigt steg mot våra mål, nämligen att domar från en medlemsstat skall kunna erkännas och verkställas direkt inom hela unionen.
Avslutningsvis skulle jag vilja besvara Posselts fråga om genomförandet av lagstiftningen på vårt område och frågan om det vi nyss nämnde, alltså en årlig rapport om genomförandet.
I arbetet med att skapa ett område för frihet, säkerhet och rättvisa är vi till stor del beroende av rättsliga instrument som måste införlivas i medlemsstaternas nationella rättsordning.
Ett flertal instrument som vi enades om i slutet av 90-talet har redan kunnat träda ikraft.
Dessutom finns det i dag för flera instrument en möjlighet till tillämpning, trots att de inte har trätt ikraft i förhållande till alla medlemsstater.
Efter Amsterdamfördragets ikraftträdande har också flera gemenskapsrättsakter, t.ex. förordningar, antagits inom det rättsliga och inrikes området.
Flera av dessa instrument har redan trätt ikraft eller är på väg att träda ikraft.
Ett konkret exempel är den s.k.
Bryssel II-förordningen om erkännande och verkställighet av frågor som rör äktenskapsskillnad.
Vi nämnde inledningsvis också att vi håller på att göra en översyn av våra arbetsmetoder inom RIF-området.
Frågan om medlemsstaternas genomförande av gjorda åtaganden inom RIF-området är en av de frågor som behandlas i det sammanhanget.
Jag utesluter inte att det behövs ytterligare åtgärder för att medlemsstaterna bättre skall leva upp till vad de har åtagit sig i rådet.
Någon form av kontroll av genomförandet kan vara ett sätt att skapa tryck på oss alla att verkligen motsvara våra åtaganden.
Ordförandeskapet har i dag inga färdiga lösningar på hur en sådan mekanism skall se ut.
Det förslag som nämns i frågan, en årlig rapport, kan vara ett sätt, men till den frågan måste rådet få återkomma med mer konkreta besked.
